Kinesisk man fick turistvisum 2012. Han ville sedan ”anhöriginvandra” till sin dotter som bor i Sverige. Migrationsdomstolen beslutade om utvisning 2014. Eftersom kinesen inte kände för att åka hem så preskriberades beslutet 2018. Han sökte då asyl och får nu stanna på grund av dålig hälsa och bristande vårdtillgång i Kina.

En åldrig kines som vi kan kalla ”Chang” med en i Sverige boende dotter dök upp i Sverige första gången 2012. Han hade då besöksvisum som gick ut i augusti 2012. Chang ansökte om att få anhöriginvandra men Migrationsverket beslutade om utvisning i april 2013. Chang överklagade till Migrationsdomstolen som fastslog att Chang borde utvisas i februari 2014. Chang valde att stanna kvar i Sverige och utvisningsbeslutet preskriberades i mars 2018 varefter Chang beslutade sig för att söka asyl med hänvisning till sina hälsoproblem.

I Migrationsverkets beslut skriver verket bland annat, med hänvisning till Chang, att:

”Det framgår emellertid inte av den medicinska utredningen att ditt tillstånd är synnerligen allvarligt eller att den vård du kan erhålla i Kina inte är adekvat eller tillräcklig. Vidare framgår det inte att du står under någon specifik och livsnödvändig behandling i Sverige som inte kan erhållas i Kina. Du har uppgett att du inte kan få tillgång till vården i Kina då åldringar omvårdas av anhöriga. Migrationsverket noterar att haft många av dessa hälsoproblem redan innan du reste in i Sverige år 2012 och att du fått vård för detta i Kina.”

Chang försökte också få stanna i Sverige genom att hänvisa till ett läkarintyg från distriktsläkaren Katrin Ilves enligt vilket han inte tål flygresor.

Migrationsverket beslutade neka uppehållstillstånd varefter Chang överklagade beslutet till migrationsdomstol.

Europakonventionen förhindrar utvisning

LÄS ÄVEN: Höftproblem ledde till att par fick asyl i Sverige

Lagen (2016:752) ”om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” stipulerar att Sverige inte längre ska ge uppehållstillstånd med hänvisning till ”synnerligen ömmande omständigheter”. Undantag från denna regel görs dock när Europakonventionen anses tvinga oss att dela ut uppehållstillstånd.

Om när vi på grund av Europakonventionen ska anses tvingade att bevilja asyl på grund av hälsoskäl eller sjukvårdsbehov skriver migrationsdomstolen:

”Av Europadomstolens praxis följer att en verkställighet av ett avlägsnandebeslut gällande en utlänning som lider av en sjukdom i vissa fall kan innebära ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen. Det ska i sådana fall föreligga sådana exceptionella omständigheter som ger väsentliga skäl att tro att den sjuka personen skulle möta verkliga risker att utsättas för sådan nedgång av hälsotillståndet och sådant lidande som kan jämställas med omänsklig och förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 3 i Europakonventionen.”

Kort därefter står i domen den slutgiltiga motivationen till varför Chang beviljas asyl med hänvisning till hans dåliga hälsa:

”Vid en samlad bedömning av den vård och omsorg som Chang är i behov av, tillgången till hälso- och äldrevård i Kina samt hans personliga förhållanden såsom hans mycket höga ålder, att han både är blind och grovt hörselskadad, endast kan gå korta sträckor med stöd samt omständigheterna i övrigt bedömer migrationsdomstolen att Changs sammantagna situation får anses vara så exceptionell att en utvisning av honom skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen. ”

Domen har målnummer UM 10634-19 och går att beställa från förvaltningsrätten i Stockholm. De som dömde var rådmannen Sara Asplund och nämndemännen Berit Axelsson (V), Babak Ghorani (V) och Raija Zidén (MP).