I förra veckan släppte Arbetsförmedlingens ny statistik som visar att utomvästligt utrikesfödda fortsatt är starkt överrepresenterade som tärande på samhället som bidragsberoende i stället för närande som förvärvsarbetande. Och störst är utanförskapet bland kvinnorna.

SR har träffat några av kvinnorna i problemgruppen med ursprung i Somalia som, trots decennier i Sverige, knappt talar svenska överhuvudtaget och inte heller hade med sig eller har skaffat sig någon utbildning som gör dem anställbara. Kvinnorna har flera förklaringar och ursäkter till sin situation – och framhåller svenskarnas rasism som en av de mest centrala.

“En ond cirkel”

Inför SR:s reporter vid köksbordet hemma i invandrardominerade problemområdet Tensta utanför Stockholm, ger Fatuma – den enda av de tre närvarande kvinnorna som har ett jobb – sin bild av varför det ser ut som det gör med bidragsberoende och arbetslöshet inom gruppen.

– Det blir ond cirkel. Och den där ond cirkel påverkar ju hela tiden, säger hon.

Hon är även orolig för hur det ska gå för barnen till alla de arbetslösa.

– Alltså det jag mesta orolig över är att barn har ingen, ungdomena, tonåringena, har ingen förebild alltså. De har ingen föräldrar som jobber. De hamnar också utanforskapet.

Professor i nationalekonomi oroad

SR har pratat med Johan Eklund, professor i nationalekonomi, som skrivit en bok – Det nya utanförskapet – om långtidsarbetslösheten i de här grupperna. I boken uppges att så många som hälften av alla utomvästliga migranter lever på bidrag i stället för att arbeta.

– Vi ser att ett mönster är att lågutbildade kvinnor från Afrika och Mellanöstern är den grupp som har absolut lägst självförsörjningsgrad.

LÄS ÄVEN: Kartläggning om somalier: Hälften saknar arbete

Eklund hävdar att det i den offentliga debatten många gånger överskattats vilken utbildningsnivå de utomvästliga migranterna har – det har bland annat talats om ett “kompetensregn”. I själva verket är kunskapsnivåerna i stället mycket låga, många har inte ens grundskola.

– Risken är att en majoritet i arbetsför ålder förblir med så låga inkomster att de aldrig under en livscykel blir självförsörjande. Det ser jag som ett allvarligt samhällsproblem, säger han.

Uppger rasism som bidragande orsak

Kvinnorna tycker att Eklund glömmer bort en viktig förklaring till att kvinnor som de själva är långtidsarbetslösa och lever på bidrag – rasismen mot svarta kvinnor i slöja.

– Svarta mänskor, speciellt svarta kvinnor med slöje, ligger ju längst… så det är nånting som hindrar också att få jobb, spekulerar Fatuma.

Är deprimerade och bär på trauman

Vid sidan av rasismen menar hon att de inte arbetar för att de är deprimerade – och deprimerade har de blivit av att under så lång tid inte arbeta. Att de lever med trauman från hemlandet spelar också in, säger hon.

Vid köksbordet sitter även Amoun. Hon har bott 30 år i Sverige, jobbar inte och säger på nätt och jämt begriplig svenska att hon är upprörd.

– Arbetslöshet i Järva, den är högste nivå. Det många som lever jätte- jättelög inkomst. Mat den är jättedyr, hyran är hög. Arbetslös också hög, och det finns ingen lösning, menar hon.

“Arbetslöshet är en sjukdom”

Hon håller med Fatuma om orsakerna till massarbetslösheten bland kvinnor i hennes grupp. Hon tycker att arbetslöshet borde klassas som en sjukdom.

– Man känner vad heter det, sjuk, sjukdom som gommer sig. Ingen märk depression. Arbetslöshet är en sjukdom.

Arbetslös 19 av 20 år i Sverige

Seinab, den tredje somaliska kvinnan vid bordet, har varit i Sverige i 20 år. Av dessa har hon bara arbetat i ett och levt på bidrag de övriga 19. Hon har hittills suttit tyst under samtalet och nu får det sin förklaring – trots två decennier i Sverige pratar och förstår hon inte svenska överhuvudtaget.

LÄS ÄVEN: Ny migrantstudie: Svenskar lönsammast – somalier dyrast

De andra två kvinnorna får ställa frågor till Seinab på somaliska och tolka svaren till svenska för SR:s reporter. Hon berättar bland annat att hon gått lite på SFI men att det var längesedan nu och att hon har glömt bort det svenska språket.

Enstaka ord klarar hon i varje fall med kraftig brytning, såsom lokalvårdare och personlig assistent som exempel på vilka jobb hon har sökt under det 19 år hon varit arbetslös. Det återstående året av de 20 hon varit i Sverige jobbade Seinab på en förskola som av allt att döma inte ställde några krav på svenska språkkunskaper.

“Svenska språk är så svårt”

På somaliska berättar Seinab sedan att anledningen till att det bara blev ett år på arbetsmarknaden var att hennes dotter blev sjuk, och då orkade hon inte jobba längre. Men nu säger hon sig, med Fatuma som tolk, vara redo att börja arbeta igen – då skulle hon bli gladare. Utsikterna att hitta en anställning är dock små.

Fatuma inser att det sticker i ögonen på många svenskar att man kommer hit och inte vare sig försörjer sig själv eller lär sig svenska. För SR:s reporter försöker hon förklara varför det kan bli så.

– Svenska är jättesvårt. Alltså, svenska språk är så svårt. Men jag tror folk kämper.

Hon anser att det inte främst är Seinab som ska söka sig till arbetsmarknaden utan arbetsmarknaden som borde komma till henne, med erbjudanden om jobb och praktikplatser. Fatuma får medhåll av Amoun på hennes ytterst knackiga svenska.

“Ett hot mot hela den svenska välfärdsmodellen”

Så tillbaka till Johan Eklund och hans bok, Det nya utanförskapet, där han slår larm om att den ekonomiskt tärande utomvästliga massinvandringen utgör ett hot mot hela den svenska välfärdsmodellen – om stora grupper aldrig blir självförsörjande kommer allt fler av de övriga att ifrågasätta solidariteten i systemet och inte vilja betala.

– När vi får ett ekonomiskt utanförskap som är segregerat i etniska dimensioner, är risken att det underminerar kittet som trots allt är ett slags grundfundament för att välfärdsstaten ska fungera.

BILDEXTRA: Här är restaurangen som tillagar mat med borrmaskin