Rapporten som gjordes på beställning av Europeiska kommissionen 2010 studerade hållbarheten av ett tvingande kvotsystem – samma system som Stefan Löfven senare försökte driva igenom inom EU. I rapporten beskrivs flera olika scenarion av var inom EU migranterna kan placeras utifrån den befintliga befolkningstätheten. Sverige och Finland som har Europas lägsta befolkningstäthet per kvadratkilometer har därför en ”befolkningskapacitet” på drygt 441 miljoner respektive 333 miljoner invånare, enligt rapporten.

En mindre känd rapport som skrevs på beställning av Europeiska kommissionens direktorat för inhemska affärer i juli 2010 har nyligen uppmärksammats av tidningen Nya Dagbladet. Rapporten som heter ”Study on the feasibility of establishing a mechanism for the relocation of beneficiaries of the international protection” på engelska och som kan läsas på följande länk baseras till stor del på intervjuer med initierade och högt uppsatta källor från Europeiska kommissionen och medlemsländernas migrationsmyndigheter.

Rapporten studerar två olika alternativ för omfördelning av migranter mellan EU-länder. Det första alternativet förutsätter en tvångsmekanism som omfördelar migranterna automatiskt utifrån ett antal kriterier. Bland de kriterierna finns den befintliga befolkningen, befolkningstäthet och BNP per capita. I det andra alternativet förutsätts ett godkännande från mottagande medlemsländer inför överföringen.

Som bekant blev det det första alternativet som både Europeiska kommissionen och Stefan Löfven har ställts sig bakom. I flera år försökte de driva igenom ett system med tvingande migrantkvoter i hela unionen. I den politiska debatten i Sverige uppgav man samtidigt att ett sådant system skulle innebära en lättnad av migrationsbördan för Sveriges del – eftersom fler nyanlända migranter skulle flyttas till andra EU-länder. Detta påstående baserades dock snarare på en gissning om hur kriterierna som bestämde kvoter för varje enskilt land fungerade – samtidigt som de aldrig blev färdigställda.

Rapporten som lägger grunderna för systemet kastar dock ljus på vad ett sådant system skulle innebära för Sverige.

I bilagor till rapporten (tabell 9) beskrivs till exempel vilken befolkningsökning varje medlemsstat skulle klara om målet var att nå en befolkningstäthet på 200 personer per kvadratkilometer. För Sveriges del innebär det drygt 70 miljoner migranter, medan Finland skulle klara sig med bara 57 miljoner. I en fotnot till tabellen skriver rapportförfattarna öppet att befolkningstäthet bör användas som kriterium som påverkar migrantkvoter för varje enskilt land.

I ett mer extremt scenario (tabell 12) prognostiseras en ökning av EUs totala befolkning till drygt 3,8 miljarder invånare utifrån en befolkningstäthet på 1000 personer per kvadratkilometer. I ett sådant scenario skulle Sveriges få drygt 431 miljoner nya invånare:

Bakom rapporten som även finansierats av Europeiska kommissionen står en liten rådgivningsfirma, Eurasylum, och konsultföretaget Ramboll. Medan Ramboll är ett stort multinationellt företag som främst fokuserar på teknisk konsultering, består Eurasylum endast av ett fåtal medarbetare. På sin hemsida skriver byrån som är baserad i Storbritannien att Eurasylum ger råd enbart på migrationsområdet och vänder sig främst till EU-institutioner, Europeiska kommissionen och myndigheter.

”Vår personal inkluderar före detta högt uppsatta regeringstjänstemän, erfarna forskare och specialiserade konsulter av olika nationaliteter”, står det att läsa på Eurasylums hemsida.

I rapporten medger rapportförfattarna (sida 81) att omplaceringen av migranter med tvingande migrantkvoter inte kommer att accepteras av den befintliga befolkningen villigt – och föreslår en lösning för det:

Översättning: ”Förslag: en omplaceringsmekanism ska starta med låga antal inledningsvis, för att inkludera en måtta av solidaritet medan allmänheten så småningom blir van vid detta uttryck av stöd till andra medlemsstater”.

Tack vare ett kompakt motstånd främst från östeuropeiska EU-medlemmar har Stefan Löfvens och EU-kommissionens ansträngningar för att införa tvingande migrantkvoter i EU misslyckats. Dock kan frågan bli aktuell igen i ljuset av det kommande globala ramverket om migration som Europeiska kommissionen försöker tvinga EU-länderna att skriva på och som den svenska regeringen avser att underteckna den 10-11 december i Marocko.

LÄS MER: Sverige ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna

Tycker du att den här artikeln var intressant? Glöm då inte att stödja Samhällsnytt med en månatlig donation! Klicka här för att se hur du kan bidra!