En färsk Novusundersökning rubbar bilden av Sverigedemokraterna som trångsynta nationalister och de övriga partierna som vidsynta globalister. Det kan i verkligheten förhålla sig precis tvärtom.

Det hävdas att den klassiska konflikten mellan vänster och höger i politiken har ersatts av ett ”kulturkrig” mellan nationalister och globalister, där i en svensk kontext Sverigedemokraterna intar ensamt majestät på ena sidan och de övriga partierna – den så kallade sjuklövern – i varierande grad positionerar sig på den andra.

Det är emellertid en teoretisk uppdelning som haltar i praktiken, dels i SD:s profilfråga invandringen men också i den framskjutna klimatfrågan.

SD mest globalistiska klimatpartiet

En färsk undersökning från Novus bekräftar att partiet, på tvärs med den gängse politiska analysmodellen är det mest globalistiskt vidsynta av alla riksdagspartierna när det gäller hur vi bäst tacklar problemet med den globala uppvärmningen och de utsläpp som anses driva på denna, medan de övriga partierna är mer provinsiellt trångsynta.

Novus har ställt frågan: ”Är det viktigast att Sverige minskar sina utsläpp, eller att Kina gör det?” till väljare från samtliga riksdagspartier. Och i svaren sticker Sverigedemokraternas väljare ut som de som har det mest globala perspektivet.

Av de tillfrågade SD-sympatisörerna ansåg hela 96 procent att fokus måste ligga på att förmå Kina att minska utsläppen framför den ”gå före och visa vägen”- linje och ”vara bäst i klassen”-politik som kännetecknat framför allt de rödgröna regeringarna och som fått kritik för att vara dyr, självspäkande och verkningslös.

– Det finns en partipolitisk skillnad. SD är mer övertygade om att det här är en global fråga som måste lösas i de länder som är störst bovar. Väljarnas svar ligger i linje med SD:s politik kring klimatfrågan helt enkelt, säger Novuschefen Torbjörn Sjöström i en kommentar till SvD som beställt undersökningen.

På andra plats hamnar Moderaternas väljare som till 87 procent menar att utsläppspolitiken måste ha ett globalt fokus. Sammantaget för hela regeringsunderlaget är siffran 91 procent.

Rödgröna partierna har hemläxa att göra

På den rödgröna sidan ser bilden väsentligt annorlunda ut. Här är det snävt svenska territoriella perspektivet ännu starkt bland väljarna. Dock inte så starkt som hos dessa partiers ledningar där det är helt förhärskande. Siffrorna visar att Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Märta Stenevi/Per Bolund nu börjat gå i klimatpolitisk otakt med en majoritet av sina väljare.

Visserligen anser många rödgröna väljare fortfarande att Sverige bör fortsätta att stoltsera som den klimatpolitiska stormakten i stället för att försöka göra något åt problemen globalt, men den siffran är nu nere på 42 procent. En tydlig majoritet, 57 procent, anser idag att deras partier bedriver en obsolet och felaktig utsläppspolitik.

I kontrast till många andra frågor är andelen osäkra väljare i den här frågan mycket liten. Bara 1 procent av de blågula väljarna vill inte ta ställning, och bland de rödgröna väljarna är osäkerheten lika frånvarande.

Totalt för hela den svenska väljarkåren är det en förkrossande dominans för att göra upp med den hittillsvarande klimatpolitiken, där i princip alla åtgärder går ut på att från en i ett internationellt perspektiv mycket hög nivå putsa ytterligare på de svenska utsläppssiffrorna. Hela 72 procent av väljarna tycker så.

Atmosfären känner inga nationsgränser

Den uppfattningen har vuxit fram i allt bredare väljargruppen i takt med att man insett att klimat- och utsläppsrelaterade problem per definition i motsats till många andra är globala till sin karaktär, då atmosfären inte känner några nationsgränser.

Åsikten har också vuxit fram om att vi i Sverige beträffande utsläpps- och klimatåtgärder redan gör allt, och ofta mer än, vad som kan förväntas av oss. Att göra mer på marginalen blir extremt dyrt, inverkar negativt på samhällsutvecklingen och får ingen mätbar effekt på klimatet. Beräkningar har visat att Kina på bara någon vecka, genom bland annat kolkraftsutbyggnad, raderar ut den utsläppsvinst som Sverige bidrar med under flera år.

– Det här går egentligen tillbaka till en undersökning jag gjorde 2021 om vilka länder som är de värsta klimatbovarna. Den största gruppen svarade Kina och som bästa möjlighet för att lösa detta föredrog man en global miljödomstol som straffar bovarna. Den här undersökningen visar att svenskar förstår att frågan är global, säger Sjöström till SvD.

Betydelse vilken politik regeringen bedriver

En lika stor majoritet av väljarna totalt, 72 procent, är ense om att det har stor betydelse huruvida regeringen bedriver en trång- eller vidsynt utsläppspolitik. Om de rödgröna partierna kommer till makten på nytt har de en hemläxa att göra på området.

Men även den nuvarande allmänborgerliga regeringen har, utifrån vad väljarna enligt undersökningen anser, anledning att låta stödpartiet SD:s klimatpolitik få betydligt större genomslag. Även på den sidan råder ett glapp mellan vad väljarna tycker och den klimatpolitik som är partiernas officiella.

Sverigedemokraternas uppfattning är den som ligger bäst i linje med såväl sina egna väljare som väljarkåren totalt. Den politiska eliten behöver göra upp med ”gå före och vara bäst i klassen”-linjen till förmån för att ta ett mer globalistiskt och mindra nationalistiskt grepp på klimat- och utsläppsfrågorna.

– SD har ju uttryckt sig i stil med att ”Sverige är ett så pass litet land, vi kan inte göra särskilt mycket”, och detta speglas också i deras väljare. Man tycker i högre omfattning inte att det är regeringens uppgift att lösa klimatförändringarna, säger Sjöström till SvD.

SD: Räcker inte att lyfta frågan till EU-nivå

Sverigedemokratiska väljare utmärker sig i sitt globalistiska perspektiv på dessa frågor så mycket att man sticker ut också i att avvisa EU som avgränsad entitet för att tackla utsläppen. Perspektivet behöver vara ännu vidare, anser man.

Här råder en motsättning inte bara visavi de rödgröna utan också inom Tidöavtalets regeringsunderlag. Medan moderata väljare är ense med sverigedemokratiska om att frågan måste tas från svensk till internationell nivå, är 8 av 10 M-väljare fortfarande positiva till att det räcker med att lyfta den till EU-nivå, vilket är en lång större andel jämfört med SD-väljarna.

Här tror Sjöström att SD-väljarnas generella EU-skepsis och negativa inställning till överstatlighet och överflyttning av makt från Sverige till Bryssel inverkar. Man ser stora risker med att låta EU bestämma på det här området och tvinga på oss en utsläppspolitik som går på tvärs med den svenska folkopinionen.

– Framförallt kanske det finns ett SD-perspektiv som är mer EU-skeptiskt än de andra partiernas sympatisörer. Enligt dem är EU mer en negativ regulatorisk globaliseringsmaskin, säger Sjöström till SvD.