Bråk uppstod när en afghansk medborgare spelade musik utanför en grannes hus i Iran. Släktfejden som följde ger inte asyl. Han anses inte vara tillräckligt obegåvad för att “jämställas med ett barn” men hans intellektuella funktionsnedsättning gör att han kommer få “betydande svårigheter att klara sin vardag och försörjning” i Afghanistan. Han får därför asyl i Sverige.
En afghansk medborgare som vi kan kalla “A” och som säger att han är född i Pakistan och levt större delen av sitt liv i Iran har sökt asyl i Sverige. Hans ålder är okänd och Migrationsverket godkände inte hans försök att hävda att han är ett barn utan satte hans ålder så att han officiellt fyllde 18 år samma dag i mars 2018 som verket beslutade att avslå hans asylansökan. Han överklagade då till migrationsdomstol.
Musikspelande ledde till familjefejd
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Domstolen refererar A:s berättelse om vad han varit med om i Iran enligt följande:
“Problemet uppstod ursprungligen när han spelade musik utanför grannens hus, vilket ledde till bråk och han blev misshandlad av grannen. En annan granne gjorde en polisanmälan som resulterade i att flera bröder i grannfamiljen blev dömda och deporterade till Afghanistan. Den del av grannfamiljen som är kvar i Iran är ute efter hämnd på hans familj och bröderna som deporterades är ute efter hämnd i Afghanistan.”
A menar nu att hela hans familj är “försatt i livsfara” på grund av familjefejden. Migrationsdomstolen menar på att grälet om musikspelandet ligger långt tillbaka i tiden och tror inte att de deporterade bröderna har intresse eller förmåga att leta upp honom i Afghanistan. Av den anledningen godkänner domstolen inte den påstådda familjefejden som anledning till att bevilja asyl.
Är A så obegåvad att han ska behandlas som ett barn?
A har lämnat in ett intyg från en läkare vid SIS ungdomshem Råby som han menar pekar på att han lider av “lindrig intellektuell funktionsnedsättning”, “autistiska drag”, “begränsade adaptiva förmågor” och “tvångsmässig tendens”. Han menar sig även lida av “komplext posttraumatiskt stressyndrom” och “är deprimerad”. Han säger också att han “befinner sig i kris” och att han har “uttalat suicidhot”. Han hävdar sig vara “oförmögen att klara vardagen utan stöd” och säger att han har “stora svårigheter att ta in information och instruktioner”.
Den taktiska anledningen till att försöka leda i bevis att man är lite efter i den mentala utvecklingen framgår ur följande stycke från Migrationsdomstolen:
“Migrationsöverdomstolen har i sitt avgörande MIG 2018:6 uttalat att det kan finnas exceptionella fall i vilka det finns anledning att jämställa en person som är 18 år eller något äldre med ett barn vid skyddsbehovsbedömningen. Så kan vara fallet när en persons utveckling och mognad har stannat av på ett barns nivå på grund av förföljelse.”
Medfött eller förvärvat kognitivt handikapp?
Migrationsdomstolen menar på att A:s intellektuella funktionsnedsättning inte orsakats av förföljelse:
“Även om det i utredningen framkommer att A har varit med om svåra upplevelser som barn saknas stöd för att hans lindriga intellektuella funktionsnedsättning skulle ha sin grund i förföljelse eller att hans utveckling och mognad i alla avseenden kan sägas vara på ett barns nivå. Omständigheterna är inte sådana att han kan jämställas med ett barn i skyddsbehovsbedömningen. “
Svårigheter att försörja sig ger asyl
LÄS ÄVEN: Skulle utvisas – skrev dåligt på IQ-test och får stanna
Domstolen slår fast att A kommer ha svårt att etablera sig i Afghanistan och att han kommer få svårt att försörja sig på grund av sin intellektuella funktionsnedsättning:
“Utredningen ger stöd för att han på grund av sin funktionsnedsättning och sina personliga förhållanden i övrigt har problem att fungera i vardagen och saknar förmågor som är väsentliga, särskilt för någon som aldrig levt i Afghanistan och saknar kunskap och erfarenhet om det afghanska samhället. I målet är ostridigt att A aldrig varit i Afghanistan. Även om han vuxit upp i ett afghanskt sammanhang i Pakistan och Iran är det inte tillräckligt för att han ska anses ha förutsättningar för att etablera sig i ett nytt land. På grund av sin funktionsnedsättning framstår det som klart att han vid ett återvändande till Afghanistan skulle ha betydande svårigheter att klara sin vardag och försörjning. Migrationsdomstolen gör därför bedömningen att han skulle kunna vara särskilt utsatt för det våld som förekommer i Afghanistan oberoende av till vilken del av landet han återvänder.”
Med ovanstående motivering får A asyl som “alternativt skyddsbehövande”.
Domen har målnummer UM 6199-18 och går att beställa från förvaltningsrätten i Göteborg. De som dömde var rådmannen Christina Lindahl och nämndemännen Leif Håkansson (S), Caroline Sheela Karlsson (S) och Bennerth Karlsson (V).
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.