Domstolarna ovilliga sätta fotboja på unga gängbrottslingar

I kampen mot att den grova gängkriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna infördes vid förra årsskiftet en lag där straffmyndiga brottslingar mellan 15 och 17 år kan dömas till ungdomsövervakning med fotboja så att samhället kan hålla koll på deras aktiviteter. Men en utvärdering visar att domstolarna inte vill medverka i det brottsbekämpande arbetet mot unga gängkriminella, något som åklagare uttrycker kritik över.

Den vanliga brottspåföljden för gängkriminella under 18 år har, om brotten inte är extremt grova, varit ungdomstjänst. Den dömde slipper frihetsberövande men måste under några veckor på dagtid infinna sig på en arbetsplats för att utföra lite städning eller trädgårdsarbete.

Kvällar och helger är den som dömts till ungdomstjänst ledig och vad man gör övervakas inte av samhället och kan därför relativt obehindrat fortsätta begå gängbrott under strafftiden. För att få bättre kontroll över de unga brottslingarna infördes därför möjligheten att övervaka dem med fotboja.

Avsevärt färre domar än prognostiserat

Utifrån tillgänglig brottsstatistik gjordes när lagen infördes prognostiserades att ungdomsövervakning med fotboja skulle komma att utdömas vid som lägst 250 tillfällen under året. Men domstolarna har inte velat medverka, somliga inte alls.

Det totala antalet domar där påföljden ungdomsövervakning med fotboja har utdömts inskränker sig till cirka 60. Trots likartad brottslighet utmärker sig vissa domstolar som särskilt ovilliga att sätta fotboja på kriminella ungdomar, vilket kan uppfattas som en integritetsinkräktande åtgärd.

Följden av domstolarnas ovilja har blivit att den skärpta lagen hittills varit tämligen verkningslös. Fenomenet är inte nytt – det är vanligt att lagstiftaren – riksdagen – skärper lagar men att domstolarna sedan väljer att döma i det lägsta påföljdsregistret i stället för att utnyttja möjligheten till strängare straff.

Kritik från åklagare och kriminalvårdens samordnare

Statstelevisionen har talat med Maria Svantesson, som är nationell operativ samordnare för ungdomsövervakning vid Kriminalvården. Hon uttrycker diplomatiskt att hon finner det ”förvånande” att domstolarna på det här sättet motarbetar lagstiftaren.

Svanteson hoppas dock att det kommer att bli fler domar om ungdomsövervakning med fotboja i framtiden ”när kunskapen om att den möjligheten finns sprids”. Varför den informationen inte skulle ha nått fram till domstolarna under det år som lagen varit i kraft framgår inte.

SVT har även träffat Julia Rasmussen som arbetar som kammaråklagare i Jönköping. Även hon är kritisk till hur domstolarna i sina domslut valt bort det nya verktyg som riksdagen gett dem att hålla koll på unga gängkriminella med hjälp av fotboja.

Rasmussen hoppas dock på att orsaken inte är obstruktion från domstolarnas sida utan att lagen är ny och att det kan ta tid att bilda praxis. Hon pekar också på att det krävs relativt allvarlig brottslighet för att kunna utdöma fotboja – straffvärdet ska ligga på vad som för en vuxen skulle ge minst 6 månaders fängelse.

När SVT:s reporter ifrågasätter att lagen stiftades reagerar dock Rasmussen och gör en markering om att det är ett verktyg som behövs i en tid där den grova gängkriminaliteten går allt längre ned i åldrarna.

– Det är viktigt att vi agerar med påföljder som motsvarar brottslighetens allvar även vad gäller ungdomar så att vi fångar upp dem och bryter den brottsliga banan. Jag tror att ungdomsövervakning har bättre effekt än exempelvis samhällstjänst.

Författare av texten

Mats Dagerlind