En eritreansk 77-årig kvinna har sökt asyl i Sverige med en mängd angivna asylskäl. Bland annat att hon har högt blodtryck, ryggvärk och ångest. Migrationsdomstolen ger henne i stället asyl därför att det sägs råda vattenbrist i Eritrea och det anses oklart i vilken mån äldre i landet som ”inte längre är i arbetsför ålder” har ett ”socialt skyddsnät”.

En 77-årig eritreansk kvinna har sökt asyl i Sverige. Som asylskäl anför hon bland annat att hon lider av diabetes, högt blodtryck, ryggvärk oro och ångest. Hon anför också att fyra av hennes barn fått uppehållstillstånd i Sverige från december 2017 och framåt. Efter att ha nekats asyl av Migrationsverket överklagade hon till migrationsdomstol.

Oklart läge för äldre ensamstående kvinnor

Domstolen lägger möda på att diskutera hur synd det är om ensamstående äldre kvinnor i Eritrea. Rätten anmärker att de inte har några dokument som ger en ”entydig bild av äldre ensamstående kvinnors situation” i Eritrea.

Domstolen tar också upp att det råder vattenbrist under stora delar av året i Eritrea och att sjukvården är bristfällig. Eritrea anses även lida av ”mycket utbredd fattigdom” och landet drabbas ofta av elavbrott. Rätten skriver bl.a.:

Vidare råder en svår humanitär situation i Eritrea med bl.a. utbredd fattigdom, bristfällig hälsovård i form av bl.a. resursbrist på mediciner, vattenbrist samt ett ansträngt läge vad gäller livsmedelsförsörjning.

Skyddsnätet för äldre alltför oklart

I slutet av ett längre stycke som handlar om hur det på olika sätt är synd om den äldre kvinnan så skriver rätten att informationen om vilken form av skyddsnät det eventuellt finns för de som ej längre är i arbetsför ålder är bristfällig:

Det går vidare inte att finna information om att det finns någon form av socialt skyddsnät för äldre personer som inte längre är i arbetsför ålder. Med hänsyn till klagandens individuella omständigheter och situationen i hemlandet anser domstolen
att klaganden vid ett återvändande skulle befinna sig i en särskilt utsatt situation vilket medför att risken för social utstötning i hemlandet bedöms vara stor.

Domstolen avslutar med att skriva att eftersom kvinnan har ett försämrat hälsotillstånd, påstås ha anpassat sig till Sverige och ”riskerar att möta” en svår situation i hemlandet så är det ”stötande ur ett humanitärt perspektiv” att utvisa henne. Hon får därför asyl i Sverige.

Domslutet var enhälligt. De som dömde var rådmannen Rosemarie Jansson Håvik och nämndemännen Alexander Enkvist (L), Susanne Lilja (S) och John van den Tempel (S). Domen går att ladda ner här.