”Apatiska flyktingbarn” var ett välkänt fenomen för 10-15 år sedan. Det förekom i princip uteslutande i Sverige och försvann så snart familjerna fick svenskt uppehållstillstånd. Fenomenet kritiserades av invandringskritiker som en bluff men försvarades av etablissemanget, och framförallt av vänsterförfattaren Gellert Tamas som även skrev en bok om det. Men nu får Tamas kritik direkt av de som en gång låtsades vara apatiska. 

På 00-talet uppstod fenomenet ”apatiska flyktingbarn”. Det var invandrarfamiljer vars barn plötsligt och oförklarligt blev ”apatiska” under asylprocessen, för att sedan genast tillfriskna när familjen fått uppehållstillstånd.

Men redan 2005 skrevs en artikel där vittnen berättar om bluffen.

Vårdpersonal vittnar nu för första gången om mammor och pappor som smygmatar sina barn, men också om hur föräldrarna aktivt motarbetar vården.

Men trots det och trots (eller kanske på grund av) kritik från framförallt invandringskritiker fortsatte fenomenet och försvaret därav. 2009 kom så Gellert Tamas ut med sin bok ”De apatiska” som försvarade fenomenet med att ungdomarna faktiskt var apatiska.

I takt med att fenomenet ifrågasattes allt mer försvann det från det mediala rampljuset, men fortsätter i det dolda enligt journalisten Ola Sandstig i en artikel i Filter. Kort därefter började istället begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” dyka upp.

”Apatiska erkänner att de ljög”
Häromdagen publicerades dock en granskning av fenomenet med ”apatiska flyktingbarn” som återigen vittnar om att fenomenet var en bluff, där barn som tidigare tvingats låtsas vara apatiska för att få svenskt uppehållstillstånd, nu erkände att de faktiskt ljög.

LÄS MER: De ’apatiska barnen’ berättar om hur de tvingades spela sjuka

Efter den publiceringen har debatten uppstått igen och nu kritiseras Gellert Tamas hårt på sin egen Facebook-sida av just de före detta ”apatiska barnen” som erkänt sig ha ljugit:

I en kommentar på Tamas Facebook skriver en som utger sig för att vara en av de ”apatiska”:

Gellert Tamas, här står jag livs levande och berättar om min barndom som präglats av psykisk och fysisk våld. Läs artikeln och håll käften.

När tweeten skrevs, 14 timmar efter att inlägget gjorts på Tamas Facebook, hade han inte svarat.

Tamas ville inte bli granskad
Inför granskningen av de apatiska flyktingbarnen bad Filter, som gjorde granskningen, om en intervju med just Tamas. Det fick de inte. Istället anklagade Tamas dem för att vara en del av ”ytterlighetshögern”, i DN:s kulturdel.

I svaret skriver Mattias Göransson, chefredaktör för Filter, bland annat följande (DN, 15 augusti):

Eftersom det kanske inte står klart för alla läsare vill jag inledningsvis påpeka att detta slags artiklar är rena debattexter där DN upplåter utrymme åt andra, utan sedvanlig faktagranskning och källkritik. Hade sådan funnits – exempelvis genom att DN bad att få se den mejlkonversation Tamas hänvisar till – hade det stått klart att hela utgångspunkten för Tamas artikel är gripen ur luften.

Han berättar sen att Gellert Tamas vägrade svara på frågor och fortsatte:

Likt pressade makthavare som inte får igenom sin vilja sökte då Tamas andra utlopp för sin frustration. I sin långa och osakliga debattartikel målar han upp bilden av ett dolt nätverk som är ute efter honom, samt mig och Filter som skumma och ohederliga. Sådant kallas för att skjuta på budbäraren, och är en sedan Aristoteles dagar identifierad och avfärdad debatteknik.

Läkaren Thomas Jackson varnade tidigt för bluffen
Thomas Jackson, svensk läkare och psykiater, deltog också i debatten de apatiska barnen och kom år 2008–2009 ut med två böcker i ämnet. Han var även regeringen Perssons utredare 2005 rörande apatiska flyktingbarn, som han ansåg var manipulerade av omgivningen.

I boken Copycatbarnen argumenterade Jackson för att det så kallade ”uppgivenhetssyndromet” hos apatiska asylsökande barn i verkligheten handlade om sjukdomssimulering framtvingad av föräldrarna i syfte att få uppehållstillstånd i Sverige, vilket alltså var exakt vad Filter kom fram till och publicerade häromdagen.

I en bloggpost den 17 augusti gör Jackson, enligt egen utsaga, sitt sista inlägg i frågan som han var så förutseende i:

Detta är medicinsk historia. Om Mr Tamas faller, kommer många andra falla med honom.

Han säger sig inte ha några förväntningar på svensk media eller dess journalister men är ”väldigt nöjd” med att ”den psykopatiske parasiten Gellert Tamas” nu granskas.

Denna självutnämnde expert på apatiska barn fick allt mediastöd i Sverige trots att han inte verkade veta vad han snackade om. Mr Tamas som har gjort en karriär genom att ljuga om andra människor. Och han är extremt bra på det – han har inga gränser när det kommer till att ljuga eller förvrida fakta.