mats-demokrati
KronikorOpinion

Antidemokratiska ulvar i vänsterliberala fårakläder

Publicerad 1/21/2021
Annons

Yttrande- och åsiktsfriheten kringskärs alltmer i västvärlden och Sverige är i vissa avseenden särskilt hårt drabbat. De grundlagsskyddade fri- och rättigheterna antar alltmer skepnaden av en demokratisk kuliss bakom vilken hårda inskränkningar gäller för såväl enskilda medborgare som olika typer av aktörer. Och hoten kommer i stor utsträckning från antidemokratiska ulvar i vänsterliberala fårakläder

Hets mot folkgrupp

Lagen om hets mot folkgrupp är kanske det mest omtalade exemplet på hur yttrandefriheten kringskärs. Begreppet folkgrupp vidgas kontinuerligt och med en påfallande vänsterslagsida. Tillämpningen av lagen blir än mer skev då det uppstått ett antal vänsterorienterade aktörer i civilsamhället som inget annat gör än att jaga förmenta hetsare på motståndarsidan.

Relativt sällan fälls de personer som exempelvis Näthatsgranskaren polisanmäler men dessa organisationers framfart skrämmer ändå många till tystnad – att bli föremål för en polisutredning upplevs som mycket obehagligt. Och just detta är strategin – att okynnesanmäla så många som möjligt för att skapa en DDR-rädsla bland medborgarna.

IT-jättarna

De sociala mediejättarnas tilltagande politiserade censur och tystande av konservativa röster på sina plattformar är ett annat exempel som just nu diskuteras flitigt, inte minst efter vad som skett inför, under och efter den amerikanska valrörelsen.

När det gäller Google så bedriver man censur på flera sätt, dels som de övriga IT-jättarna på YouTube men också genom att manipulera sökresultaten i sin sökmotor och dessutom genom att stänga ute konservativa aktörer från att använda sin reklamplattform AdSense och på så sätt dra undan de ekonomiska benen för de röster man ogillar eller fått påtryckningar från annat håll om att stänga ute.

Intresset är extremt svalt från landets styrande att ställa krav på att också dessa aktörer ska respektera de demokratiska spelreglerna och inte agera som regimer i Nordkorea och Kina. Tvärtom finns åtskilliga indikationer på att regeringen samarbetar med IT-jättarna för att inskränka yttrandefriheten ytterligare.

Bankerna

Att sabotera oppositionella aktörers ekonomi är det inte bara Google som ägnar sig åt. Storbankerna, som också de har en monopolliknande ställning i den finansiella infrastrukturen säger allt oftare upp bankkonton för både privatpersoner och organisationer som har ”fel” politiska åsikter.

Det sker oftast med svepskäl om ”bristande kundkännedom” och hänvisningar till penningtvätts- och terrorismlagar trots att ingen grund för dylikt finns. Men eftersom det råder omvänd bevisbörda och bankerna har makthavarnas tysta medgivande kommer de oftast undan med sina repressiva åtgärder.

Media

Medierna har traditionellt varit tryckfrihetens försvarare och stått på den lille medborgarens sida mot makten. Nu har man bytt fot och granskar i stället medborgarna för maktens räkning. Man har också upprättat en rad pressetiska regler som man godtyckligt tillämpar för att undanhålla läsare, lyssnare och tittare information som man inte vill ska nå ut till allmänheten.

Förmynderiet att selektera bort uppgifter om brottslingars invandrarbakgrund i krimjournalistiken med hänvisning till att det är något som vanligt folk inte kan hantera är det mest uppenbara exemplet. Men den vänsterliberala så kallade agendasättande journalistiken urholkar demokratin på ett betydligt bredare sätt i hur man väljer vad som bevakas och hur.

Riggade val

I fyra år har media systematiskt smutskastat, förtalat och falskanklagat USA:s president och gjort ned allt han företagit sig samtidigt som man inte låtit några motröster komma till tals. När sagde president sedan förlorar nästa val efter en valrörelse som bevakats på samma ohederliga sätt beskrivs det som lögner och konspirationsteorier när kritik kommer om att valet varit riggat och misstankar reses om valfusk.

