SD-förslag: Samhällstjänst för unga ska ge lägre status i kriminella gäng

Sverigedemokraterna vill införa en ny sorts samhällstjänst för ungdomar som är på väg att sugas upp i den gängkriminella världen. Utöver att ungdomarna får göra nytta och sin karaktär danad ska arbetsuppgifterna också vara sådana att de unga får sänkt status i gängkriminella kretsar och därför löper mindre risk att dras in i eller avancera i dessa.

Ungdomarna ska exempelvis sysselsättas med att snygga upp bostadsområden genom att exempelvis sanera klotter, skrapa tuggummin eller plocka skräp och fimpar. De kan också sättas in på sådant som att skura toaletterna på den skola där de själva är elever.

Kombinationseffekt

Tanken bakom initiativet är att det ska ge en kombinationseffekt – ungdomarna fostras in i goda arbetsrutiner i stället för att driva runt och hitta på ofog samtidigt som arbetsuppgifterna är av ett slag som motverkar den machostatus många försöker bygga upp kring sig själva för att framstå som tuffa och platsa i de gängkriminella miljöerna.

– Det är en form av samhällstjänst med vad jag kallar statusnedbrytande syfte. Det ska ske i anslutning till den miljö som man i vanliga fall kanske begår brott inom. Jag tror inte att man är jättekaxig om man tvingas skura toaletter på skolan man går på, resonerar SD:s rättspolitiska talesperson Tobias Andersson.

Flera kriminalpolitiska förslag från SD i valrörelsen

I valrörelsen har flera nya kriminalpolitiska förslag presenterats av Sverigedemokraterna som redan för ett par mandatperioder slog fast som målsättning att man ska bli lika berömd för sin kriminalpolitik som för sin migrationspolitik.

Nyligen berättade SD-ledaren Jimmie Åkesson att man i en eventuell konservativ regering efter valet vill driva igenom ett namnbyte på Kriminalvården till Straffverket för att göra upp med de vänsterflummiga idéer som genomsyrat kriminalpolitiken de senaste 50 åren. Straff är det primära, rehabilitering det sekundära medan begreppet vård överhuvudtaget inte ska anses höra hemma i hanteringen av brottslingar utom inom rättspsykiatrin.

Vill sänka straffbarhetsåldern till 13 år

Ett annat SD-förslag är att sänka straffbarhetsåldern från nuvarande 15 till 13 år. Man vill också rensa upp i den flora av ungdomsvård, ungdomstjänst och ungdomsövervakning som många kriminella ungdomar kommer undan med idag och i stället inrätta strängare ungdomsfängelser.

Men det räcker inte, menar Tobias Andersson. Det behövs ett komplement för dem som befinner sig i gränslandet mellan antisocialitet och fullt utvecklad kriminalitet som livsstil.

– Vi tror att det behövs någonting mer, och då i form av samhällstjänst som riktar sig mot de som helt enkelt är väldigt unga, som i dag kanske inte ens är straffbara.

Ska bryta osunda normer

Tanken är att samhällstjänst i form av ur ungdomarnas eget perspektiv omanliga arbetsuppgifter ska bryta deras osunda normer. Man ska skämmas lite inför kompisarna i gänget och sjunka i deras aktning. Det minskar risken för att man helt sugs in i den gängkriminella miljön.

Förslaget tar avstamp i att den grova kriminaliteten går allt djupare ned i åldrarna, framför allt bland invandrare i landets allt fler och alltmer problemtyngda så kallade utanförskapsområden. Media med skattefinansierad public service i spetsen kritiseras också för att hjälpa till att dra ned unga i kriminalitet genom att glorifiera så kallade gansterrap. SD-initiativet är tänkt att få motsatt effekt.

– Tyvärr har vi ett läge med allt yngre som begår brott. Det finns varningsrapporter om alltifrån nioåringar, och där uppstår en situation där de naturligtvis inte ska sitta på Kumla. Då tror jag att den här typen av samhällstjänst skulle fylla en funktion, berättar Tobias Andersson för TT.

Unga brottslingar är de som har allra högst återfallsfrekvens. Det är samtidigt i ung ålder som utsikterna är störst att bryta kriminella vanor och styra in brottslingen på ett laglydigt liv.

Släpade hund efter bilen – hovrätten mildrar påföljd till böter

38-årige Hans-Johan Hansolofson band sin hund vid bildörren och lät kompisen köra iväg. Hunden släpades i asfalten och skadades så svårt att den måste få intensivvård hos veterinär. Den avlivades senare då ägaren inte ville betala för vård. I tingsrätten dömdes Hans-Johan till rättspsykiatrisk vård. Hovrätten ser dock mindre allvarligt på brottet och mildrar påföljden till böter.

Det var den 27 februari förra året i Kiruna som Hans-Johan och hans hund, en labrador-retriever, åkte som passagerare i en bil med en av Hans-Johans kompisar . John Yngve Mattias Mannela, bakom ratten. När de stannade på en parkeringsplats öppnade Hans-Johan dörren, släppte ut hunden men band fast den i bilens dörrhandtag och stängde dörren.

Körde iväg – hunden släpades efter

Han satt sedan upptagen med sin mobiltelefon när kompisen startade bilen och körde iväg. Hunden släpades i marken efter bilen och hade dessutom strypkoppel som förvärrade situationen ytterligare.

En stund senare uppmärksammade Hans-Johans kompis som körde bilen att en annan bilist signalerade att han skulle stanna. Bilen hade då accelererat upp till en hastighet på cirka 50 km/tim och tillryggalagt en körsträcka på ungefär en kilometer med hunden släpande efter.

Vittnen till händelsen har uppgett hur de såg hunden försöka hålla jämna steg med bilen genom att springa men snabbt drogs omkull, rullade runt och sedan släpades utmed marken. De kunde också se när fordonet så småningom stannade att hunden skadats allvarligt.

