➤ KRÖNIKA I ett reportage den 3 april besöker SVT Nyheter Stockholm ett invandrardominerat bostadsområde norr om huvudstaden. Eftersom många av de somalier som bor i området inte har lärt sig svenska har Hinda Ali Hassan, som av statstelevisionen beskrivs som en ”profil” i området, beslutat spela in informationsfilmer på somaliska om corona. Huvudskälet för SVT att vara på plats är dock att ge Hinda utrymme att beskylla svenskar inom och utanför vården för att vara rasister.

Hinda berättar för SVT:s reporter att hon sedan coronapandemin gjorde sin entré i Sverige inte får samma bemötande i vården. Hon ”har en känsla” av att detta beror på rasism och att hon är invandrare.

– Man tar inte min sjukdom på allvarligt, hävdar hon.

Här hade man hoppats att SVT:s utsände skulle ha framkastat den för många självklara alternativa förklaringen – att ingen blir behandlad i vården på samma sätt nu som innan corona slog till.

Det beror på brist på vårdplatser, personal och skyddsutrustning och på nya utfärdade riktlinjer för att begränsa smittspridning. Det har inte ett dyft att göra med vare sig patientens eller den vårdanställdes etniska ursprung.

Detta annorlunda bemötande är heller inte begränsat till vården. Sverige före och efter corona är två olika samhällen – för alla i landet, inte bara för de som migrerat hit från ett land på andra sidan jorden.

Alla är rädda för att smittas av corona och undviker så långt det är möjligt närkontakt med andra, oavsett vilken hudfärg dessa andra råkar ha. Men Hinda är övertygad om att människor håller avståndet till just henne därför att hon är somalier, inte därför att invånarna i Sverige blivit instruerade av Folkhälsomyndigheten att agera så i vardagen av hänsyn till egen och andras hälsa.

SVT:s reporter är tyst och låter Hinda oemotsagd sprida sina svepande rasistanklagelser grundade på inget annat än att hon ”har en känsla”. Det är svårt att tolka nyhetsinslaget på annat sätt än att statstelevisionen har en agenda som sammanfaller med Hindas – att falskeligen framställa Sverige som ett land genomsyrat av rasistiska strukturer.

Hur nyhetsförmedling av detta undermåliga slag rimmar med Public Service-mediernas krav på saklighet och opartiskhet är svårt att se. Lika svårt är det att förstå hur SVT kan tro att reportage av det här slaget bidrar till att öka förståelsen mellan olika grupper i Sverige.

Uppenbart grundlösa rasistanklagelser riskerar tvärtom väcka negativa känslor i retur gentemot de människor som Hinda säger sig företräda. Att SVT lånar ut sin plattform för sådant spär dessutom på det redan djupa missnöjet med de statskontrollerade medierna som vi numera tvingas betala för via skattsedeln med förebild från totalitära diktaturer.

Jag har själv av olika skäl tvingats till omfattande erfarenheter av hur bemötandet i vården har förändrats i och med coronaepidemin jämfört med strax före. Skillnaden är påtaglig. Om jag vore hemfallen till konspirationsteorier om rasism skulle jag kunna dra liknande slutsatser som Hinda utifrån ”en känsla”.

På den klinik jag besökt varje dag i fem veckors tid nu är det en sköterska med utomvästlig invandrarbakgrund som varit absolut mest angelägen bland vårdpersonalen om att iaktta försiktighetsåtgärder för att undvika coronasmitta. Jag har uppfattat det som att det är i omsorg om mig som patient för att jag inte ska behöva riskera avbryta min behandling. Men kanske borde jag tänka som Hinda, att det handlar om rasism, att sköterskan ser ned på mig på grund av att jag är svensk.

Läkaren som remitterat mig till nyss nämnda klinik har nu ställt in det uppföljande besök jag haft inbokat på sjukhuset sedan innan behandlingen inleddes. Det blir nu i stället en konsultation på distans. Skälet till detta är coronaepidemin.

Läkaren har utomvästlig invandrarbakgrund. Jag har tyckt att han varit en reko prick och inte alls reflekterat över att han inte skulle vilja komma i närheten av mig därför att jag är svensk och han är rasist. Men efter att ha tagit del av SVT:s reportage förefaller det vara så man vill att jag ska tänka.

Frågan är nu om jag ska kontakta SVT och be dem skicka ut en reporter och en filmfotograf för att dokumentera min ”känsla” av att vara utsatt för rasism i vården i coronatider. Något säger mig att jag som svensk inte kommer att få samma bemötande från SVT som somaliska Hinda.

Det är förvisso också bara ”en känsla” jag har. Kanske är SVT lika intresserad av min berättelse och upplevelse av utsatthet som Hindas. Jag ska inte vara fördomsfull och döma statstelevisionen ohörd för att inte stå upp för alla människors lika värde. Varför gissa? Jag kontaktar SVT imorgon så får vi visshet.