Då debattören och författaren Fredrik Segerfeldt i somras anmälde sig till en lärarvikariepool oroade han sig mest över bristande kunskaper. Han trodde även att skolan främst handlade om inlärning och att läraryrket primärt gick ut på undervisning. ”Ack så fel jag hade”, konstaterar han i efterhand.

Segerfeldts första uppdrag blev en gymnasieskola i Stockholms innerstad där inställningen mest gick ut på att få tiden att gå. Stämningen var dock god.

Desto sämre gick det då eleverna fick i uppgift att göra en skriftlig redovisning för vilket de hade åtskilliga timmar på sig att slutföra. Att fylla två A4-sidor ansågs av eleverna vara ett övermäktigt arbete och tonåringarna kunde knappt formulera begripliga meningar.

På nästa skola, även den i Stockholms innerstad, var situationen än värre. Där var särskilt pojkarna totalt ointresserade av att delta i undervisningen och många satt med jackor på med mobilerna i handen. Enligt en kollega var det bättre att de satt av tiden på skolan trots att de vet att de kommer få F istället för att vara ute på stan och hitta på jävelskap. De kommer för att äta lunch och få SL-kort.

Merparten av lektionerna var en kamp med en ständig känsla av att våldet låg precis under ytan, och våldsamt blev det även ett par gånger både mellan elever och då Segerfeldt sade till på skarpen och en elev blev aggressiv.

Det kan inte vara rimligt att personer som har som jobb att dela med sig av sin kunskap samtidigt ska vara kuratorer och ordningsvakter. Att de ska acceptera våld som en integrerad del av vardagen. Vi skulle aldrig acceptera detsamma om det gällde exempelvis en handläggare på Arbetsförmedlingen eller en hr-person på ett företag.

Så här kan vi inte ha det. Jag har inget färdigt reformprogram, men låt mig lista några principer. De elever som inte vill lära sig ska naturligtvis inte gå i skolan. De som utövar våld ska stängas av. Eleverna ska tvingas läsa böcker. Differentieringen behöver öka. Till sist: även om lönerna har stigit på sistone måste vi betrakta lärarna som de hjältar de är. Deras yrke är bland de viktigaste – och svåraste – som finns.