DEBATT • I Sverigedemokraternas gamla partiprogram fanns en formulering som talade om en “nedärvd essens” hos varje människa, detta då som motargument till den gängse (fullständigt ovetenskapliga) teorin att vi alla föds som tomma blad och helt och hållet formas av omgivningen. Genetiken skulle därmed vara betydelselös.

Nu har SD efter påtryckningar tagit bort den formuleringen då media och vänsterlutande tyckare antydde att det luktade 30-tal och rasbiologi om partiets avståndstagande av tabula rasa-dogmen. Så för att rätta in sig i den trånga och illa upplysta åsiktskorridoren valde man “the easy way out” trots att all seriös forskning säger att det biologiska arvet mestadels trumfar miljön.

Rubriken på denna text blir översatt till svenska typ: ”tiden är avgörande” eller ”det är bråttom nu”, slagord som miljöextremister skulle kunna anamma då enligt dem jorden går under om tio år (vilket man varnat för åtminstone sedan millennieskiftet). Även för oss invandringskritiska sverigevänner är rubriken relevant då den demografiska förändringen måste hejdas innan det är för sent. Men som antyds ovan ska denna text handla om tid och vår uppfattning av densamma.

Urverket ett paradigmskifte

Innan man konstruerade mekaniska urverk för att exakt mäta tid uppfattades troligen tid som något som var förknippat med olika naturfenomen, solens upp- och nedgång, skiftande årstider och månens olika faser. Men i och med att klockor blir mer precisa och även placeras som klocktorn på städernas torg blir tiden en universell både abstrakt och konkret företeelse som alltmer i samhället börjar styras efter och som man behöver förhålla sig till.

Dåtid, nutid och framtid blir självklara begrepp för civiliserade samhällen där dåtiden nedtecknas som historia och därför genom att studeras kan ge förståelse för begrepp som orsak och verkan när den ordnas kronologiskt. Framtiden kan planeras med hjälp av datum och klockslag samt även förutsägas baserat på historiska observationer.

Detta synsätt kan vara en av de viktigaste orsakerna till västvärldens enorma välståndsutveckling de senaste trehundra åren. Allt samarbete koordineras mycket bättre om arbetstider upprättas, affärsmöten tidsbestäms och utvecklingens mål bestäms med en tidsplanering för framtiden. Troligen hade folkslag och länder på norra halvklotets tempererade klimatzoner med fyra årstider en bättre förutsättning för ovanstående koncept, där exempelvis jordbruket var bundet till endast en skörd per år, vilket krävde planering och uppskjuten behovstillfredsställelse.

Utopiska och dystopiska framtidsutsikter

Investeringar under industrialismens utveckling bygger på förhoppningen om framtida vinster och expanderande produktion av varor och tjänster som efterfrågas. Banker och investmentbolag finansierar nya uppfinningar som gör produktionen mer lönsam och tillvaron för gemene man mer bekväm och tidsbesparande. Samtidigt blir en del framtidsvisioner ångestfyllda för somliga, med hot om undergång och krig vilket skapar psykiska problem och rädsla inför framtiden.

Apokalyptiska skrämmande framtidsscenarion slår dock (nästan?) aldrig in, vilket tvingat många domedagsprofeter att revidera sina undergångsprofetior och skjuta dem på framtiden. Science fiction-författare som Jules Verne och H G Wells hade heller inte många rätt i sina fantasifulla framtidsvisioner, så kanske är det som den danske kärnfysikern Niels Bohr lakoniskt uttryckte det att: “It is very difficult to make predictions, especially if it´s about the future”.

Inte en tidsuppfattning som delas av alla

Är då den västerländska tidsuppfattningen generell för resten av världens alla länder och folkslag? Faktiskt inte, åtminstone om man får tro den kenyanske filosofen och teologen John Mbiti som i sin bok African Religions and Philosophy beskriverhur vissa afrikanska samhällen framför allt söder om Sahara har en helt annorlunda föreställning om tidens flöde och om begrepp som dåtid, nutid och framtid.

