Den kanske största bluffen på migrationsområdet innan de så kallade ensamkommande flyktingbarnen, fenomenet med de ”apatiska barnen” var något som nästan uteslutande skedde i Sverige och i efterhand orsakade debatt. I ett reportage i tidningen Filter berättar nu ett par av barnen hur man tvingades spela sjuka.

Det första fallet dök upp 1998 och gällde en 15-årig tjetjensk pojke som varken åt eller talade. Fyra veckor efter att familjen fått uppehållstillstånd hade han dock tillfrisknat helt igen.

I Filters reportage har man talat med två av de barn som tvingades spela sjuka.

”Ingen sa något”
2005 kom den serbiska pojken till Kiruna och efter några månader fick familjen avslag på asylansökan. Då tvingade föräldrarna honom att sitta i rullstol och svälta. Man ljög också om att han hade epileptiska anfall.

– Jag fick inte öppna ögonen. Men jag kunde inte alltid hålla mig, och då fick jag en hård jävla smäll i nacken, säger pojken till Filter.

– Jag bad till Gud varje gång att någon skulle säga till min pappa: ”Vad håller ni på med, din unge är ju frisk?” De var ju utbildade läkare, de måste ha fattat. Men ingen sa något.

Situationen blev så påfrestande att han som 12-åring försökte ta livet av sig. 2015 fick han uppehållstillstånd och hade lämnat sin familj.

Svält
Den armeniska flickan kom 2009 då hon var 10 år gammal. Då familjen inte beviljades asyl bestämde pappan och styvmamman att hon skulle spela apatisk. Hon fick klara riktlinjer: prata inte, le inte, var inte ute själv och reagera inte på någonting.

– Jag kommer ihåg att min styvmamma kunde laga mat så det doftade i hela hemmet, men jag fick inte äta. Ibland kunde jag smyga upp och ta en brödbit eller någonting, för jag var så hungrig, berättar flickan i Filter.

Under knappt ett år varade situationen tills pappan blev rädd att bli avslöjad. Sedermera placerades flickan i familjehem och fick uppehållstillstånd på egen hand.

I debatten har det funnits de som hävdat att det handlat om riktiga problem, medan andra menat att det varit en bluff.

I en statlig utredning från 2005 uppgav en en sköterska på flyktingmedicinska enheten i Gällivare: ”Många unga kommer till oss och säger att de tänker sluta äta och dricka. Då pratar vi om detta och säger att det hjälper vare sig dig eller din familj. Nästan alla säger då att de har hört att ’då får man hjälp att stanna i Sverige’.”

Fortfarande i dag ska så kallat uppgivenhetssyndrom vara nästan lika vanligt som för 15 år sen. Under de senaste fem åren har flera hundra påstått apatiska barn vårdats i Sverige.

Tidigare vittnesmål
– Apatiska är det sista de här barnen är, det är helt fel ord. Det borde i stället kallas för aktiv vägran. De har en helt sanslös styrka. Det går åt fem ur personalen för att tvångshålla ett sådant barn vid sondmatning. Tänk dig att göra det sex gånger om dagen. Som personal mår man dåligt av att utsätta barnen för ett sådant övervåld. Och de blir bara sämre, sa sjuksköterskan Stina till Svenska Dagbladet 2005.