Aron Flam om statsmedierna: ”Riv alltihop – en katastrof för kulturen och demokratin”

”Public service”, eller statsmedierna, är inte bara vinklat – det är ett direkt hot mot demokratin. Det menar satirikern och författaren Aron Flam i en intervju med Samnytt. Han beskriver SVT och SR som ideologiska verktyg för vänstern, och anklagar dem för att ha förstört både kulturklimat och samhällsdebatt.

Sverige har under lång tid burits upp av en idé om folkbildning genom statlig media. Men i takt med att den politiska och kulturella mitten har vittrat sönder, har även tron på public service börjat krackelera.

Kritiken har växt – inte minst från röster utanför de etablerade mediekretsarna. I en tidigare artikel har Samnytt lyft Henrik Jönssons svidande uppgörelse med SVT och SR – där han konstaterade att statsmedierna inte längre är en arena för saklig samhällsinformation, utan en normsättande aktör som vilseleder medborgarna och är ett hot mot demokratin.

Public service är inte bara ett problem. Det är ett övergrepp på både yttrandefriheten och demokratin,

Aron Flam till Samnytt, 2025

Nu träder även Aron Flam fram med förnyad kraft – och skär genom samtalet med brutal skärpa.

LÄS ÄVEN: Public service pekas ut som det största hotet mot Sveriges demokrati

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

VIDEO: Här beskjuts socialkontoret i invandrartäta staden

– Public service är inte bara ett problem. Det är ett övergrepp på både yttrandefriheten och demokratin, säger han i en lång intervju med Samnytt.

En kultur utan självkritik

Aron Flam är känd för sin politiska satir, sin podcast Dekonstruktiv kritik och sitt juridiskt uppmärksammade verk Det här är en svensk tiger. Tillsammans med Jens Ganman skrev han även boken Älskade Public Service, som på satirisk men systemkritisk grund ifrågasätter hela konstruktionen av en skattefinansierad statstelevision i en demokrati.

Men vad som tidigare kunde betraktas som vass satir – ett slags ironiskt utanförperspektiv – har nu för Flam blivit en djupare uppgörelse med själva fundamentet för svensk offentlighet.

Han beskriver Sveriges Radio och SVT som institutionellt vänsterlutande – inte bara i sin bemanning eller i sitt språkbruk, utan i sin själva grundidé:

– Det har alltid varit ett socialdemokratiskt projekt, säger han. Vänstern marscherade in i de där lokalerna redan från början. Sen har det byggts vidare, genom journalisthögskolor, genom rekryteringar, genom kultur. Det här är inte en slump – det är ett resultat.

Flam pekar på exempel som Klotet, SR:s klimatpodd, där man i ett helt avsnitt diskuterade fenomenet “klimatångest”.

– Det blir ju satir av sig självt. Fast det är inte satir – det är på riktigt. De här människorna vet inte att de är karikatyrer.

Begreppet kulturkrig syftar på den djupgående konflikten mellan olika värdesystem i ett samhälle – särskilt i västvärlden. Det handlar inte om traditionell politik som skatter, försvar eller välfärd, utan om mer fundamentala frågor: Vad är en människa? Vad är kön? Vad är frihet, sanning, yttrandefrihet – och vad är en nation?

Kulturkriget utspelar sig på universitet, i medier, på teatrar, i skolan, på sociala plattformar och i nyhetsflödet. Det handlar om symboler, språk, representation och historieskrivning – med andra ord: vilka berättelser som får dominera vår verklighetsuppfattning.

När vi kommer in på ämnet kulturkriget säger Flam:

– Alla pratar alltid så föraktfullt om kulturkriget, men kulturkriget handlar om våra mest avgörande och viktigaste frågor, om våra grundläggande värderingar. ”First fucking principles”, säger han och fortsätter:

– Genom att gömma undan det här, så har det hållits någon slags illusion om konsensus. Sedan går han vidare och ställer frågan:

– Hur mycket talang i Sverige har inte gått till spillo, som ett resultat av Public service? De gör reklam för och lyfter fram mediokra personer som finns i deras egen krets och åsiktskorridor.

