Enligt familjens egna mätningar ligger skolan med god marginal längre bort än de 4 000 meter som krävs för att flickan ska få skolskjuts. Men kammarrätten går på kommunens uppgifter och avslår överklagan.
När barn- och ungdomsnämnden i Linköpings kommun avslog ansökan om skolskjuts för flickan hänvisade man till att det skulle vara 3 998 meter till skolan – två meter för lite.
Då mamman överklagade till förvaltningsrätten hävdade hon att avståndet inte understigit 4 000 meter en enda gång då de själva mätt sträckan via olika kartor. Hon ansåg även att kommunen borde ha ett visst överseende med felmarginalen vid nämndens mätning.
Enligt förvaltningsrätten finns det i skollagen, förarbetena till denna eller förordningen om skolskjuts inte några regler om vilket avstånd som ger rätt till skolskjuts eller hur mätningen av avståndet ska utföras.
Mot denna bakgrund anser man det rimligt att kommunen som ska besluta om skolskjuts får avgöra vilket avstånd som ger rätt till skolskjuts och hur mätningen ska utföras. Förvaltningsrätten ansåg heller inte att det framkommit några skäl till att ifrågasätta barn- och ungdomsnämndens mätning.
4,3 kilometer
Mamman överklagade vidare till kammarrätten där hon åberopade uppgifter från två olika karttjänster, där avståndet uppmätts till 4,3 km respektive 4,047 km.
Kammarrätten ger förvaltningsrätten medhåll i bedömningen att den kommun som ska besluta om skolskjuts får avgöra hur mätningen av avståndet ska utföras. Man anser också att nämndens mätningar uppfyller kraven samt att mammans åberopade mätningar inte föranleder någon annan bedömning.
