Det råder kaos inom Kriminalvårdens Nationella transportenhet (NTE), som bland annat ansvarar för att utvisa dömda brottslingar från Sverige. Det kan Samnytt avslöja idag efter att ha pratat med flera personer som både jobbar och jobbat med verksamheten. Situationen är så allvarlig att det nu är svårt att utvisa brottsdömda invandrare från Sverige.
– Man vill försämra, försämra och försämra, berättar tidigare utrikeseskortören Jan Fällman för Samnytt.

Samnytt har tagit del av en lista med 25 namn på personer som nyligen slutat som utrikeseskortörer på NTE i Stockholmsområdet. Av dem har omkring tjugo slutat sedan sommaren 2020. De flesta har gått vidare till andra tjänster inom Kriminalvården, några har sökt jobb inom andra myndigheter som polisen eller tullen medan ett par-tre personer valt att ta ut förtidspension.

Jan Fällman är 62 år, har jobbat som utrikeseskortör i 35 år och gick nyligen i förtidspension. Han berättar att situationen är så allvarlig att hela utvisningsverksamheten är hotad. Han menar att konsekvenserna än så länge inte blivit så uppenbara då coronapandemin gör att antalet verkställda utvisningar minskat kraftigt. Så snart pandemin är över kommer det däremot bli kaotiskt.

Oj! Oj, oj oj oj oj, säger Fällman när Samnytt pratar med honom om kaoset som väntar.

Det här lagras ju på. Det är inte så att det inte finns verkställigheter, men de ligger på is nu i och med att du inte kan verkställa, fortsätter han.

Han tar utvisningar av kriminella afghaner som exempel.

Det finns jättemånga afghaner som har utvisningsbeslut, men nu säger Afghanistan att de måste ha intyg på att de inte har corona. Då vägrar afghanerna göra sådant test naturligtvis, för de vill inte åka hem, säger Jan Fällman.

Började med ett reportage på statsradion

Fällman berättar att kaoset inom Kriminalvårdens utvisningsverksamhet började hösten 2014. Då sände nämligen statsradions ”Kaliber” ett inslag där utvisningsresorna ifrågasattes och påstods vara ”lyxresor” för Kriminalvårdens anställda.

Det är här, på ett femstjärnigt hotell i Dubai, som de statligt anställda tjänstemännen vilar ut efter att de lämnat av utvisade personer. Och det är inte bara en natt, utan två eller tre. Och det är svenska skattebetalare som får stå för kostnaden, säger SR-reportern Sofia Boo i inslaget.

Den monotona rösten i statsradion varvas med rösterna från vänsterdemonstranter som protesterar mot utvisningarna. Reportaget belönas året därpå, flyktingkrisens år, med ”Guldspaden”.

Besparingar och omorganisation

Efter radioreportaget inleds en omfattande omorganisation av Kriminalvårdens utrikessektion och stora besparingar genomförs.

Då startar processen att man vill försämra, försämra och försämra, berättar Jan Fällman.

Han är kritisk till den ensidiga vinklingen med fokus på att han och hans kollegor brukade bo på dyrare hotell när de genomförde utvisningar, och att det aldrig framkom vad anledningen till det var. Han säger att det inte minst berodde på att de hotellen var mer flexibla vid av- och ombokningar.

Redan då blev mellan tio och femton procent av resorna aldrig av. Antingen för att klienten inte fick åka med för att kaptenen slängde av oss, eller så fick vi inte transittillstånd på vägen ut, berättar han.

”Det är farligare”

Tidigare fanns tre olika sektioner inom Kriminalvårdens transportenhet. En sektion arbetade med lokala transporter, en med fjärrtransporter och en med utvisningar av dömda brottslingar till andra länder. Sedan tidigare har lokal- och fjärrsektionerna slagits ihop, och vid årsskiftet slogs dessutom utrikessektionen ihop med inrikessektionen. Det gör att all verksamhet numera sköts av en enda sektion.

I den nya organisationen är det tänkt att alla transportörer inom NTE ska kunna jobba med alla former av transporter. Det är något som Jolle Ehrnlund, en annan tidigare utrikeseskortör, är mycket kritisk till.

Det är inga krav på att de kan engelska, det är inga krav på att de har fysiken, utan nu tar de ledig personal som de har och skickar, berättar han för Samnytt.

De har tagit bort kompetensen helt enkelt. Det är farligare. Vi åker reguljära flyg med vanliga passagerare där det ofta blir slagsmål. Och den kompetensen är borttagen nu.

Jolle Ehrnlund slutade på NTE i höstas.

”Avtalsbrott efter avtalsbrott”

Hans Ehn jobbade tidigare som utrikeseskortör på utrikessektionen, men slutade så sent sista februari i år. Han berättar att arbetssituationen efter besparingarna och omorganisationen blivit ohållbar. I synnerhet under coronapandemin.

Sedan corona kom begår arbetsgivaren avtalsbrott efter avtalsbrott när det gäller arbetstidsregler, säger han till Samnytt.

Hans Ehn berättar att han strax innan jul var med och verkställde en utvisning till Nigeria, men på grund av den nya organisationen inte fick vila på vägen hem.

Då arbetar man 30 timmar i sträck. Vårat avtal säger att när vi släppt av klienterna och utfört vårt uppdrag, då ska vi komma till vila så fort som möjligt. När man flyger från Nigeria så passerar man Istanbul, och där kan vi vila, men det skiter arbetsgivaren i, säger han.

Istället tycker Kriminalvården att de anställda ska fortsätta till Sverige och vila upp sig hemma istället.

Om du inte har otur, för då plingar det till i telefonen om att man ska jobba inrikes. Du jobbar 30 timmar över två dygn, och sedan ska du jobba på inrikes. Det går bara inte. Det är ingen som orkar det, säger Hans Ehn.

Tryggheten försvinner

Tidigare har transportenhetens utrikessektion varit populär, och det har varit lätt för Kriminalvården att rekrytera personal dit.

Därför har de kunnat hantera oss på det sätt de har gjort, under de förutsättningar som var då, konstaterar Jan Fällman.

Om någon sagt upp sig, har det varit lätt att hitta ny personal. Men med den nya organisationen är det svårare. Utrikeseskortörerna känner sig inte lika trygga på grund av personalomsättningen och att de inte lika ofta känner kollegorna som de ska genomföra en utvisning tillsammans med.

Tryggheten för oss har varit att man vet vem man åker med, påpekar Fällman.

Om man verkställer en person som mår skitdåligt och som vägrar åka hem, då är enda tryggheten kollegerna man åker med. Och det rycker de undan nu.

Facket: ”Ganska känsliga ämnen”

Nina Granat arbetar även hon på NTE och är facklig representant för Service- och kommunikationsfacket (Seko). Hon vill inte svara på Samnytts frågor när vi ringer upp henne.

Det har slutat rätt mycket folk för att det blivit ganska turbulent i den här omorganisationen. Men jag kan inte säga så mycket mer, för jag vill inte skylta med namn och sådana uppgifter, säger hon.

– Det är ganska känsliga ämnen, och jag är inte den som brukar föra talan med pressen.

Nina Granat hänvisar till Markus Carlström som är ordförande för Seko-klubben på NTE. Samnytt har sökt men inte fått tag på honom.

”Vad har du fler för frågor då?”

En person som nämns av flera personer som Samnytt pratar med är Johan Mellbring, chefen för Nationella transportenheten. Han pekas ut som hjärnan bakom de omfattande besparingarna och omorganisationen.

Mellbring kan för Samnytt inte bekräfta bilden av att många hoppar av som utrikeseskortörer, eller vilka konsekvenser det får för verksamheten.

– Du ber mig kommentera något som är väldigt vagt, säger han till Samnytt.

Stämmer det att ni haft ett stort frånfall från det som tidigare hette utrikessektionen?

– Med frånfall menar du om det är ett antal personer som har slutat och hur många?

Ja.

– Vad har du fler för frågor då?

Vi kan väl börja med den?

– Då vill jag i så fall återkomma så jag har rätt numerär.

Men om du är ansvarig för verksamheten så vet du väl om det varit många som har slutat?

– Jo, men jag vill verifiera det jag säger, så jag inte kommer med oriktiga uppgifter.

Johan Mellbring svarar inte på någon av våra frågor. Han säger att han ska ”göra sitt bästa” för att återkomma med svar under dagen, vilket han aldrig gör.

Gillade du det här avslöjandet?

Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.

Du kan swisha 123 083 3350, fylla i formuläret nedan eller klicka här för övriga alternativ.