En 34-årig afghansk man har dömts till tre års fängelse och livstids utvisning för att ha våldtagit en flicka vid flera tillfällen från det att hon nyligen fyllt sju år. Mannen har tidigare fått avslag på sin asylansökan, och har i flera instanser fått sitt utvisningsbeslut fastslaget, men har trots det kunnat stanna kvar i landet.

– Jesus står för kärlek och fred. Jesus älskar alla.

Orden kommer från en afghansk man som nyligen konverterat till kristendomen. Sommaren 2013 har den då 30-årige mannen kommit till Sverige och sökt asyl. När han i februari året därpå får avslag på sin asylansökan vänder han sig till Svenska kyrkan.

Där möter han Paul Henriksson, en av de präster som engagerat sig i arbetet med asylsökande som kommer till Sverige. Den afghanske mannen beslutar sig för att konvertera från islam. Han vill bli en kristen.

– Jag minns att jag var engagerad och uppfattade att han kunde råka väldigt illa ut om han återvände till Afghanistan. Som jag förstår det har vi i väst en väldigt långt gången tanke på religionsfrihet, berättar Henriksson och konstaterar:

– Det finns lite andra sätt att tänka i andra kulturer där det är dödsstraff på att konvertera.

Henriksson avsätter arbetstid för att arbeta för att den afghanske mannen ska slippa utvisas. Bland annat uttalar han sig i media där afghanens situation lyfts fram och att han riskerar att bli dödad i hemlandet.

– Det jag gjorde gjorde jag i tjänsten och det har jag fått godkännande för från vår kyrkoherde. Det är en naturlig del av att arbeta i kyrkan. Det är jag med all säkerhet inte ensam om, säger Henriksson.

Så du engagerade dig för att han skulle få stanna i Sverige?

– Ja, absolut!

Och så blir det. Protestlistor skrivs och en halvkänd kristen aktivist engagerar sig i ärendet. Men det hjälper inte. I oktober 2014 avslår migrationsdomstolen den afghanske mannens överklagan av utvisningsbeslutet och två dagar innan jul meddelar migrationsöverdomstolen att man inte kommer ompröva beslutet.

I februari 2015 överlämnas ärendet till gränspolisen i Örebro för verkställighet. Hans Pont är chef för gränspolis­sektionen i Örebro, som får i uppdrag att utvisa den afghanske mannen. Han är inte insatt i detalj i det aktuella ärendet utan uttalar sig generellt om vad som gäller för utvisningar:

– För att kunna verkställa en utvisning av en person till ett annat land krävs i nästan hundra procent av fallen att man har en fastställd identitet så man kan få en resehandling utfärdad av den personens hemlands ambassad eller konsulat, förklarar han.

Migrationsverket och migrations­domstolarna nöjer sig med det som kallas sannolik identitet. Det är inte tillräckligt för gränspolisen.

– Det finns nästan inga länder som tar emot någon med en sannolik identitet, utan det måste vara en fastställd identitet, säger Pont.

Den afghanske mannen blir kvar i Sverige.

Våldtar sjuårig flicka

Samtidigt som afghanen förmår kyrkan att engagera sig i hans asylärende bekantar han sig med en ensamstående mamma. De blir ett par och han flyttar in hos henne under våren 2014.

Men den afghanske mannen får allt mer upp intresset för sin nyblivna sambos barn, och då i synnerhet hennes sexåriga dotter. Under hösten 2014, i samband med att flickan fyller sju år, förgriper han sig på henne för första gången.

”Den sexuella handlingen har bestått i att han stoppat in sin hand innanför målsägandens trosor och dels berört henne utanpå hennes vulva samt dels penetrerat hennes vagina med ett finger”, står att läsa i åklagarens gärningsbeskrivning.

Därefter fortsätter de sexuella övergreppen och blir allt grövre. Den afghanske mannen passar på att våldta den unga flickan medan hennes mamma är i affären och handlar eller är på jobbet. Ibland passar han på när hon sover och hon vaknar vid ett tiotal tillfällen av att han våldtar henne.

Det är först mer än två år senare, när hon är nio år gammal, som flickan vågar berätta om övergreppen som enligt förhör med henne ska ha skett vid dussintals tillfällen. Hon väljer att berätta för sin kusin, men hotar samtidigt ta livet av sig genom att skära sig i magen om kusinen berättar för någon annan.

Enligt flickan har hon berättat för sin mamma om övergreppen, något som mamman i senare förhör hävdar att hon inte har något minne av. Mamman kommer däremot ihåg att hennes dotter vid flera tillfällen ringt henne i panik varje kväll när hon jobbat natt och vädjat till henne om att slippa vara ensam hemma med mammans sambo. Flickan mår så fysiskt dåligt av att lämnas ensam med honom att hon spyr, berättar mamman.

Morbror anmäler

Flickans kusin mår dåligt av att känna till våldtäkterna och klagar på magont. Hennes föräldrar märker att något är fel och efter ett tag förmår de henne berätta om vad kusinen berättat för henne.

Det är den våldtagna fickans morbror som, efter att ha hört om våldtäkterna, larmar polisen. I december ifjol väcker kammaråklagare Martin Ek åtal mot den nu 34-årige afghanen för tre fall av våldtäkt mot barn och ett fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn. Han yrkar dessutom utvisning för mannen.

Tingsrätten väljer att gå på åklagarens yrkanden och den 15 januari döms mannen till tre års fängelse och livstids utvisning. Den dömde mannen har överklagat domen till hovrätten.

– Jag ska inte uttala sig om hur det kan gå i hovrätten. Jag anser att bevisningen är tillräcklig för en fällande dom, säger åklagare Martin Ek.

Den barmhärtige samariern

Jag frågar prästen Paul Henriksson om han känner någon skuld eller moraliskt ansvar när han engagerar sig för att utvisningsdömda invandrare ska få stanna och de senare begår grova brott. Han svarar med att berätta om den barmhärtige samariern, en liknelse från Bibeln som handlar om att hjälpa den som är i nöd och att hjälp ibland kan komma från oväntat håll.

– Det är inte en persons härkomst som avgör om de är bra eller dåliga utan det är hur vi handlar mot varandra. Det är så jag tolkar den berättelsen, förklarar han och fortsätter:

– Därför tänker jag att om det är en person som har bekymmer av olika slag så är det min skyldighet som människa, kristen och som präst att stötta så gott det går. Vad som händer i framtiden har jag ju ingen kunskap om.

Under samtalet beklagar sig Henriksson även över framväxande islamism i Sverige och att många med muslimsk bakgrund, som konverterat till kristendomen, känner sig hotade av andra muslimer. Han tar ett exempel med en muslimsk kvinna bosatt i Stockholms­förorten Rinkeby som ville konvertera till kristendomen, men inte kunde göra det eftersom hon i sådana fall skulle tvingas flytta därifrån.

– Det kan få väldiga konsekvenser även här i Sverige för en muslimsk trosbekännare som överger sin religion och bekänner sig till en ny religion, säger han.

– Det här har vi bekymmer med även i vårt land. Det här är en del av en hederskultur som vi först nu börjat prata om lite mer öppet. Det har varit locket på många gånger kring de här sakerna.

Du är själv engagerad i arbetet med att den här typen av människor ska få stanna i Sverige. Ser du någonsin att du själv har en skuld i framväxten av det här samhället?

– Nej, nej! Det är politiska beslut. Nu tycker jag att du går för långt! Sveriges sätt att agera vad gäller invandring och integration ligger långt långt bortom vad jag har att påverka som individ.

– Jag säger till dig att jag får en människa framför mig och den människan kan eventuellt vara i en svår situation, i behov av stöd på ett eller annat sätt. Jag känner det som en kristen plikt att hjälpa den som är i bekymmer, sedan om den människan är man eller kvinna, heterosexuell eller homosexuell, kristen eller muslim, man har en plikt att hjälpa.