Den ungerska Fidesz-regeringen, som har ett väljarstöd som Stefan Löfvens socialdemokrater numera bara kan drömma om beskrivs motsägelsefullt som Europas mest antidemokratiska. Likaså den polska. Per vänsterliberal definition kan ingen regering hur folkvald den är vara demokratisk om den är konservativ.

Bevakningen av Brexit har följt samma mönster – bara ett motsatt beslut än den britterna röstade för hade varit demokratiskt hävdas det. Bevakningen av SD här hemma är ett tredje exempel på hur en bred folkrörelse med stark representation i riksdagen porträtteras som odemokratisk.

Polisen

Polisen har i allt större omfattning börjat stoppa konservativas manifestationer som är väl inom ramen för den grundlagsskyddade mötesfriheten. För att kunna göra detta hänvisar polisen till att man inte klarar att garantera säkerheten.

Om det stämmer är det ett kvitto på missförhållanden i samhället och bristande polisära resurser. Men ofta är det bara svepskäl för att bakvägen och på maktens uppdrag stoppa det den uppfattar som obekväm opinionsbildning. Även andra myndigheter uppvisar en liknande demokratihotande politisering.

Corona

De alltmer långtgående totalitära befogenheter som de styrande nu med coronapandemin som förevändning skaffar sig för att begränsa de medborgerliga fri- och rättigheterna är djupt oroande.

Med terrorism och organiserad brottslighet som fond fick vi det totala övervakningssamhället. Nu tar makthavarna nästa steg.

Akademin

Larm kommer från de akademiska institutionerna och forskningsvärlden om att yttrande- och åsiktsfriheten inskränks där. Bakom trenden står vänsterradikala krafter som genom ”den långa marschen genom institutionerna” har skaffat sig ett osunt och oproportionerligt inflytande.

Har du exempelvis ”fel” åsikt i frågor om genus och mångfald göre du dig icke besvär med en karriär i den akademiska världen.

Utbildningsväsendet som helhet, från förskola till högskola, är numera en av de främsta verktygen och arenorna för demokratins dödgrävare på vänstersidan för indoktrinering av medborgarna och utestängning av andra åsikter.

Reklamen

En snedvridning och degradering av medborgarna kan ses i de regler som gäller för marknadsföring. Reklamombudsmannen skapades ursprungligen för att stoppa oseriösa företag från att lura konsumenter med direkt falska löften om sina produkter.

Idag har organisationen tagits över av radikalfeminister och andra vänsterorienterat politiska krafter. Det räcker med att det i en reklam figurerar en kvinna med aningen för tätt sittande och kort kjol för att den nypuritana och nymoralistiska censurens inkvisitorer ska slå till.

Vissa näringsidkare får inte göra reklam alls, exempelvis de som tillverkar alkohol- och tobaksprodukter. Detta trots att varorna är helt lagliga. Förevändningen är som så ofta att man i sin omyndigförklarande syn på medborgarna vill skydda dem mot sig själva.

Framför allt hävdar man att det är de unga man värnar om, men samtidigt ges droglobbyn fritt spelrum att i film och TV-serier riktad till den unga publiken produktplacera cannabis och andra droger. Även i svenska produktioner som står under hårda krav på genus och mångfald tillåts att det knarkas friskt på ett sätt som framställs som okontroversiellt rekreationellt och roligt.

På spelmarknaden är riktningen densamma. Regeringen har i en utredning föreslagit mer eller mindre totalförbud för spelreklam. Miljöpartiet och Vänsterpartiet Kommunisterna vill gå ännu och även förbjuda reklam för bilar, flygresor och oljeprodukter.

Förslag finns även på att stoppa marknadsföring av kött, godis och andra matprodukter som man från visst politiskt håll ogillar i kombination med att man har en syn på vanligt folk som en fårskock som måste vallas och skyddas mot allehanda stygga vargar.

Förlagen och biblioteken

Det är påfallande svårt att få en bok utgiven på ett större förlag om den tar upp exempelvis den svenska massinvandringen ur ett kritiskt perspektiv. Än mer problematiskt är att landets bibliotek som är skattefinansierade aktivt väljer bort sådana böcker samtidigt som man lika aktivt plockar in vänsterradikala alster. Samma slagsida gäller också vilka som tillåts använda biblioteken för föreläsningar och liknande.