Låtsades att man bara motionerat hunden

Hans-Johan som varit fullt upptagen med sin mobiltelefon hade inte sett eller hört någonting alls förrän kompisen stannade bilen. Till vittnena uppgav han att hunden mådde bra och att det här var ett sätt på vilket han brukade rasta och motionera hunden och att den inte behövde någon veterinärvård.

Hans-Johan tog in den skadade hunden i bilen och fick skjuts hem. Hans sambo Sofia Dantoft tyckte att hunden inte var sig lik mentalt utan upplevde den som ”sönderstressad”.

Ville inte betala för veterinärvård – avlivade

Hon tog hunden till veterinär som konstaterade att den inte främst var stressad utan hade svåra smärtor och var så allvarligt skadad att den måste läggas in på djursjukhus för intensivvård. Bland annat var flera trampdynor helt bortslitna och hade ett flertal blodiga sår.

Om marken inte varit delvis snötäckt hade skadorna sannolikt blivit ännu allvarligare. Men någon intensivvård hade Hans-Johan och Sofia ingen lust att betala för och beslöt i stället att djuret skulle avlivas.

Djurplågeriet blev föremål för polisutredning och åtal och den 10 maj i år dömdes Hans-Johan av Gällivare tingsrätt för djurplågeri till rättspsykiatrisk vård. Påföljden innefattade även straff för ett misshandelsbrott som Hans-Johan begått vid ett annat tillfälle.

Livsstilskriminell med psykisk störning

Hans-Johan är tidigare dömd för ett otal brott av olika slag, bland annat narkotikabrott och våldsbrott. Vid tidpunkten för djurplågeriet hade han endast vistats i frihet en kortare tid efter en fängelsedom för misshandel, försök till våld mot tjänsteman och olovlig körning. Han hade också misskött reglerna för sin villkorliga frigivning i förtid men trots det tillåtits vara fortsatt frigiven i stället för att låsas in och avtjäna resten av strafftiden.

Enligt ett läkarintyg led Hans-Johan av en allvarlig psykisk störning när brotten begicks och har tidigare varit psykiskt tvångsvårdad. Av det skälet utdömdes påföljden rättspsykiatrisk vård. Men Hans-Johan var missnöjd med påföljden och överklagade domen till Hovrätten för Övre Norrland.

Den högre instansen anser inte att Hans-Johan behöver vare sig tvångsvårdas eller dömas till fängelse för brotten. En bötespåföljd menar man är tillfyllest trots de aktuella brottens allvarlighetsgrad och Hans-Johans omfattande tidigare brottslighet. Som skäl för att mildra påföljden anför hovrätten att man anser misshandeln mindre allvarlig och att djurplågeriet endast varit kortvarigt.

Även kompisen dömdes

Även kompisen, John Yngve Mattias Mannela, som körde bilen dömdes för djurplågeri. Påföljden, som även innefattade straff för brott mot knivlagen och hemfridsbrott begångna vid ett annat tillfälle, stannade vid villkorlig dom och böter.

Tingsrätten ansåg att det förelåg en psykisk störning som förmildrande omständighet och John Yngve Mattias har i likhet med Hans-Johan varit tvångsvårda tidigare. Han är sedan tidigare också känd av polisen för diverse småbrott. I motsats till Hans-Johan överklagade John Yngve Mattias inte domen.

Dags för SD att ge väljarna konkreta besked

LEDARE. Med bara veckor kvar till valdagen har samtidigt två och noll regeringsalternativ formerat sig. Två därför att på den ena sidan de rödgröna partierna ställt sig tillsammans med Centerpartiet och på den andra sidan de blå partierna tillsammans med Sverigedemokraterna. Noll därför att C kräver V:s stöd utan att de ska få något att säga till om i en Magdalena Andersson-ledd regering och att såväl M som KD och L kräver i princip samma sak av SD.

I motsats till när Jonas Sjöstedt ledde Vänsterpartiet har Nooshi Dadgostar visat att epoken som ”dörrmatta” åt Socialdemokraterna är förbi och vi kan räkna med om inte krav på ministerposter så i varje fall medverkan i regerings- och budgetförhandlingar med samma status som S, MP och C. På den andra sidan är SD dubbelt så stora som V och M samtidigt en duktig bit mindre än S. Det framstår därför som analogt rimligt att SD:s genomslag i regeringsförhandlingar blir mer än dubbelt så starkt som V:s.

I en av de senaste opinionsmätningarna är det jämnt skägg mellan M och SD i väljarstöd. I en ännu färskare förtroendemätning är det målfoto nos vid nos mellan Kristersson och Åkesson. Nämnda faktorer sammanvägda är det inte bara rimligt utan också i linje med all tidigare praxis kring regeringsbildning att Åkesson kräver och tilldelas ministerposter i en Kristersson-ledd regering.

Bör kräva både migrations- och justitieportföljen

Det är också fullt möjligt att SD får fler röster i riksdagsvalet än M. Åkesson ska då, också enligt vedertagen praxis, få talmannens uppdrag före Kristersson (men efter Magdalena Andersson) att som blivande statsminister bilda regering. För att kliva in i en regering med M, KD och L och inte sedan straffas av väljarna för att inte ha infriat väljarnas höga förväntningar måste SD se till att förhandla till sig i princip självbestämmande över migrationspolitiken. Posten som migrationsminister måste vara ett oavvisligt krav.

Det gäller också att verkligen se till att Sverige 2026 ser väsentligt annorlunda ut än Sverige 2022. För detta krävs, vilket SD länge insett, också ett nästan lika stort inflytande över kriminalpolitiken. I ett läge där SD blir större än M får Åkesson ett starkt förhandlingskort att också säkra posten som justitieminister åt sitt parti och ett stort handlingsutrymme att efter eget gottfinnande ta i med hårdhandskarna mot brottsligheten, i utbyte mot att avstå statsministerposten till Kristersson.

