Flera svenska politiker som velat öppna för etiska frågor kring abort – såsom livets helighet eller samvetsfrihet – har mötts av hård kritik i media och från motståndare. SD:S kyrkliga gren och nytillträdda sjukvårdsministern Elisabet Lann (KD) tillhör de som i närtid hamnat i hetluften. Samtidigt finns det exempel från andra länder där debatten är mer inkluderande och tolerant.
Inför kyrkovalet hösten 2025 har Sverigedemokrater i Svenska kyrkan (SDSK) med Daniel Engström som gruppledare föreslagit att Svenska kyrkan ska vara tydligare med att diskutera “livets helighet” där även det ofödda barnet/fostret inkluderas. SDSK betonar att de inte vill ändra abortlagstiftningen utan endast föra upp de etiska aspekterna kring “ofödda fosters rätt till liv” på agendan, så som är vanligt förekommande i andra länder men lyser med sin frånvaro i Sverige.
Initiativet har väckt starka reaktioner. Socialdemokraternas kyrkomötesgrupp, representerad av Jesper Eneroth, påstår att SDSK:s formuleringar är “ett led i att försöka rulla tillbaka kvinnors rättigheter”, trots att partiet inte är ute efter att ändra lagstiftningen. SDSK svarar med att de ser en tystnad från kyrkan; att begreppet livets helighet borde kunna användas utan att vara kontroversiellt.
Elisabet Lann kritiseras för tidigare uttalanden
Den nye sjukvårdsministern, Elisabet Lann (KD), har också hamnat i korselden. Gamla artiklar och ledartexter från 2015 visar att hon tidigare skrivit att vårdpersonal bör få säga nej till att utföra aborter av samvetsskäl:
“Att vi följer lagen gör oss inte omedelbart till goda medmänniskor. För det behöver vi också låta samvetet tala och våga lyda dess röst”, har hon bland annat skrivit. Det är en hållning som ogillas av den politiska oppositionen och som man helst vill inte ska uttryckas i den offentliga debatten överhuvudtaget
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Oppositionen har reagerat kraftigt nu när Lann blivit minister och kräver tydlighet – bland annat ställer man frågan till statsministern om ”vilken signal regeringen skickar till kvinnor”. Lann själv har i likhet med SDSK:s gruppledare svarat att hon står bakom nuvarande lagstiftning och tycker den är väl avvägd.
Pressade på ytterligare förtydligande om vilken inställning hon idag har till samvetsfrihet säger hon att man “inte ska kunna vägra att utföra vissa arbetsuppgifter som ingår i ens arbete”. Det framgår inte huruvida Lann också menar att abort – att avsluta liv – fortsatt bör utföras av samma personer inom vården, barnmorskor, som har som primär arbetsuppgift att välkomna nya liv till världen.
Lann har även kallats till Socialutskottet för en grillning efter granskningen av hennes tidigare uttalanden. Detta med krav på att klargöra att hon inte anser att aborträtten är förhandlingsbar eller en fråga som ska diskuteras.
Grimmark tvingades bort från Sverige
Barnmorskan Ellinor Grimmark har blivit en symbol för debatten om samvetsfrihet. Hon nekades anställning i Sverige när det framgick att hon, av religiös övertygelse, inte vill utföra aborter.
Efter en lång rättsprocess i tingsrätt, DO och hovrätt och därefter prövning i Arbetsdomstolen, tvingades Grimmark med familj att flytta till Norge för att kunna få jobb. I Norge är samvetsfrihet för vårdpersonal en möjlighet enligt abortlagstiftningen.
Fallet väckte stor medial uppmärksamhet och kritik, där vissa menar att hon utsattes för personliga angrepp och att debatten mer handlat om att misstänkliggöra hennes karaktär än sakfrågan. Grimmark har själv sagt att “vi kände oss hatade i Sverige”.
Tolerantare och mer inkluderande klimat i Norge
I Norge finns lagstiftning som gör det möjligt för vårdpersonal att åberopa samvetsfrihet när det gäller abort. Detta var en avgörande faktor i Grimmarks flytt dit.
I Norge har diskussionen om samvetsfrihet och abort också varit mer öppen och tillåtande för fler perspektiv, och där finns kliniker där abortvård och samvetsfrihet samexisterar genom att arbetsuppgifter organiseras så att ingen patient drabbas, något som kritikerna till samvetsfrihet i Sverige hävdat är omöjligt.
