LEDARE • Det hade varit nästan varit humor om det inte hade varit så allvarligt. Men en kort video från invandrarupploppen i Frankrike summerar allt närmast poetiskt perfekt: en kvinna som beskrivs som en vänsteraktivist som välkomnat massinvandring från Mellanöstern och Afrika försökte rädda en affär från att plundras av samma invandrare hon välkomnat. En revolution som återigen äter sina egna barn.
II filmen syns en förtvivlad kvinna som försöker stoppa en grupp maskerade ungdomar från att plundra en Franprix-butik, en fransk livsmedelskedja ungefär som ICA Nära eller Coop Nära i Sverige. Inne i butiken står en ensam anställd i kedjans orange tröja och ser på, medan varor bärs ut genom den krossade glasdörren.
Kvinnan skriker åt plundrarna att sluta och frågar gång på gång varför de gör så här.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Det här är mörker!
Hon ropar också flera gånger att det inte är det som är saken, på franska ”c’est pas la cause”. Det har tolkats som att hon själv sympatiserar med det hon ser som orsaken bakom upploppen, men inte med plundringen. Hon pekar också på den anställde inne i butiken.
– Det står en man där inne och tittar. Men han är helt ensam!
En ung maskerad man ställer sig framför henne och håller fast henne. Han säger att hon kommer att skada sig och att plundrarna inte går att resonera med. Plundringen fortsätter.
På sociala medier beskrivs kvinnan som en fransk vänsteraktivist som har förespråkat invandring från Mellanöstern och Afrika. Det har dock inte gått att bekräfta, och det är inte klarlagt vem kvinnan är. Att döma av loggan på mannen i filmen är det en Franprix-butik som plundras. Franprix består av närbutiker på under 500 m², främst belägna i Paris och de närliggande förorterna.
Den franske journalisten Claude Weill beskriver henne som en ung vänsteranhängare som trodde starkt på sin politiska sak och nu har fått verkligheten rakt i ansiktet. Vad den uppgiften bygger på är inte klarlagt.
Men även med dessa reservationer är scenen talande. Här står en kvinna som tycks mena att plundrarna sviker en sak som hon själv tror på, som om det skulle spela någon roll för den som är ute efter att plundra en butik.
Det är svårt att inte se symboliken. Under årtionden har delar av den europeiska vänstern ägnat sig åt att ursäkta, relativisera och bortförklara problemen som följer av en misslyckad integrations- och invandringspolitik. Inte minst har man gärna framställt invandrare som ett kollektiv som automatiskt delar vänsterns värderingar och politiska intressen.
Men människor fungerar inte så. Att någon försvarar en grupps intressen innebär inte att varje individ i gruppen känner någon tacksamhet eller lojalitet tillbaka. Den som är beredd att plundra andras egendom lär knappast låta sig stoppas av att någon påminner om vilken sak upploppen sägs handla om.
Det är just det som gör filmen så absurd. Kvinnan tycks vädja till någon sorts politisk solidaritet i en situation där plundrarna uppenbarligen har helt andra prioriteringar.
En revolution som äter sina egna barn, skulle man kunna säga. Eller kanske snarare en politisk världsbild som kolliderar med verkligheten.