Även här gäller det för SD att verkligen leverera för att inte bli föremål för svekdebatt och vikande väljarstöd när facit för mandatperioden 2022-2026 skrivs och det är dags att söka förnyat förtroende vid valurnorna. På senare tid har det varit populärt att ge ministrar flera portföljer. Om det skulle underlätta fördelningen av ministerposter och i beaktande av hur nära sammanhängande migrations- och kriminalpolitiken blivit skulle Åkesson kunna bli kombinerad justitie- och migrationsminister.

Får inte glömma välfärdsfrågorna

Samtidigt får Åkesson inte glömma de många tidigare S-sympatisörer inom LO-kollektivet som man erövrat. För dessa är säkert hårdare nypor mot både massinvandringshaveriet och den relaterade skenande gängkriminaliteten viktiga frågor men man har också stora förväntningar på lagade hål i välfärden genom en massiv omallokering av skattemedel från massinvandringens kostnader till vård, omsorg och de sociala trygghetssystemen.

Man måste orka hålla emot den nyliberalism som är en central del av Moderaternas politik. Det framkomligaste sättet att kompromissa med M på det området och samtidigt hålla sig väl med sina kärnväljare är för SD att göra tydlig skillnad på svenskar och migranter när det gäller vilka som ska ha tillgång till den offentligfinansierade välfärden, socialförsäkringarna, bidragssystemen och pensionssystemet. Förstärkningar för svenskar kan helt eller delvis betalas med neddragningar för migranter.

De SD-väljare som kommer från socialdemokratiskt håll har sannolikt betydligt svårare att acceptera att SD släpper fram en allmänborgerlig M-regering än vad de SD-väljare har som kommer från andra hållet. För mig personligen som aldrig röstat allmänborgerligt i hela mitt liv bär detta oerhört starkt emot, så starkt att jag faktiskt överväger att rösta blankt eller på MED eller AfS om Åkesson inte lämnar besked om att ministerposter är ett ultimativt krav.

Överenskommelser med partier utanför regeringen med olika månadsnamn har vi dessutom sett nog av de senaste mandatperioderna. De har vidat sig vara ett otyg och finns ingen anledning att ta efter och lägga upp bollen för skakiga regeringar med käbbel och befogad kritik som minskar chanserna för förnyat förtroende för ytterligare mandatperioder.

Ulf Kristersson är en av Reinfeldts pojkar med en tung skuldbörda för att Sverige idag ser ut som det gör. Han har varit med och ”förstört Sverige” som Åkesson formulerat det både i intervjuer nyligen och i sitt sommartal. Även om SD:s kritiska retorik i valrörelsen måste vara i huvudsak riktad mot de rödgröna, finns ingen anledning att framställa M eller KD som partiets bästa kompisar bara därför att man kan tänka sig bilda regering tillsammans med dem. I synnerhet som dessa partier från sitt håll så tydligt markerat att man inte vill vara så mycket kompis med SD att man vill ha dem med i regeringen.

Bör inte ta efter de andra och utesluta regeringspartners

Och när det gäller den sortens deklarationer är det något som SD allmänt bör avhålla sig ifrån. På samma sätt som man tidigare förklarade sig beredd att förhandla med alla partier när dessa på sandlådenivå inte ens ville ”ta i SD med tång” bör man nu deklarera sig redo att bilda regering med alla som är beredda att på allvar ta tag i de allvarliga problem Sverige brottas med. Det informella beskedet från SD att man inte kan tänka sig sitta i regering med L är exempelvis inte bra och bör inte göras officiellt. Ställ i stället sakpolitiska krav och överlåt verklighetsfrånvändheten till de andra partierna både till vänster och höger att säga sig vilja regera men samtidigt vägra acceptera en regering med parlamentarisk majoritet. SD bör profilera sig som den vuxna i rummet också nu.

Migrationspolitiken är så vanskött av både rödgröna och blå regeringar att det inte bör vara någon diskussion ens om att SD ska ges fria händer att styra upp den i en kommande regering. När det gäller kriminalpolitiken har borgerliga regeringar gjort alldeles för lite för att göra upp med vänsterflummet som genomsyrat det politikområdet de senaste 50 åren. Och SD har följaktligen torrt på fötterna för att kräva ett dominerande inflytande även där, särskilt som kriminalpolitiken idag är så intimt sammanflätad med migrations- och integrationspolitiken. Även om det i sig är kosmetiskt är det bra att SD nu gör en avsiktsförklaring genom att deklarera att ordet ”vård” ska ut och ordet ”straff” ska in.

Måste även ta ett fast grepp om energipolitiken

Ett annat område där Sverigedemokraterna måste se till att det på allvar blir en förändring vid ett regeringsskifte är energipolitiken. Utbyggnaden av vindkraften måste stoppas och de vindkraftsparker som byggts så invasivt att de fördärvat många svenskars närmiljö måste rivas eller flyttas. Samtidigt måste de nedstängda kärnkraftverk som kan tas i drift igen och flera nya skyndsamt börja byggas. Den av tidigare regeringar eftersatta utbyggnaden av infrastrukturen för överföring av elektricitet mellan olika delar av landet måste det också läggas rejäla summor på att fullt ut åtgärda.

Det här är långsiktiga åtgärder för att göra Sveriges energiförsörjning stark igen. Men hushåll och företag går på knäna i detta nu och därför behövs också akuta insatser. Den smyghöjning av den redan världsledande höga skattebördan som det innebär när staten nu drar in extra mångmiljardbelopp på att elpriserna skenar måste stoppas. Skatterna på el ska i stället sänkas och göras flexibla så att staten aldrig tjänar en krona mer på elen bara därför att elpriset går upp. Detsamma gäller skattepålagorna på bensin och diesel där även den så kallade reduktionsplikten omedelbart behöver rullas tillbaka.

