I en färsk rapport avlivar Brottsförebyggande rådet (Brå) den vänsterkriminologiska myt som hävdar att om en person begår brott beror det på att han eller hon lever eller har vuxit upp under mindre gynnsamma socioekonomiska omständigheter. ”Det sambandet är svagt” slår myndigheten fast.

En kriminalpolitisk debatt med tydlig vänster-höger-dimension och även en globalistisk-nationalistisk sådan har i flera decennier förts i Sverige. Från konservativt/nationalistiskt håll har det hävdats att den förda massinvandringspolitiken med åtföljande havererad integrationspolitik bär skulden för den skenande grova brottslighet som breder ut sig i landet.

Överrepresentationen av gärningspersoner som har utomvästlig invandrarbakgrund är enorm. Eftersom den är extremt stor i vissa invandrargrupper med geografiskt avlägset ursprung jämfört med de från närmare håll har man från det här hållet sagt att svaren också måste sökas i kulturella och värderingsmässiga skillnader.

från globalistiskt vänsterhåll har man med emfas vänt sig mot dessa förklaringsmodeller och stämplat dem som främlingsfientliga och rasistiska. I stället hävdar man att det är knappa socioekonomiska livsomständigheter som driver människor in på brottets bana. Om Sverige för en mer socialistiskt klassutjämnande politik där svenskars skattepengar i än större utsträckning än idag omfördelas till de så kallade ”utsatta områdena”/”utanförskapsområdena” skulle invandrarnas överrepresentation i brott försvinna, menar man.

Svagt stöd för hypotesen ”socioekonomiska faktorer”

Tidigare har enskilda kriminologer gått emot den sistnämnda uppfattningen som är den i det akademiska skrået mest utbredda. Man har visat att skillnaderna i brottslighet visserligen minskar något men alls inte försvinner om man viktar siffrorna för socioekonomiska faktorer. De rösterna har emellertid drunknat i mängden av kriminologer, och även politiker, som hävdat motsatsen.

Det nya nu är att landets tyngsta aktör när det gäller att kartlägga brottsligheten i Sverige, Brottsförebyggande rådet (Brå), ställer sig på de konservativas sida i debatten och underkänner den vänsterpolitiska argumentationen. Man vidgår att det finns ett visst samband mellan brott och fattigdom men att detta relativt annat är svagt:

”Det innebär att även om det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott, är det sambandet svagt. Det går inte att i nämnvärd grad förutsäga vem som kommer att begå brott utifrån kunskap om personers socioekonomiska bakgrund.”

Samtidigt ger sig Brå inte in i den känsliga diskussionen om huruvida viss utländsk kulturell bakgrund är en avgörande faktor, något som vissa invandrargruppers höga överrepresentation som gärningspersoner till brott antyder. I stället nöjer man sig med att vederlägga socioekonomiska faktorer och lyfta fram mer etniskt neutrala riskfaktorer. Man skriver:

”När man jämför med faktorer som forskning identifierat som riskfaktorer för brott, exempelvis föräldrarnas uppfostringskompetens, förekomst av konflikter i familjen, skolproblem eller ett umgänge med brottsliga kamrater, visar forskningen att dessa har ett starkare samband med brottsligt beteende än socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Det samma gäller för riskfaktorer kopplade till individen själv, till exempel brottstillåtande attityder eller impulsivitet.”

Rapporten kan laddas ned och läsas i sin helhet HÄR: