Ambulanspersonal överfölls av invandrare vid utryckning
Ambulanssjuksköterskorna Sofie Smedberg och Jonas Brindmark. Bild: Privat.

Natten mot luciadagen 2020 ryckte ambulanssjuksköterskorna Jonas Brindmark och Sofie Smedberg ut på ett larm från en adress i Ockelbo i Gävleborg. En kvinna hade drabbats av buksmärtor. Det utmynnade i att Jonas och Sofie utsattes för hot och misshandel från en uppretad invandrarmobb.

Kvinnan talade ingen svenska och kunde inte heller legitimera sig. Det kunde inte heller hennes tre anhöriga. Två unga män med samma språkliga invandrarbakgrund slöt upp för att tolka åt kvinnan. De blev snabbt aggressiva och snart hade ett stort antal ilskna personer samlats runt ambulansfordonet.

En av ynglingarna som tolkat åt kvinnan började skrika åt Jonas och Sofie. Att patienten skulle behöva identifiera sig var det enligt tolken inte tal om.

Vägrade respektera corona-restriktioner

De corona-restriktioner som börjat gälla på grund av den vid tidpunkten relativt nya pandemin då inga vaccin ännu fanns kunde anhöriga till kvinnan inte heller acceptera. Flera personer i den uppretade mobben tog sig in baktill i ambulansen och en anhörig till kvinnan trängde sig in framtill på passagerarsidan.

Utanför pressade ytterligare uppretade personer emot dörrarna så att Jonas och Sofie inte skulle kunna få ut dem ur ambulansfordonet.

— När jag satte mig bakom ratten såg jag plötsligt patientens dotter på passagerarsätet. Männen sprang fram och höll för dörren, så att vi inte skulle kunna få ut henne. Jag vevade ner rutan och bad dem samarbeta, annars skulle vi behöva ringa efter polis. Men de var så uppeldade, de skrek bara ”fuck you och era coronaregler”. När Jonas gick dit för att få bort dem blev det kaos, berättar Sofie Smedberg för tidningen Vårdfokus.

Knytnävsslagen regnade

Utanför bilen befann sig fortfarande Jonas, nu ansatt av alltfler uppretade personer. Han lyckades emellertid bana sig väg fram till passagerardörren, öppna den och förmå dottern att kliva ur. Men när han sedan skulle stänga dörren övergick den uppretade folkmassan till ren misshandel.

Jonas berättar hur knytnävsslagen började regna över honom samtidigt som han satt fastklämd i bildörren.

– Jag hade inte kontroll över situationen längre. Jag minns inte så mycket av det som hände, men jag hann tänka att om vi ska klara det här behöver vi hjälp.

På förarplatsen tilltog paniken hos Sofie som nu också insåg att situationen eskalerat bortom all kontroll. Hon tryckte på larmknappen för direktkontakt med larmcentralen men insåg samtidigt att chansen inte var stor att det vid den här tidpunkten på dygnet skulle finnas en polispatrull ute i närheten av Ockelbo som snabbt kunde komma till undsättning.

– ”Vi kommer att dö innan de är framme” tänkte jag, berättar Sofie.

Fick hjälp av förbipasserande

Men plötsligt fick Jonas och Sofie oväntad hjälp av två män som passerade händelseplatsen. De hade varit på fest och var på väg hem. De skrek åt den församlade mobben att skingra sig och låta ambulanspersonalen göra sitt jobb.

Tillräckligt många åtlydde uppmaningen för att Jonas skulle kunna komma loss, ta sig in i bilen och stänga dörren och Sofie därmed kunde köra iväg från platsen. Hon var emellertid så uppskakad av det som inträffat att hon inte kunde framföra ambulansen på ett säkert sätt.

Jonas var samtidigt upptagen med att ge patienten i det bakre utrymmet akutvård. Lösningen blev att tillkalla ytterligare en ambulans som fick ta över. Hela incidenten medförde att det tog en timme längre för patienten att komma till sjukhus än det annars skulle ha gjort.

Även Jonas och Sofie fick uppsöka sjukhus för omplåstring. Jonas berättar att han hade blåmärken och rivsår men att trängt undan smärtan under själva misshandeln och inte kände den förrän efteråt.

Brottsutredningen lades ned

Förövarna kunde identifieras och polisen tog upp anmälan, dock inte rubricerat som blåljussabotage utan som våld mot tjänsteman, vilket sedan ställde till problem i ärendet då ambulanspersonal inte räknas som tjänstemän. Trots att polisen hade namn på våldsverkarna lades ärendet ned.

– Jag blev förbannad över att utredaren var så nonchalant. Våra chefer blev ännu argare. De såg till att regionens jurister tittade på fallet, tillsammans med säkerhetsavdelningen där det jobbar före detta poliser. De gjorde en gedigen utredning och överklagade nedläggningsbeslutet. Det ledde till att fallet öppnades och att åklagaren åtalade två av männen, berättar Jonas.

Efter mycket om och men kunde till slut nu i februari – nästan två år efter händelsen – två personer dömas för blåljussabotage och misshandel. Påföljderna blev dock lindriga

Omar Thamer Raik, född 1995-09-06, dömdes till två månaders fängelse medan Mohamad Mashail, född 2003-01-03 och medborgare i Syrien, var under 18 år vid brottstillfället och dömdes därför endast till villkorlig dom och dagsböter. Domen kan laddas ned och läsas i sin helhet HÄR.

Jonas och Sofie är ändå nöjda med att det blev fällande domar som en signal från samhället till de som utsätter blåljuspersonal för hot och våld.

— Det var ett stort ögonblick när domen kom, det kändes som en vinst för hela blåljusverksamheten. Rätten var tydlig i sin signal till samhället. Vi är fredade och ska få jobba ostört, den som ger sig på oss riskerar fängelsestraff, förklarar Sofie Smedberg.

Fick psykiska problem

Sofie kom lindrigast undan fysiskt men drabbades efter händelsen i stället av psykiska besvär. Tankarna malde kring vad som skulle kunna ha hänt om inte de två männen anlänt och avbrutit våldet.

Sofie hade fruktat för sitt liv och situationen spelades om och om igen upp i hennes huvud i synnerhet på kvällarna när hon skulle sova, vilket ledde till sömnsvårigheter. Hon har också brottats med skuldkänslor för att hon inte vågade kliva ur fordonet och ta upp kampen mot våldsverkarna som gett sig på kollegan.

Men Jonas anser att Sofie gjorde rätt som i stället satt kvar i bilen och slog larm. Det fanns ingen anledning att också hon skulle bli nedslagen, menar han.

Brott mot blåljuspersonal ökar

Sofie och Jonas hoppas nu att de inte ska behöva uppleva något liknande igen. Några garantier för det finns dock inte då brott mot blåljuspersonal är något som ökar kraftigt, i synnerhet i invandrardominerade så kallade ”utsatta” områden.

Ambulanspersonal har blivit utsatta för vapenhot, blivit påkörda av bilar och mycket annat. Våldet har även ökat kraftigt på akutmottagningarna som är ambulansernas destination.

All ambulanspersonal har fått utbildning i hur man de-eskalerar en hotfull och/eller våldsam situation och viss skyddsutrustning. Men de är inte utbildade i att hantera våldsverkare på samma sätt som polisen. På sina håll måste ambulanser idag därför ha poliseskort.

Får utbildning i självförsvar

I Gävleborg där Jonas och Sofie arbetar har man på grund av det ökade antalet brott mot blåljuspersonal dragit igång en särskilt utbildning inom företagshälsovården inriktad på hur man hanterar hot och våld i sin arbetsvardag. På vissa håll utbildas ambulanspersonal nu även i fysiskt självförsvar.

Jonas tycker det är bra med utbildning men tycker samtidigt inte att det ingår i hans jobb att använda fysiskt våld. Sofie säger däremot att hon skulle känna sig tryggare om hon kunde några självförsvarsgrepp och hade möjlighet att freda sig fysiskt från angripare.

Om ambulanspersonalen måste backa varje gång det hettar till innebär det att patienter inte får den vård de ska ha i tid. Tidsfaktorn kan i många fall vara en fråga om liv eller död vid allvarliga sjukdoms- eller skadetillstånd.

Stötta Samnytt med Swish: 123 083 3350

Författare av texten

Mats Dagerlind

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.