Neutralitet som illusion

När Henrik Jönsson menade att SVT och SR medvetet vilseleder väljarna i frågor som rör invandring, klimat och könspolitik, går Aron Flam ännu längre. Han menar att institutionen är ett systematiskt hinder för det fria samtalet – och att påståendet om “opartiskhet” är direkt vilseledande.

– De som fortfarande påstår att SVT och SR är oberoende ljuger. Eller så vet de inte vad de pratar om. Det är inte ens svårt att se längre. Det är uppenbart.

Han berättar om en tidigare inbjudan till debatt om Public service – som visade sig vara riggad. Flam fick inte delta. Istället fick hans medförfattare Jens Ganman ensam möta två personer från SVT:s värld, medan Flam själv fick sitta i korridoren.

– Det är alltid riggat. Det är deras spelplan, deras regler. Man får inte ifrågasätta. Det är en sluten miljö.

LÄS ÄVEN: SVT om public service-kritisk demonstration: “Man vill omkullkasta demokratin”

Samma observation gjorde Jönsson, som pekade på hur vänstern genom Public service “förskjutit vad som betraktas som normalt”. Flam uttrycker det mer drastiskt: han menar att hela kulturens ekosystem är förstört, eftersom Public service har satt agendan i decennier.

En moralisk katastrof

Men kritiken stannar inte vid brist på balans. För Flam är det personligt – och existentiellt. Han menar att statsmedierna inte bara brister i objektivitet, utan aktivt skadar samhällets möjligheter att överleva som demokrati.

– Det är en kulturell katastrof. En moralisk katastrof.

Han pekar på tystnaden kring exempel som barnsoldater, våldtäkter inom äldreomsorgen, gruppvåldtäkter, förnedringsrån, skjutningar, bombattacker – alltså inte ”sprängningar”, tydliggör han – och antisemitism.

– Det är klart att folk börjar tro att det inte finns några problem. Det är det som är faran.

Kan du se några likheter med svenska Public service och Storbritanniens BBC eller Putins statskontrollerade medier i Ryssland?

– Absolut. Det är klart att det finns grader i helvetet. Det råder ingen tvekan om det. Vi lever idag i någonting som börjar bli ”mjukt” totalitärt – och alltid haft totalitära drag. Eftersom det byggdes som ett svar på Sovjetunionen under kalla kriget. Det gäller både i Sverige och i andra västeuropeiska länder. Han fortsätter:

– Och det blir bara värre och värre. Alla som rekryteras in från journalisthögskolorna, som styrs av kommunister… De utbildas av kommunister, kommer in på en arbetsplats full med kommunister…

Här säger Flam att han raljerar lite med begreppet ”kommunister”, att de givetvis kan definiera sig som en massa olika saker, men för honom är de alla i grunden socialister.

– De är inte längre arbetarklass, de kommer inte från arbetaryrken, de är alla medelklass eller övre medelklass, de är uppfostrade i det här systemet, deras föräldrar är en del av systemet. De flesta har fått det med modersmjölken, alla ord de behöver för att komma in på journalisthögskolorna. Han utvecklar:

– Men det betyder ingenting. Därför att de går in på en arbetsplats där de är instruerade att inte ta upp saker som är obekväma – och som är avgörande.

När samtalet glider över i konflikten i Mellanöstern, blir tonen skarpare. Han menar att public service ensidigt presenterar Israel som angripare, trots att verkligheten ofta är mer komplex.

– De använder omvänd kronologi. “Israel attackerar Gaza”, står det. Och först i sista meningen får man veta att det var Hamas som började. Och sen är det alltid en beslöjad palestinsk kvinna som får berätta. Aldrig en israelisk medborgare, aldrig en civilperson från Tel Aviv.

