Migrationsverket ansåg att en asylsökande från Helmand i Afghanistan kunde internfly till Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif. Migrationsdomstolen höll med om att Herat och Mazar-e-Sharif skulle fungera bra för mannen att flytta till. Domstolen underkänner ändå internflyktsalternativen då Migrationsverket inte presenterat en tillräckligt ”utvecklad argumentation” utifrån mannens ”individuella situation”. Eftersom den asylsökande saknar ”erfarenhet av att leva som vuxen” i Afghanistan så får han asyl i Sverige.

En afghan som vi kan kalla ”A” sökte asyl i Sverige för första gången 2011. Migrationsverket beslutade om utvisning och beslutet vann laga kraft 2013. A kände inte för att åka hem och utvisningsbeslutet preskriberades 2017. A sökte då asyl igen. Som huvudskäl för sin asylansökan anger A att han konverterat till kristendomen. Han hänvisar även till en markkonflikt med talibaner och till att hans bror ska ha arbetat som polis. Migrationsverket beslutade om utvisning varefter A överklagade till migrationsdomstol.

Domstolen tror ej på konverteringen

Mannen berättar mycket för rätten om Jesus i sina försök att få asyl. Bland annat ska han genom bönen ha ”fått hjälp av Jesus i sin vardag”. Han ska ha försökt hitta sitt sätt att leva ”genom att ta till sig Jesus budskap om ärlighet, snällhet och godhet”. A hävdar också att han ”läst på om Jesus liv specifikt och har känt en dragning till Jesus sätt att leva och hans budskap”.

Mannen ska även ha lämnat in ett flertal intyg till stöd för sin påstådda kristendom utfärdade av Ing-Marie Gustavsson-Jönsson vid Equimeniakyrkan i Anderstorp.

I slutändan tror dock inte domstolen att hans konvertering är genuin och nekar honom asyl med konvertering som grund.

Ingen får utvisas till Helmand

A påstår att han kommer från regionen Helmand i Afghanistan. Migrationsverket och migrationsdomstolen är överens om att säkerhetsläget i provinsen Helmand är så dåligt att ingen får utvisas dit. I domen står att läsa:

Säkerhetsläget i provinsen Helmand är, enligt Migrationsverket, så allvarligt att var och en riskerar att där utsättas för skyddsgrundande behandling enligt artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet. Mot bakgrund av tillgänglig landinformation delar migrationsdomstolen denna bedömning. Kriterierna för alternativt skyddsbehov enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 andra ledet UtlL är därför uppfyllda varför A bedöms som alternativt skyddsbehövande gentemot sin hemprovins.

Migrationsverket föreslog att A istället för att åka till Helmand skulle ”internfly” inom Afghanistan till Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif.

Migrationsverket ska bevisa att internflykt är rimligt

A har enligt Migrationsverket och migrationstomstolen bara skyddsbehov gentemot en del av sitt hemland. Domstolen skriver att i sådana fall ”kan det bli aktuellt” att hänvisa till internflykt. Det ska i så fall finnas ett ”rimligt” och ”relevant” internflyktsalternativ. Dessutom är det enligt beslutet MIG 2009:4 Migrationsverket som ska bevisa att ett sådant alternativ finns. Domstolen skriver att:

Bedömningen av om det finns ett relevant och rimligt internflyktsalternativ för den som har ett skyddsbehov gentemot hemorten måste göras med beaktande av de specifika omständigheterna i det aktuella målet. Av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande avseende Afghanistan framgår också att en individuell bedömning ska göras av bl. a. vilka möjligheter den som inte kan återvända till sin hemort har att etablera sig på en annan plats i landet.

Inte tillräckligt utvecklad argumentation

LÄS ÄVEN: Tortyrpåstående och mentala utmaningar ger irakier asyl

Domstolen hänvisar till UNHCR och skriver att Kabul av någon anledning inte är godtagbart som internflyktsalternativ.

När det gäller Herat och Mazar-e-Sharif skriver domstolen att det inte finns någon individuell hotbild mot A på dessa orter. Det ska också gå bra att ta sig med flyg till städerna. Domstolen anser däremot att Migrationsverket inte presenterat en tillräckligt ”utvecklad” förklaring till varför det skulle vara mer rimligt för A att ge sig av till någon av dessa orter istället för att söka sig till Sverige. Domstolen skriver:

Migrationsverket har emellertid inte presenterat någon utvecklad argumentation till stöd för att Mazar-e-Sharif och Herat också skulle utgöra rimliga internflyktsalternativ i A:s individuella situation.

Saknar erfarenhet av att leva som vuxen i Afghanistan

Slutligen beslutar migrationsdomstolen att underkänna alla de tre av Migrationsverket anförda internflyktsalternativen och bevilja A asyl. A anses sakna erfarenhet av att leva som vuxen i Afghanistan. Att han saknar ”fungerande nätverk”, är hazar och relativt ung (han uppges vara född i juli 1994) bidrog till beslutet. A får stanna som ”alternativt skyddsbehövande”. Domstolen skriver:

Av vägledning från EASO framgår att den som levt utanför Afghanistan under en längre tid kan sakna nödvändig kunskap för att möjliggöra en etablering på en internflyktsort där personen också står utan tillgång till ett nätverk. Enligt A:s egna uppgifter, vilka inte ifrågasatts av Migrationsverket, har han inte vistats i Afghanistan sedan tio års ålder.

Han saknar således helt erfarenhet av att leva som vuxen i landet och det har inte heller framkommit att han skulle ha något fungerande nätverk i sitt forna hemland. Mot denna bakgrund, samt med beaktande av A:s etniska tillhörighet och relativa ungdom, kan Migrationsverket inte anses ha uppfyllt sin bevisbörda i denna del.

Domen har målnummer UM 11880-18 och går att beställa från förvaltningsrätten i Göteborg. De som dömde i målet var rådmannen Noah Tunbjer och nämndemännen Caroline Sheela Karlsson (S), Sofia Strand (okänd partitillhörighet) och Roland Thörner (MP). Domslutet var enhälligt.

Domstolen tar in eget dokument

LÄS ÄVEN: Domarchef: Vårt jobb är att hitta nya asylgrunder

Det är ett dokument från European Asylum Support Office, EASO, som domstolen använder som underlag för att bevilja A asyl. Varken Migrationsverket eller den asylsökande och hans advokat har dock hänvisat till det dokumentet. Istället är det domstolen själv som letat rätt på dokumentet och beslutat att använda det som grund för asyl.

Samhällsnytt har frågat rådmannen Noah Tunbjer om varför domstolen agerat på detta sätt och fått följande svar:

Av 8 § förvaltningsprocesslagen framgår att rätten ska tillse att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. I mål rörande ut-/avvisning för denna rättens utredningsskyldighet med sig att domstolen ibland för in rapporter som parterna själva inte åberopat – allt för att tillse att relevant och aktuell rapportering finns i målet. Så gjordes också med den aktuella rapporten i samband med den muntliga förhandlingen, varvid samtidigt konstaterades att parterna inte hade något att invända mot detta.

Migrationsverket överklagar ej

Samhällsnytt har kollat med Migrationsverket som valt att acceptera domen utan att överklaga till Migrationsöverdomstolen. Vi har även frågat om Migrationsverket har något dokument att hänvisa till angående hur det är tänkt att deras handläggare ska bevisa att ett internflyktsalternativ är ”relevant”. Vi fick följande svar:

Det är utifrån den rättsliga styrningen som handläggare och beslutsfattare ska bedöma om internflykt är ett alternativ för en individ. Jag rekommenderar dig att läsa det rättsliga ställningstagandet för Afghanistan, https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=44458