LEDARE • SOU 2023:12, “Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende”, framställs som ett nödvändigt försvar av rättsstaten. Men bakom det till synes hedervärda syftet döljer sig en förskjutning av maktbalansen som borde oroa varje demokrat. Förslagen riskerar att ytterligare förstärka en icke-vald klass av domare och jurister på bekostnad av det folkliga mandat som riksdagen bygger på.

Texten är uppdaterad. SD var överens i kommittén men har lagt ett ändringsförslag när lagförslaget kom till riksdagen.

Att domstolarnas oberoende är viktigt är odiskutabelt. Men vad SOU:n föreslår går längre än att värna rättssäkerhet. Det handlar om att skapa ett system där domarkåren och deras organ – såsom Domstolsstyrelsen och Domarnämnden – ges i praktiken långtgående kontroll över såväl sin egen utformning som sin egen granskning. Samtidigt föreslås ett nytt krav på två tredjedels majoritet vid grundlagsändringar – ett tröskelvärde som i praktiken ger veto till Socialdemokraterna eller andra minoritetsblock.

Det här är inte bara en teknisk förändring. Det är ett ideologiskt vägval. Det innebär att folkvalda politiker inte längre på ett rimligt sätt kan genomföra förändringar i grundlagen – även om de har folkligt stöd och parlamentariskt mandat. Det räcker inte längre med demokratiska val och ett mellanliggande val mellan beslut, som tidigare. Nu måste även en politisk minoritet ge sitt godkännande – i praktiken en inlåsningsmekanism som gynnar status quo och dem som redan har makten.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Konstitutionsdomstol är en farlig väg att gå

Oavsättlig makstruktur?

I linje med detta institutionaliseras en ny Domstolsstyrelse, som ska ha långtgående självständighet, utan insyn eller påverkan från riksdag och regering. Styrelsen ska inte få ledas av någon som är politiskt aktiv eller anställd av staten i övrigt – trots att det är riksdagen som enligt regeringsformen har högsta makten. De nio ledamöterna ska i stor utsträckning vara domare – föreslagna av domare – och regeringen får bara utse personer som först har godkänts av detta interna system. En självreglerande elit, utanför folklig insyn.

Domarnämndens roll förstärks också. Regeringen får endast utnämna domare som föreslås av nämnden. Nämnden består till majoritet av domare och andra jurister – inte av lekmän eller folkvalda representanter. Det innebär att rättsväsendet själv kontrollerar återväxten – ett stängt kretslopp utan demokratisk ventil.

Som om detta inte vore nog föreslås en ny grundlagsbestämmelse som i praktiken avskaffar möjligheten för Justitiekanslern att kritisera domare för rättsliga fel i beslut. Tillsynen ska framöver endast få utövas av JO och Riksrevisionen – men inte ens deras kritik får längre riktas mot domarnas rättskipning. Det är i princip en oavsättlig maktstruktur utan ansvarsutkrävande.

SD lägger ändringsförslag

Det som är oroande i detta är att alla partier i den parlamentariska kommittén var överens om dessa förslag. Det inkluderar med andra ord även SD. Det fanns delar i kommitténs utredning som var bra, bland annat att utreda behovet av att möjliggöra ytterligare begränsningar i föreningsfriheten i förhållande till sammanslutningar som ägnar sig åt terrorism. Det är ju en idé direkt sprunget ur den motion jag la i riksdagen om att förbjuda deltagande i kriminell organisation, DIKO.

Men den delen i utredningen hamnade som ett delbetänkande som redovisades separat (SOU 2021:15). Men SD var alltså överens i den andra delen, som är föremål för denna text (SOU 2023:12), alltså förändringarna för att ändra grundlagen och domarnas och juristernas ökande makt. Det var både oroande och förvånande – eller så har något under utredningens gång framkommit som för mig inte är tydligt.

Men när förslaget kom till Riksdagens konstitutionsutskott delar SD inte längre kommitténs förslag fullt ut. I ett ändringsförslag signerat av fyra SD-ledamöter är de kritiska mot delen om 2/3 majoritet för grundlagsändringar:

Sverigedemokraterna välkomnar förvisso åtgärder som syftar till att stärka den konstitutionella stabiliteten över tid men anser att förslaget att underkasta alla grundlagsändringar krav om kvalificerad majoritet inte är balanserat.

Det är positivt i den delen, men oroande att det är tyst i de andra delarna. För vad jag har sett av utredningen, som de erfarenheter, personliga och andras, av rättsväsendet, så är inte en cementering av den icke-folkvalda makten vad Sverige behöver.

Vem kontrollerar makten?

Förslaget må presenteras som ett skydd mot populism eller auktoritära inslag, men verkligheten är att det flyttar makt från medborgarna till en klass av tjänstemän. Det är inte en förstärkning av demokratin – det är ett steg mot det som kallas demokratur: en formellt demokratisk stat där makten i praktiken ligger hos en elit utan folkligt mandat.

Demokratin vilar inte på juristers självbild, utan på att folket genom fria val kan välja sina företrädare – och byta ut dem. Det ska inte vara möjligt att gömma makt i domstolar som inte kan granskas, ändras eller reformeras utan godkännande från dem själva. Om domstolarnas oberoende betyder oavsättlighet och okontrollerbarhet, då är det inte längre ett oberoende i demokratins tjänst – utan ett oberoende från demokratin.

Vi måste våga fråga: vem kontrollerar makten, när makten inte längre står under folkets kontroll?

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Domstolarnas tyranni”

Texten är uppdaterad. SD var överens i kommittén men har lagt ett ändringsförslag när lagförslaget kom till riksdagen.