Enligt Mbiti existerar inte framtiden för många afrikaner utan tiden färdas bakåt för att hamna i dåtiden vilken är en icke kronologisk dimension som på swahili kallas “zamani”. Den första dimensionen kallas på samma språk “sasa” och är nuet, det som hände alldeles nyss och den omedelbara framtiden. En afrikan som sitter sysslolös under ett träd väntar på att framtiden ska hända. En annan mer sysselsatt afrikan skapar framtiden genom att producera events som exempelvis ceremonier och ritualer.

Någon på nätet jämförde skillnaden i västerländsk och afrikansk tidsuppfattning med spelkaraktären Super Mario som enligt Western time rör sig framåt i spelet till skillnad från African time där Mario är stationär och framtiden i stället kommer emot honom. Tiden måste i det senare fallet alltså upplevas först för att bli verklig, en avlägsen framtid existerar inte och kan därför inte förutspås eller ens förväntas.

Kan förklara frånvarande välståndsutveckling

Om det som John Mbiti beskriver stämmer, kan det delvis förklara varför afrikanska länder har haft så svårt för att anamma marknadsekonomiska premisser som i hög grad bygger på att investera i framtiden och bevisligen, åtminstone för västvärlden, resulterat i en enorm välståndsökning och samhällsutveckling. När en mer avlägsen framtid inte existerar finns det givetvis ingen anledning att investera i densamma, om man får tro på författarens beskrivning av African time.

Boken är visserligen skriven för mer än femtio år sedan så det är möjligt att det skett förändringar sedan dess men med tanke på hur svårt det verkar för afrikanska länder att Escape the Malthusian trap (fattigdomen består tack vare en stor populationsökning) måste man ställa sig frågan hur djupt denna tidsuppfattning sitter hos afrikaner, om den är essentiell och därför eventuellt inte bara kulturellt utan också genetisk betingad.

Kan även ha varit våra förfäders

Troligen hade även vi västerlänningar en liknande tidsuppfattning där framtiden var oviss, opåverkbar och något som bestämdes av de många gudarna och lite senare av den enda omnipotenta kristna guden. Men i och med renässansen och senare upplysningen fick många av världens mysterier en vetenskaplig förklaring, fri från vidskepelse, vilket troligen förändrade tidsbegreppet och gjorde framtiden mer begriplig och något som människan själv kunde påverka.

Enligt evolutionsforskningen kan det räcka med cirka fyrtio generationer för att genetiskt etablera ett sådant kulturellt genombrott via naturlig selektion och genetisk drift. Ibland kan det gå ännu snabbare på grund av naturfenomen som exempelvis pestens härjningar i Europa.

Det enda framtidshoppet för gemene man under medeltidens katolska despotism var ett liv efter detta i himmelriket, men i och med en mer sekulär syn på livet föddes en tro på framtiden i jordelivet genom en progressiv utveckling. Allt kan förbättras genom uppfinningar, medicinska framsteg, visionära entreprenörer och demokratiska framsteg. Denna framtidstro har varit kännetecknande för västvärldens dominans under senare tid.

Svårt få Afrika tänka tid som européer

Försök att implementera detta synsätt på afrikanska samhällen har mer eller mindre alltid misslyckats. Satsningar från hjälporganisationer för ett mer effektivt jordbruk (fortfarande är 70 procent av afrikanerna bönder utan att vara självförsörjande) har ofta fallerat då redskap som traktorer och skördetröskor måste underhållas för att fungera. Då det tydligen inte finns ett afrikanskt ord för maintenance (underhåll) är det inte så konstigt att maskinerna blir stående obrukbara när de går sönder.

När vissa av Europas länder koloniserade Afrika (Sub-Sahara) fann man att hjulet inte var uppfunnit, att inget skriftspråk existerade och inga våningshus var byggda. Detta hade troligen med tidsuppfattning att göra, för varför exempelvis nedteckna något som kunde oralt förmedlas i berättelser om zemani (det eviga förflutna).

Missionärerna lyckades med konstycket att få folk att överge sina naturgudar för att i stället tro på en snickarson från Mellanöstern, medan andra försökte modernisera de av européer godtyckligt påhittade ländernas infrastruktur i form av järnvägar, asfalterade bilvägar och moderna byggnader för administration och förvaltning.

Efter kolonialismen: kaos följt av kineser

När sedan Afrikas länder blir självständiga kring 1960, kunde inte den av kolonialmakterna tillfälliga ordningen upprätthållas. Inbördeskrig utbröt mellan rivaliserande stammar som slumpvis sammanförts under en nyskapad nations flagga. Infrastrukturen föll samman och tågen slutade gå. Vägarna växte igen och den diktator som ofta tog makten hade för det mesta inga som helst planer för landets framtid utan såg bara till att berika sig och de sina för stunden.

Kineserna, som på senare tid har investerat stora summar i vissa afrikanska länder då kontinenten är oerhört rik på naturtillgångar som kan exploateras, har byggt vägar, broar, vattenledningar, el- och telenät, idrottsarenor, sjukhus och flygplatser. Man har därmed skapat jobb åt en mängd arbetslösa afrikaner som borde öka tillväxten i länderna i fråga. Dock har vissa arbetsgivare klagat på att arbetare när de fått lön inte dyker upp på jobbet dagen efter utan spenderar hela lönen kortsiktigt för att sedan be företagen om förskotts på nästa lön. Detta kan säkert till viss del bero på att de är underbetalda och att kinesiska arbetsledare är smått rasistiska och behandlar sina afrikanska anställda illa och respektlöst. Men en delförklaring kan också vara den afrikanska tidsuppfattningen och dess konsekvenser.

Dock bör ändå utländska investeringar i längden gynna afrikanerna. För det verkar vara tunnsått med inhemska afrikanska entreprenörer som på egen hand kan starta företag som genererar jobb och tillväxt. Detta menar vissa beror på korrupta ledare och krånglig byråkrati, men i så fall; rösta fram bättre ledare som gynnar företagsamhet och sluta skyll allt på sådant som det koloniala arvet och på att Kina nu idkar en form av neokolonialism. Med bättre och mindre korrupta ledare kan man troligtvis förhandla till sig bättre villkor som gynnar folket i högre grad. Men tyvärr har de flesta den regim de förtjänar, så även vi i Sverige sorgligt nog.

En kulturkrock det sällan talas om

Att som alternativ till att skapa jobb i hemlandet i stället importera massor av afrikaner med en diametral tidsuppfattning till västerländska industrialiserade länder bäddar givetvis för allvarliga kulturella konflikter. Även araber, som inte heller gjort mycket väsen av sig efter sin “gyllene ålder” beträffande vetenskap och uppfinningar, verkar även de i allmänhet ha en annan tidsuppfattning där framtiden bestäms av islams allsmäktige gudom, vilket uttrycket “Inshallah” (om gud vill) vittnar om.

Att tro på tabula rasa-dogmen, att alla är ett oskrivet blad och därför blixtsnabbt kan formas av miljön och anpassa sig till en främmande livsstil, är en på gränsen till infantilt naiv föreställning. Att förvänta sig att tusentals år av kulturell påverkan, som dessutom kan ha en genetisk komponent, ska försvinna så fort man sätter sin fot på exempelvis svensk mark borde inte ens de ivrigaste invandringsförespåkarna kunna tro på. Gör de det ska de absolut inte ha med beslutsfattande om Sveriges framtid att göra.

Personligen tycker jag paradoxalt nog att den ovan beskrivna afrikanska tidsuppfattningen, trots sin inkompatibilitet med ett modernt västerländskt samhälle, är oskyldigt tilltalande på något sätt – fjärran från det slaveri under klockan som vår tidsinrutade och ofta stressiga tillvaro är. Och kanske har vi något att lära av våra ursprungliga förfäder som ju afrikanerna faktiskt är. Eller som den visa sköldpaddan Grand Master Oogway uttryckte det i Kung Fu Panda-filmen: “Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the present”.

125 svenska kyrkor har rivits, brunnit eller sålts sedan år 2000