Flam ser detta som en medveten dramaturgi, där israeler framställs som förövare, och palestinier som offer. Han menar att det bygger på en föreställning om att judar ljuger – en antisemitiskt kodad misstänksamhet som får passera obemärkt i svensk nyhetsrapportering.

En falsk balans

Liksom Jönsson lyfter Flam det faktum att statsmedierna ofta rekryterar personer med bakgrund i miljöer där lojaliteten till den svenska offentlighetens ideal kan ifrågasättas.

Vi har avskaffat meritokratin. Nu har vi mediokrati. Medelmåttornas diktatur. Och det bästa man kan vara i dagens Sverige, det är just… medelmåttig.

Aron Flam till Samnytt, 2025

– Just nu har SVT flera personer med Mellanösternbakgrund som får bevaka Israel–Palestina-frågan. Några har tidigare jobbat för Al-Jazeera – samma kanal som påstod att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn för att göra dem kristna.

Här går kritiken över i en bredare systemanalys: det handlar inte om enskilda individer, utan om en struktur som uppmuntrar aktivism, samtidigt som den förkastar ifrågasättande.

– Vi har avskaffat meritokratin. Nu har vi mediokrati. Medelmåttornas diktatur. Och det bästa man kan vara i dagens Sverige, det är just… medelmåttig.

“Kontakten måste dras ur”

När Samnytt frågar Flam vad han tycker om tillsättningen av Anne Lagercrantz som ny vd för SVT, säger han:

– Jag har inget att säga henne. Det är inte hennes fel. Det är hela systemet som är trasigt. Kontakten måste dras ur. Sluta ge ström till byggnaden.

Han säger att han blev “radikaliserad” i frågan om Public service just när han själv jobbade inom Public service. Censuren, konformismen, undvikandet av verkligt angelägna frågor – det var inte ett rykte, det var något han upplevde inifrån.

– De vet exakt vad som inte får sägas. Och det gäller hela spektrat – från identitetspolitik till islamism till ekonomi.

Ett sammanbrott utan motstånd

Flam har ingen tilltro till att borgerligheten ska rädda situationen.

LÄS ÄVEN: Regeringen klubbar avtalsperiod för public service till 2033

– De röstade själva igenom den nya skattefinansieringen. De är socialdemokrater-light. De har ingen förståelse för att detta är en principiell fråga: staten ska inte tala om för medborgarna vad de ska tycka. Det är tvärtom.

Så du ser ingen möjlighet att reformera statsmedierna, de måste läggas ner?

– Idén är feltänkt från början. Media ska vara fritt. Om man inte gillar ett medium så skiter man i att köpa det. Men vi har inte det valet gentemot Public service, vi tvingas betala för det.

I slutet av samtalet låter han uppgiven. På frågan om vad som skulle krävas för att en verklig politisk förändring skulle ske, svarar han sarkastiskt:

– Jag tror vändningen kommer först när svenskarna accepterar sharia.

Han menar att svenskarna inte kommer att resa sig, inte protestera – utan bara långsamt anpassa sig till ett samhälle där yttrandefrihet, rationalitet och meritokrati byts ut mot tystnad, rädsla och lydnad.

– Det dödande hugget mot den här nationen utdelades nog innan jag föddes, säger han. Nu ser vi bara konsekvenserna. Han fortsätter:

– Ja, det verkar ju som att svenskarna är beredda att utstå precis vadsomhelst från sina ledare, utan att göra revolution eller att ens tänka sig att rösta på ett annat parti än det som deras föräldrar sagt att man ska rösta på… och med den typen av självmordsbenägen empati…, ja, menar, hela väst ser ju ut att falla. Han avslutar:

– Vi ligger väl lite före i kurvan, eftersom vi haft Socialdemokratin längst. Men alla lider av samma åkommor. För stor invandring från vissa områden och kulturer.

Gillade du den här artikeln?

Om du uppskattar Samnytts journalistik bli då gärna prenumerant!

• Klicka för att se prenumerationserbjudanden.
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350 
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det här