På elområdet behöver mycket annat också göras. Bland annat måste den kökkenmödding av det sämsta med politisk klåfingrighet och marknadslösningar som gällt de senaste decennierna brytas. Den svenska involveringen i Nordpool behöver ses över i grunden. En kommande regering måste också sätta sig upp mot de EU-direktiv som hindrar oss från att sätta vår egen elförsörjning främst och tvingar oss att äventyra den för att exportera el till omvärlden. Energiförsörjningen tillhör precis som rikets försvar och upprätthållandet av lag och ordning statens grundläggande åtaganden.

Bryssel får säga vad de vill. SD är ett i grunden EU-kritiskt parti och måste i regeringsställning vara beredda att värna det svenska självbestämmandet mot överstatligheten och även spela kortet att vi kan överväga att lämna unionen om medlemskapet äventyrar exempelvis vår energiförsörjning. ”Är det nån i svensk politik som vågar sätta Sverige främst så är det Sverigedemokraterna” slog Åkesson fast med emfas i sitt sommartal. Partiets utveckling de senaste mandatperioderna när det gäller inställningen till EU övertygar inte. Kanske kan energipolitiken bli det område där SD i regeringsställning börjar vinna tillbaka förtroendet hos desillusionerade Sverigevänner som upplever att partiet svikit nationalismen. ”Svenskarna ska ha tillgång till bränsle och el till rimliga priser. Punkt!” lovade Åkesson. Det låter bra men för att infria det löftet krävs att SD får igenom oerhört omfattande energipolitiska förändringar.

Ett annat energipolitiskt krav från SD på de övriga samarbetspartierna i en kommande regering bör vara att omedelbart riva upp de överenskommelser med IT-jättar som Google och Facebook som idag får köpa el nästan gratis samtidigt som andra elintensiva företag och hushåll får skyhöga elräkningar. Det strider mot grundläggande principer om likabehandling. De här är också företag som aktivt motarbetar svensk grundlag och inskränker vår yttrande- och åsiktsfrihet på ett sätt som ensidigt missgynnar Sverigedemokraterna, så här finns inga skäl för partiet i regeringsställning att lägga fingrarna emellan.

Skolpolitiken också viktig för SD att visa framfötterna i

Skolan är ett annat område där grava missförhållanden idag och sedan länge råder. Många av dessa hänger intimt samman med den ansvarslösa massinvandringspolitiken. Andra är ett resultat av att skolan i ett halvsekel genomsyrats av vänsterflummig undervisningspedagogik. När Jan Björklund ledde Folkpartiet/Liberalerna ägde han retoriskt skolfrågan. Men särskilt mycket konkret för att komma till rätta med skolproblemen åstadkoms heller inte under Alliansregeringns mandatperioder. I vissa avseenden försämrade man till och med skolan ännu mer genom en delvis ogenomtänkt friskolepolitik.

Och beträffande vänsterflummet är det värt att notera att nästan alla läroplaner som klubbats i modern tid har gjort så under borgerliga regeringar. SD förefaller även här vara den enda verkliga garanten för att något konkret ska hända. Skolan idag är i mångt och mycket en vänsterliberal indoktrinereingsinstitution där eleverna fostras att rösta på Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Läraryrket var förr ett boergerligt sådant men det var innan lärarutbildnikngen infiltrerades av vänstern som en del av ”den långa marschen genom institutionerna”.

Lärarutbildningen måste ses över i grunden. Lärare ska varken vara politiker, socialarbetare eller poliser. De ska inte få indoktrinera eleverna och de ska inte behöva ta socialt ansvar för elever eller för att hantera antisociala ordningsproblem. Störande elever ska bort från klassrummen och sättas i obskliniker. För skolklasser där en stor del av eleverna uppvidar antisociala beteenden ska klassrumet förstärkas med närvaro av väktare som håller ordning med så hårda nypor som behövs medan läraren kan koncentrera sig på kunskapsförmedling.

Konkreta förslag som jag anser att SD bör driva på de migrations- och kriminalpolitiska områdena tänkte jag ägna en egen artikel åt. Den här texten skulle bli alltför lång annars.

Krävs mer än ord för att ”Sverige ska bli bra igen”

Jag tror att det mesta av ovanstående är sådant som majoriteten SD-väljare förväntar sig. Kärnväljarna gör det alldeles säkert. Med mindre än en månad kvar till valdagen och bara en vecka tills det går att förtidsrösta är det hög tid att Sverigedemokraterna börjar lämna besked. Att som hittills säga till väljarna att de får köpa grisen i säcken och vänta tills efter valet att få veta vad de röstat på för regering duger inte. Allmänna migrations-, kriminal-, energi- och välfärdspolitiska avsiktsförklaringar räcker inte heller. SD:s väljare vill se ultimativa krav på ministerposter, på att få ett helt dominerande inflytande över migrationspolitiken och en rad konkreta sakpolitiska krav där man endast marginellt är beredd att kompromissa.

Sverigedemokraternas paroll i valet är ”Sverige ska bli bra igen” och i sitt sommartal förtydligade Åkesson det budskapet med att det förpliktar till mer än att Sverige blir lite mindre dåligt eller halvbra. Men partiet har suttit 12 år i riksdagen utan att Sverige blivit ett dugg bättre på de områden som är SD:s stora politiska profilområden. Tvärtom är landet idag i ett ännu sämre skick än det var 2010 när SD tågade in i plenisalen.

Det är förvisso inte SD:s fel att man inte fått inflytande i paritet med sitt väljarstöd, utan beror på de andra partiernas sandlådementalitet och renons på förmåga att se samhällsproblemens allvar. Men det är ändå ett faktum som partiet behöver ha med sig nu. Kommande mandatperioder i regeringsställning får inte bli en upprepning av de gångna i riksdagen där stor entusiasm utmynnar i en västgötaklimax. Ulf Kristersson är en opportunist som säger vad han tror ger hans parti störst chans att erövra makten. Det var inte längesedan han sa och agerade precis tvärtom i migrationspolitiken

Antingen kräver SD att få ta plats i regeringen fullt ut och med krav på en så drastiskt kursändrad politik förankrade i regeringsförklaringen att de inte kan dribblas bort av M, KD eller L och så att Sveriges sår tydligt kan ses vara i läkeprocess när vi skriver 2026 och 2030. Eller så fortsätter partiet att stå bredvid och låta de andra partierna lösa regeringsfrågan och styra vidare mot avgrunden tills polletten trillat ner hos ytterligare tillräckligt många väljare för att SD i regeringsställning verkligen har den erforderliga parlamentariska mandatkraften att kunna göra Sverige bra igen. ”Låt allt gift som döljer sig i gyttjan verka ut” säger kejsar Claudius i Robert Graves berömda skildring av de politiska intrigerna och förfallet under den här epoken i Romarrikets historia. Kanske är det tyvärr också vad som krävs för att riket Sverige ska kunna börja byggas upp på nytt.

SD kritiska till mediers stöd för islamistpartis angrepp på svenska värderingar

I juni publicerade det nya islamistpartiet Nyans en bild på en kvinna iklädd fejkad svensk folkdräkt och förtryckande muslimsk slöja. Många reagerade kritiskt på oförenligheten i den kombinationen, däribland SD-riksdagsledamoten Richard Jomshof. Han reagerar nu på övertramp från statsmedia i syfte att svartmåla Sverigedemokraterna inför valet i september.

I samband med att bilden på den folkdräkts- och slöjbärande kvinnan publicerades klargjorde Jomshof att ”folkdräkten är en symbol för svensk identitet och kulturhistoria, en symbol för Sverige, ett av världens mest jämställda länder, där kvinnor och män har lika rättigheter och möjligheter”.

Han skrev vidare att ”den muslimska kvinnoförtryckande slöjan representerar däremot motsatsen. Det är således en omöjlig kombination och en våldtäkt på Sverige och de värderingar som råder i vårt land”.

I stället för att sluta upp bakom denna markering mot islamistpartiet Nyans och värderingar som är inkompatibla med demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter valde höga företrädare för bland annat Socialdemokraterna och Miljöpartiet att förvanska citaten och deras innebörd.

Statsradion: Stå upp för svenska värderingar ”dumma saker”

Med en månad kvar till valet intensifierar nu de samhällsbevakande redaktionerna på statsradion och statstelevisionen sina ansträngningar för att minimera Sverigedemokraternas väljarstöd, få upp Miljöpartiet över riksdagsspärren och porträttera en regering ledd av Socialdemokraterna som det bästa för Sverige.

23 minuter in i statsradions partiledarutfrågning av M-ledaren Ulf Kristersson i måndags uppmärksammades Jomshofs utspel om svenska kontra islamistiska värderingar som ”en av de dumma saker” som Sverigedemokrater sagt.

Kristersson accepterade statsradions politiskt ställningstagande kategorisering av SD-utspelet som ett exempel på att Sverigedemokraterna inte alltid uttrycker sig på ett ”korrekt, värdigt och respektfullt” sätt. Han påtalade dock att det i ”gyttjedebatten” i Sverige sägs mycket dumheter också av företrädare för andra partier.

Jomshof kritiserar och förtydligar

På Twitter riktar Jomshof nu kritik mot statsradion och andra mediers ohederliga rapportering kring hans utspel och det bakvända i att man angriper ställningstaganden för svenska värderingar som man tvärtom borde sluta upp bakom.

Jomshof skriver vidare:

SD-riksdagsledamoten påpekar också att man kan ställa högre krav på medias rapportering än på företrädare för politiska motståndarpartier.

Fejkad folkdräkt från skämtbutik

Uppmärksamma personer kunde efter publiceringen av islamistpartiet Nyans bild konstatera att någon genuin ambition att försöka harmoniera det svenska med islam inte funnits. Medan den muslimska slöjan var äkta, var den svenska folkdräkten en billig pappers- och plastimitation av det slag man kan köpa från skämtsajter som Partykungen. Det vittnar enligt kritiker om på hur stort (litet) allvar islamister i Sverige tar det svenska.

LÄS ÄVEN: Kristersson: SD har sagt dumheter om muslimer

Finlands nya kärnkraftverk en toppinvestering

Det nya stora finska kärnkraftverket Olkiluoto 3 med kapacitet att leverera 1600 megawatt ser ut att snabbt kunna bli ekonomiskt lönsamt. Det kan dessutom bli det som räddar landet ur den elkris som andra länder i Europa, inte minst Sverige, tvingas leva vidare med.

I Sverige har den kärnkraftsfientliga regeringen hävdat att kärnkraft är en olönsam energiform som inte hör framtiden till. I stället har man valt att storsatsa på vindkraft. Facit för den energipolitiken visar sig nu i elkris med ransonering , skenande elpriser, raserad ekonomi för hushållen, företagskonkurser och rekordhög inflation.

Grannlandet Finland har valt en annan linje. Där bygger man nu ny storskalig kärnkraft och prognoser visar att den kan komma att bli både ekonomiskt lönsam och rädda landet undan den elkris som drabbat Sverige och många andra EU-länder i spåren av energipolitiska felbeslut med en klimatalarmistisk agenda.

Kalkyl pekar på snabb lönsamhet

Det är en kalkyl beställd av den ledande finska tidningen Helsingin Sanomat och kontrollerad av ledande experter som pekar på att Olkiluoto 3 blir en ekonomisk toppinvestering. Hela investeringen beräknas vara återbetald på drygt fem år.

Även pessimistiska kalkyler, exempelvis kärnkraftskritiska World Nuclear Report visar att kärnkraftverket kommer att ha betalat sig om i varje fall sju år. Det ska ställas i relation till att Olkiluoto 3 kommer att kunna leverera el i 60 år. Endast ett extremt lågt framtida elpris skulle kunna förändra prognosen mer än marginellt.

