DEBATT • Att historien upprepar sig är en gammal kliché, men som med många klichéer ligger det något i den. Idag rustar Europa, Sverige är i Nato, det krigas i Ukraina och Gaza, vapenskramlet ljuder över Mellanöstern och Kina morrar och flexar mot Taiwan. Den ”eviga freden” efter Sovjets fall blev inte mycket äldre än 30 år. Nå, vi ska vara tacksamma att den varade så länge som den gjorde. Framtidsförutsägelsernas historia har producerat betydligt kortare evigheter.

Förra gången idén om den eviga freden var populär var före första världskriget. Då var det 40 år sedan det senaste storkriget. Visserligen pågick det många kolonialkrig, men dessa var små affärer och stärkte idén om att krig var primitiva och avlägsna – tidsligt, rumsligt, och kulturellt.

Det är inte svårt att hitta roliga citat från tiden. Här talar den brittiske historikern G. P. Gooch: ”Vi kan nu med något som liknar tillförsikt se fram mot en tid då krig mellan civiliserade nationer kommer att vara lika antikverat som duellen.” Andra, som dynamitens uppfinnare Alfred Nobel, spekulerade i att moderna vapen skulle göra krig så hemska att de blev omöjliga. Visst fanns det kritiker av sådana idéer, från oroliga pacifister till riktiga krigsentusiaster. Men åtminstone David Starr Jordan, president för Stanforduniversitetet, tog dem inte på allvar: ”Vad ska vi säga om det stora europeiska kriget? Alltid hotfullt, alltid annalkande, men som aldrig kommer? Vi ska säga att det aldrig kommer.”

Precis som i början på tjugohundratalet så argumenterade man i början på nittonhundratalet att Europa nu var immunt mot krig då vi hade blivit för civiliserade. Krig var barbariskt, dumt, och låg inte i någons intresse. Att det inte låg i någons intresse visade Norman Angell i sin ’Den stora illusionen’ från 1909. Många (men inte Angell själv) drog från detta slutsatsen att det inte skulle bli några krig. Det slog dem tydligen inte att folk ibland handlar mot sitt egenintresse. Ganska ofta, faktiskt. Och visst gjorde stormakterna det efter skotten i Sarajevo, då sekelgamla imperier snubblade fram mot sitt leriga ragnarök i Flanderns skyttegravar.

År 1914 hade Europa inte sett ett riktigt krig på decennier. Alltför ofta antar folk att sådant som tillhört det förflutna inte också kan tillhöra framtiden. Ungdomar tror som bekant att de är odödliga, eftersom de aldrig dött. Olyckor händer bara andra. Inte behöver vi polis, ambulans och brandkår när vi inte rånas, när vi inte är sjuka, när det inte brinner. De 2% av BNP som ett försvar skulle kosta kan vi köpa mycket annat roligt för. Det är ju svårt att upprätthålla en ståndsmässig bekvämlighet med bara 98% av BNP.

Krig kan slå till plötsligt, och deras konsekvenser kan vara extrema. Man skulle kunna jämföra denna plötslighet med jordbävningar och laviner. På samma vis som vi inte kan förvänta oss att drabbas av en liten jordbävning, och sedan en medelstor jordbävning, innan vi slutligen får en stor jordbävning, så kan vi inte förvänta oss att få tid att förbereda oss på krig. Krig är inte så sportsliga.

Detta syns tydligt om vi tittar på en graf över antalet döda i nittonhundratalets krig. Vid ett första ögonkast är det lätt att få intrycket att de enda två krig som utkämpats var första och andra världskriget. Tillsammans orsakade de tre fjärdedelar av alla krigsoffer. På grafen framstår de som två gigantiska berg som skjuter i höjden från ingenstans och sedan försvinner igen lika plötsligt. Tre fjärdedelar av århundradets krigsoffer skedde under en tiondel av tiden. Ingen såg världskrigen komma – till och med Hitler överraskades när västmakterna slutligen bestämde sig för att göra det rätta.

Krigens plötslighet reser flera frågor. Bland annat vilken fara vi befinner oss i. Är vi som en snöblind alpinist på en bergskam, en fyllbult på tunn is, eller en rökare med foten i en bensinpöl? Hur ofta har mänskligheten (bildligt talat) stått nedanför en potentiell lavin utan att märka det?

Världen är inte rättvis, och vi bör inte förvänta oss att den ska ge oss några ledtrådar om vad som komma skall. Men vi behöver inte veta att ett krig ska komma för att förbereda oss.

Jakob Sjölander