Även andra aktörer, inte sällan finansierade helt eller delvis med skattemedel, exempelvis Folkets Hus och studieförbunden, bedriver också yttrande-, åsikts- och mötesfrihetsfientlig verksamhet genom att vägra hyra ut eller på annat sätt främja konservativa på det sätt som man flitigt gör med aktörer på vänsterkanten.

Fackföreningarna

I Sverige har genom främst Socialdemokraternas försorg fackföreningarna delegerats ansvar för sådant som i många andra länder hanteras av lagstiftaren, det vill säga det folkvalda parlamentet. Det ansvaret missbrukar man dock ofta, bland annat genom att stänga ute konservativa löntagare från förtroendeuppdrag och inte sällan även från medlemskap.

Facket missbrukar också sitt förtroende och ställning genom att bedriva partipolitisk kampanj, dels positiv sådan för Socialdemokraterna och dels negativ mot framför allt Sverigedemokraterna.

Kulturcensuren

Jag såg nyligen ett gammalt avsnitt av ”Helt lyriskt” i SVT där ett urval svenska artister får tonsätta dikter av namnkunniga skalder. Molly Sandén valde en text av Edith Södergran. Programmets ciceron. Radio- och Tv-profilen Fredrik Lindström, tecknar tillsammans med vänsterorienterade litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström en historisk bakgrund där tittaren får veta att några av Södergrans strofer censurerades bort när dikterna publicerades i en antologi.

Att stryka i andras litterära verk framställs i programmet som ”en frihet man tog sig på den tiden” och i synnerhet beskrivs det som ett ofog som konservativa män ägnade sig åt gentemot progressiva kvinnor. Men den här sortens censur pågår för fullt även idag, något som SVT i sammanhanget inte bryr sig om att uppmärksamma eller problematisera.

Skälet är förstås att de krafter som idag går in och tar sig friheter med en uppsjö av klassiska litterära och andra verk gör det med påstått ”goda” intentioner. Att Ebba Witt-Brattström är blind för detta eller sanktionerar det förvånar kanske inte men av Fredrik Lindström förväntar man sig lite mer.

De politiska bedragarna

Ovanstående är endast ett axplock och skrap på ytan för att illustrera hur de demokratiska och medborgerliga fri- och rättigheter vi tror oss ha i skydd av grundlagen åsidosätts och kringskärs i praktiken och hur de krafter som vi föreställer oss ska värna demokratin i stället ägnar sig åt att montera ned den.

Saken kompliceras av att allt detta sker bakom nyspråkligt retoriska dimridåer där man gör gällande att varje inskränkning av demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna sker för att stärka demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det här tror man, med undantag för en klick naiva och oupplysta vänstertroende, inte ens på själv. Vad det handlar om är att klamra sig fast vid makten i en verklighet där stödet för den urspårade vänsterliberalismen blir allt mindre i takt med att dess feltänkta sociala ingenjörskonst nu kan vederläggas med bevis i form av konkreta samhällskonsekvenser.

Utopier är dystopier

Någon har sagt att man bör frukta sina goda sidor mer än sina dåliga, då de förstnämnda lätt leder till att man infriar det ordspråk som säger att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Politiska utopier kan om de närgranskas snarare beskrivas som dystopier. Det är därför vi har riktig demokrati i motsats till så kallad liberal demokrati ett tuppfjät bort från enpartistat där man bara kan rösta på nyanser av samma sak – för att ingen politisk riktning ska kunna leda oss för långt utmed sin egen självrättfärdiga väg.

Vi har tidigare med förskräckelse kunnat iaktta vad det lett till när fascismen, kommunismen och islamismen med fria händer kunnat realisera sina utopiska samhälldrömmar. Det finns inga skäl att tro att liberalismens framtidsdrömmar skulle vara en mindre mardröm för det stora folkflertalet. Någon gång i framtiden kanske även vi konservativa behöver hejdas en smula, men dit är det ännu långt.

Mats Dagerlind
Annons
Senaste nytt
Populärt just nu
1081SD:s partigrupp föreslår: Stycka upp Ryssland i flera stater
Annons