Finland energipolitiskt mot strömmen

Finland som gått mot den klimatalarmistiska strömmen när det gäller kärnkraften har haft internationella ögon på sig. Att Olkiluoto 3 blir Europas största kärnkraftverk har också bidragit till uppmärksamheten.

Utöver att få de grönpolitiska kärnkraftsmotståndarnas pessimistiska påstående på skam när det gäller lönsamheten, kan den unikt stora kärnkraftssatsningen också blir det som räddar finländarna från ett fortsatt liv med elbrist och skenande elpriser. Det säkerställer i så fall både de finska hushållens ekonomi och de finska företagens elbehov och konkurrenskraft. Detta i motsats till Sverige där många hushåll fortsatt får se sin privatekonomi trasas sönder och företag tvingas i konkurs som en konsekvens av den förda energipolitiken.

Överbevisade kritiker hoppas på driftstörningar

Kritik har inte saknats från vänsterhåll mot den finska kärnkraftssatsningen. Men flera av motargumenten betraktas nu som objektivt sett vederlagda. Det kärnkraftsmotståndarna nu sätter sitt sista hopp till är att driften av Olkiluoto 3 ska drabbas av tekniska problem och störningar i en utsträckning som gör att det inte kan leverera så mycket el som beräknat.

Man baserar den förhoppningen på att kärnkraftverket haft en del initiala problem under testperioden och därför tvingats stoppas. Men i måndags kördes Olkiluoto 3 igång på riktigt, dock till att börja med på en lägre effektnivå på 430 megawatt. Om inget oförutsett inträffar växlas reaktorn upp till full effekt och kommersiell drift den 10 december.

30 kronor kilowattimmen och 2500 kronor för att ”tanka” elbilen

EU tycker att Sveriges huvudstad Stockholm bör bli ett eget elprisområde. På statliga Svenska Kraftnät är man positiv till förslaget. Stockholms Handelskammare har dock räknat ut att det skulle kunna få priset per kilowattimme att rusa till 30 kronor. För staden många miljöpartister som lurats att byta till elbil skulle ”full tank” i så fall kosta 2500 kronor och ledigt slå ”sossepriserna” på bensin och diesel, trots att även dessa är höga och hårdbeskattade.

I delar av Sverige slår nu elpriset rekord på rekord och är i prisområde 4 i södra Sverige just nu uppe i 4,50 per kilowattimme. Det är dock ingenting mot vad stockholmarna kan få betala om ett förslag från EU:s byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER), där även statsägda Svenska Kraftnät haft ett finger med i spelet, blir verklighet.

Då kan det handla om ett fem, sex eller sju gånger högre elpris på uppemot 30 kronor kilowattimmen. Det har Stockholms Handelskammare räknat ut och där är man starkt kritisk till förslaget.

– Ett eget elprisområde skulle inte ge ökad elproduktion utan bara chockhöja elpriset för 2,4 miljoner stockholmare, förklarar organisationens näringspolitiske expert Carl Bergkvist.

Till exempel skulle det kunna kosta 200 kronor att ta en dusch och 2 500 kronor att ladda elbilen. Orsaken till att elpriserna kan komma att rusa så drastiskt i Stockholm är att staden har en begränsad elnätskapacitet och egen elproduktion, vilket skapar stor sårbarhet för efterfrågetoppar, exempelvis under kalla vinterdagar med följden att elpriset kan rusa okontrollerat.

– Att lägga Stockholm i ett eget elprisområde skulle klämma åt hushållen och strypa huvudstadsregionens konkurrenskraft. Staten kan inte straffa stockholmarna för att man fört en energipolitik som inte kan förse landets huvudstad med grundläggande infrastruktur, menar Carl Bergkvist.

EU-toppen: Européer MÅSTE vara villiga betala priset för stöd till Ukraina

EU:s ”höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik” Josep Borrell varnar medborgarna i medlemsländerna för att låta missnöjet med höga priser på mat, el och drivmedel förleda dem att rösta fram mindre vänsterliberala och mer konservativa regeringar. Det skulle bara gynna Putin, menar han. I stället bör vi ”solidariskt” bita ihop och betala vad de styrande i Bryssel bestämt att det ska kosta att stödja Ukraina genom att isolera Ryssland.

Josep Borrell är den spanske socialisten som blev EU-parlamentets ordförande och sedermera hela den överstatliga unionens de facto utrikesminister. I hans hemland Spanien jäser missnöjet bland medborgarna med den vänsterliberala klimatfokuserade energipolitik som inneburit att det nu saknas energireserver som kan kompensera för bortfallet av rysk gas och lett till elbrist och skyhöga energipriser som i sin tur drivit upp inflationen och priserna på en rad varor, inte minst livsmedel.

Spanien har sedan 2018 en radikalsocialistisk koalitionsregering. Den styr i likhet med Sveriges i minoritet och ett brett folkligt missnöje finns med bland annat dess ekonomiska vänsterpolitik. Nu rycker landets tidigare utrikesminister Josep Borrell ut och varnar spanjorerna för att rösta fram en regering med annan politisk inriktning. Det skulle vara att spela Putin i händerna, menar han.

Manar alla européer till vänsterliberal enighet

Samma uppmaning att stå enat vänsterliberala bakom Bryssels politik riktar Borrell till medborgarna i övriga EU-länder – vi får nu inte förledas av vårt missnöje med samtidig elbrist och skyhöga elpriser att söka andra typer av politiska lösningar. Att göra det skulle vara att svika Ukraina, menar han.

– Européerna måste vara villiga att betala vad det kostar att stödja Ukraina och stå fortsatt enade, slår han fast när han långintervjuas av Spaniens största dagstidning El Pais.

Bör dra åt elektriska svångremmen ”i solidaritet” med Ukraina

Intervjun äger rum på fin restaurang där Borrell med god aptit hugger in på en stor laddning saftiga revbensspjäll samtidigt som han svarar på journalistens frågor och mellan tuggorna manar den vanlige EU-medborgaren att dra åt svångremmen.

