Den italienska vänsterns mardröm har ett namn: Giorgia Meloni

KRÖNIKA. Enligt någon är hon ”skrattretande men störande”, någon annan beskriver henne som ”drumlarnas drottning” på grund av hennes starka romerska dialekt, ytterligare någon säger att ”hon är inte en kvinna, hon är bara en fascist”, andra förolämpar henne med direkt kroppsskam och de mest avskyvärda invektiv. Den drabbade är förstås Giorgia Meloni, ledare för FdI (ett parti som enligt de senaste opinionsundersökningarna ligger nära 25%), som har stått i skottlinjen för vänstern månader in och månader ut.

Om mätningarna bekräftas kan vi efter valdagen ha den första kvinnliga premiärministern i den italienska republikens historia, och det första steget i riktning mot en idé om en republik av annat slag än den vi sett hittills skulle äntligen tas. Meloni har i sanning alltid som mål haft en konstitutionell reform för att transformera Italien till en presidentiell republik genom direktval av republikens president: ”fria och myndiga människor väljer och utser sina egna styrande, utan att ge palatset möjlighet att förvanska deras vilja”.

En konsensus som den hos Giorgia Meloni, har byggts upp genom åren tack vare en stark och skarp kommunikativ kampanj baserad på teman med fundamental angelägenhet, såsom invandring, genus, säkerhet, nationsgränser, identitet, familj och har tjänats ihop tack vare hennes tydlighet, hennes mod och hennes konsekventa hållning – särpräglade egenskaper som skiljer henne från övriga politiska ledare i dagens Italien. Det är precis denna hennes klanderlöshet som gör vänstern ursinnig och i stånd att utlösa en veritabel hatkampanj mot henne.

Som en följd av avsaknaden av motståndare på samma kognitiva nivå att spela mot eller politiskt giltiga argument att diskutera, kommer flera pseudo-intellektuella kändisar, i synnerhet kvinnliga sådana, ut högljutt, redo att hela tiden göra ner henne med de mest banala anklagelser.

Ett exempel bland många är sångerskan Loredana Bertè, sannolikt mest känd i Sverige som Björn Borgs ex-hustru, som I hårda ordalag kritiserat FdI:s ledare för partiets logotyp med krav på att eldsflamman på den avlägsnas som enligt henne representerar en tydlig referens till fascism. Tillfrågad om detta förklarade Meloni att ” flamman I symbolen för FdI har ingenting med fascism att göra, utan är en erkänsla för den demokratiska högerns resa genom vår republiks historia”. Enligt sångaren, måste därför Giorgia Meloni ”skämmas över att inte vara respektabel”. Andra exempel är den välkända influensern och digitala entreprenören Chiara Ferragni som offentligt uppmanade sina följare att inte rösta på Giorgia Melonis parti, och sångerskan Giorgia som på Instagram nyligen skrev: ”Jag är också Giorgia, men inte en smärta i arslet ”.

Exemplen är otaliga men jag vill inte orda mer om det. Det är faktiskt inget särskilt sensationellt med allt detta … det är ett välkänt faktum för var och en här i Italien att du, särskilt i artistbranschen, drabbas av yrkesförbud om du inte offentligt ansluter dig till vänstern. Inte heller är lynchningstekniken ny: vänstern följer det vanliga mönstret för demonisering när den är livrädd för motståndarens framgång.

Utöver att vara grälsjuk som vanligt, har vänstern blivit alltmer enkelspårig, förutsägbar, tjatig och trist. Den är helt enkelt obsolet. Dags för förändring!

Stötta Samnytt med Swish: 123 083 3350

Författare av texten

Claudia Gasparrini

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.