Borrell har en särskild uppmaning till sina spanska landsmän. De bör ”i solidaritet” med de andra EU-länder som är mest beroende av rysk gas acceptera ransonering av el eller att den rentav intermittent stängs av helt och hållet samtidigt som priserna per kilowattimme kontinuerligt slår nya rekord.

Politiskt skapad elkris

Ett av de mer gasberoende länderna är Tyskland. Trots att landet är EU:s dominerande industrination har det svenska Miljöpartiets systerparti De gröna där med klimatalarmistisk retorik och hot om att det som skedde i Fukushima i Japan också skulle kunna hända i Tyskland lyckats skrämma medborgarna till att acceptera en total utfasning av all kärnkraft och storsatsning på vindkraft.

Vindkraften är emellertid helt otillräcklig och dessutom alltför väderberoende opålitlig för att kunna ersätta de nedlagda kärnkraftverken. Tanken var därför att tills vidare luta sig mot storskalig import av gas från Ryssland via Nordstream-pipelinen. Men så kom den ryska invasionen av Ukraina och i spåren av den både påtryckningar att inte gynna Rysslands ekonomi genom att köpa gas och ryska motsanktioner där man stryper gasleveranserna.

Raserar hushållens ekonomi och driver företag i konkurs

Den grönpolitiskt skapade elkrisen har sänt chockvågor genom hela EU och driver på en inflation som slår sönder alltfler hushålls ekonomi och driver allt fler företag över konkursens rand. Det sker i Tyskland, det sker i Sverige och sprider sig även till länder som som inte lika uttalat anslutit sig till den klimatalarmistiska energidoktrinen och som Spanien inte är beroende av rysk gas.

Att överge den energipolitik som skapat elkrisen är det enligt EU:s ’utrikesminister’ kan det enligt Josep Borrell inte bli tal om. Nu handlar det i stället om att sitta still i båten, tygla sitt missnöje och härda ut.

Borrell sköljer ned köttbitarna med ett exklusivt bordsvatten och sammanfattar till El Pais reporter sin uppmaning till EU:s medborgare med ett citat från filmen The Terminator:

– Hoppas på det bästa men förbered er för det värsta.

Greps efter misshandel på Migrationsverket – släpptes och återvände för nya våldsbrott

En missnöjd migrant gick till attack i Migrationsverkets lokaler. Beväpnad med ett tillhygge misshandlade mannen en annan person.

Det var vid 11-tiden på tisdagen som polisen kallades till Migrationsverkets lokalkontor i Flen. Detta efter att en migrant attackerat en person och misshandlat denne med någon form av tillhygge.

När polispatrullen anlände hade väktare, som efter ett otal våldshändelser numera regelmässigt bevakar Migrationsverkets samtliga lokaler, lyckats få stopp på misshandeln. Våldsverkaren frihetsberövades misstänkt för misshandel.

Men på onsdagen dök till Migrationsverkets anställdas förvåning samma våldsman upp på nytt och iscensatte en ny misshandel med tillhygge. Återigen fick ordningsvakter ingripa och polis tillkallas.

Det framgår inte om det var samma person som mannen gav sig på vid båda tillfällena. Det är också oklart varför våldsverkaren försattes på fri fot efter den första incidenten så att han kunde återfalla i brott. En förundersökning om grov misshandel är inledd, uppger polisen.

Högsta elpriset i södra Sverige – någonsin

”Sossepriserna” på el noterar nu all time high i delar av landet. Regeringens kritiserade nedläggning av fungerande kärnkraft och misslyckade storsatsning på vindkraft skördar offer som aldrig tidigare bland de svenska hushållen och företagen.

I elområde 4 i söder är priset på en kilowattimme nu uppe i nästa 4,50 kronor och kan komma att stiga ännu mer. Därmed har rekordet från december förra året på 4, 26 kronor slagits – och då är det ändå sommarvärme nu jämfört med vinterkyla då.

Orsak: Det blåser inte

Akut utgör prisrusningen på elbörsen Nordpool en mer än 50-procentig höjning. Och det råder ingen tvekan bland experterna om vad orsaken är:

– Det är att det blir vindstilla i morgon. Elområde 4 är mycket utsatt när det inte blåser, förklarar Johan Sigvardsson, elprisanalytiker på Bixia, för Sydsvenskan.

Att avsaknaden av blåst får den här drastiska effekten beror i sin tur på att regeringen eftersatt utbyggnaden av överföringskapacitet i det svenska elnätet och på att man släckt ned två av kärnkraftsreaktorerna i Ringhals medan en tredje nu är ur drift.

Bakbundna av EU

Den svenska och nordiska elmarknaden har också kopplats ihop med kontinenten, där man bland annat i Tyskland har fattat ännu mer drastiska energipolitiska beslut som att helt lägga ned all kärnkraft. Tanken var att man i stället skulle göra sig beroende av rysk gas men den planen har kommit på skam efter Rysslands invasion av Ukraina.

När priserna skenar i andra delar av EU, dras Sverige med. Det är också enligt EU-direktiv förbjudet för Sverige att sälja den svenskproducerade elen billigare till de svenska elkonsumenterna och dyrare till utlandet. Däremot fick regeringen klartecken för att tvärtom gynna utländska aktörer som Facebook och Google som för sina enorma serverhallar i motsats till svenska företag och hushåll betalar nästan ingenting för elen.

Rekordpriser i minst en vecka

Sigvardsson förutspår att rekordpriset på el också kommer att hålla i sig längre den här gången. När det senast begav sig i december förra året låg elpriset på toppnivå i tre dygn. Det mesta pekar på att det denna gång blir prisrekord i minst en vecka, möjligen med en lite dipp under helgen.

Även om hushåll och företag i elområde 4 är de som drabbas absolut hårdast, ökar elpriserna även drastiskt i elområde 3 som omfattar norra Götaland och hela Svealand. Där handlar det om priser per kilowattimme på en god bit över 2,50 kronor. Det är heller inte första gången priserna rusar här.

Margot Wallström (S) ljög när svenska regeringen erkände ”Palestina”

Många ögonbryn och kritiska röster höjdes både inom och utanför Sverige när den nytillträdda S+MP-regeringen 2014 som ett av sina första beslut självsvåldigt och utan parlamentariskt eller folkligt stöd erkände de islamistiskt terrorstyrda palestinska territorierna gränsande till Israel som ”staten Palestina”. En färsk granskning reser en rad frågetecken kring det hårt kritiserade regeringsbeslutet.

Sveriges erkännande av ”Palestina” förefaller ha fattats på en kafferast i Rosenbad. Beslutsunderlag i verklig mening saknas helt. Dåvarande utrikesminister Margot Wallströms (S) motivering att de styrande aktörerna i regionen Fatah och terrorstämplade Hamas skulle ha erkänt israels rätt att existera och accepterat en tvåstatslösning tycks också ha varit ett socialdemokratiskt påhitt utan stöd i sinnevärlden.

Det är vad författaren Anders Carlberg kommit fram till efter att ha undersökt hur Utrikesdepartementet beredde frågan. Vid sidan av det självsvåldiga i att i alla svenskars namn erkänna de delvis islamistiskt och antisemitiskt terrorstyrda palestinska territorierna som en fullvärdig stat, utan föregående debatt eller förankring i riksdagen och hos folket, har frågetecken rests kring hur beslutet bereddes i beaktande av att regeringen vid tillfället precis flyttat in i Rosenbad.

Inget beslutsunderlag existerar

Svaret tycks vara ”inte alls”. I varje fall att döma av avsaknaden av ett diariefört beslutsunderlag hos statsrådsberedningen. När Carlberg begär ut handlingarna visar det sig att inga sådana existerar. Självsvåldigheten i beslutet får därmed ytterligare en dimension när det som det verkar fattades direkt och utan underlag eller beredning av statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S).

I en artikel på sajten kvartal uttrycker Carlberg sin förvåning över detta. Han skriver: ”Ett beslut av denna dignitet, att erkänna staten Palestina, bör ju ha varit föremål för ett grundligt förarbete. Förvånande nog finns inget diariefört som kan beskrivas som beslutsunderlag.” Endast handlingar med datum efter regeringsbeslutet finns registrerade.

Margot Wallström ljög

Något som också lyser med sin frånvaro är dokumentation om att det delvis terrorstämplade islamiststyret i de palestinska territorierna skulle ha accepterat en tvåstatslösning med utgångspunkt i 1967 års gränser och därmed erkänt staten Israels rätt att existera. Ändå var det ett bärande argument från utrikesminister Margot Wallström när beslutet offentliggjordes.

”Den palestinska myndigheten har entydigt förpliktigat sig för tvåstatslösningen, för ett erkännande av Israel och att lägga våldet åt sidan”, bedyrade Wallström. Men den S-ledda regeringen syns inte överhuvudtaget ha försäkrat sig om några sådana löften när erkännandet av ”Palestina” deklarerads.

Vill fortfarande utplåna Israel med våld

Oaktat vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhörde sig om finns dessutom inget som tyder på att en sådan hållning bland palestinierna skulle ha uttalats eller existera. Carlberg har granskat vilka skrivningar kring förhållningssättet till Israel som finns i de palestinska stadgarna; The Palestinian National Charter.

I bjärt konstrast till Wallströms försäkran har detta konstitutionsliknande dokument inte reviderats sedan 1968. Och vad som anges i det är fjärran från något erkännande av Israel, någon acceptans för en tvåstatslösning eller något löfte om att lägga våldet åt sidan. Tvärtom förespråkas Israels utplåning och klargörs att detta ska genomföras med väpnat våld.

Har aldrig ratificerat Osloavtalet

Det som allmänt refereras till som stöd för att palestinierna ska ha accepterat fred i Mellanöstern, Israels existens och en tvåstatslösning är Det så kallade Osloavtalet 1993 som undertecknades av dåvarande israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och terrororganisationen PLO:s dåvarande ledare Yassir Arafat.

Men det har alltså inte gjorts några som helst revideringar av ”Palestinas konstitution” som ratificerar det avtalet. Endast Israel ratificerade Osloavtalet genom en omröstning i Knesset i november 1993. Palestinierna slingrade sig och begärde uppskov, vilket man också fick fram till 1996. Men inte heller då blev det någon ratificering.

Vägrar trots upprepade påtryckningar

1998 gjorde USA ett nytt försök att förmå palestinierna att infria de löften som överenskommits i Osloavtalet. Dåvarande amerikanske presidenten Bill Clinton besökte Gaza och hade när han reste hem med sig ett nytt löfte fattat genom palestinsk handuppräckning om att de antisemitiskt israel-hatiska skrivningarna i ”konstitutionen” skulle strykas. Men detta skedde aldrig.

Åren gick och 2009, i samband med att Fatah höll sin sjätte generalkonferens, kom i stället det motsatta beskedet. Centralkommittéledamoten Azzam Al-Ahmad klargjorde att de palestinska stadgarna ”förblir som de var, utan några ändringar”.

Wallström portades från Israel

Detta bör rimligen den fem år senare nytillträdda rödgröna regeringen och utrikesminister Margot Wallström med lång internationell politisk erfarenhet har haft fullt klart för sig när man gick till beslut om att erkänna ”Palestina”. Vad Wallström sade i det offentliga tillkännagivandet av beslutet framstår därför som medveten desinformation och osanning.

2016, två år efter det kritiserade beslutet, belades Margot Wallström med inreseförbud till israel. Detta som en markering från den israeliska regeringen sedan den svenska utrikesministern kallat den israeliska polisens skyddande av landets judar mot palestinska terrorister för ”utomrättsliga avrättningar”. Relationerna med Israel hade då varit frostiga sedan Sverige valt att erkänna ”Palestina”.