Förslaget om ekonomisk kompensation, så kallad bygdepeng, för att vindkraft ska kunna installeras på platser där lokalbefolkningen egentligen inte vill ha den, bäddar för osämja och splittring. Det menar fem personer i ett svar på en debattartikel av en forskare inom programmet Hållbar energi­omställning vid Institutet för Näringslivsforskning. Samtidigt visar tidigare försök att det inte fungerat särskilt väl.

Det var i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 13 mars som nationalekonomen och forskaren Erik Lundin kom med förslaget han hoppas ska lösa problemet med en utbyggnad av vindkraften. I dagsläget har kommunerna möjlighet att avslå en ansökan om vindkrafts­etablering och incitamenten för att godkänna vindkraftsetableringar är svaga, menar han.

En möjlighet som Lundin ser är att reformera fastighetsskatten på vindkraftverk så att den åtminstone till viss del tillfaller kommunen i stället för staten. Då skulle en del av intäkterna kunna användas till att kompensera de närboende och resterande överskott kan stärka kommunens budget.

För att göra det mer attraktivt vill Lundin se en så kallad bygdepeng, en ekonomisk kompensation från projektören till de närboende, liknande den som i dag finns för vattenkraft. I det sistnämnda fallet går dock pengarna till en myndighet.

Ute på farlig mark

Med bygdepengen är Lundin ute på farlig mark, menar fem stycken debattörer i en replik – bland dessa Martin Degerman, ordförande för föreningen Svenskt landskapsskydd. Att pengar skulle överbrygga lokalt motstånd mot vindkraftverk tror man bäddar för osämja och splittring.

Allra sämst menar man en situation där kommunen tar emot pengarna ”för medborgarnas räkning” skulle vara. Detta då det handlar om människor av kött och blod som drabbas och inte en anonym kommun.

Lundin försöker beskriva en kommuns val mellan att tillstyrka en vindkraft­etablering eller avstå som en företags­ekonomisk kalkyl. För de närboende är en sådan tankegång verklighets­främmande, ett utslag av storstadens syn på landsbygden som ett mål för semester och rekreation. Vindkraft hotar värden som vi inte gärna kompromissar om och kan sammanfattas i begreppet livskvalitet. Få människor säljer bort tystnad, naturupplevelser, oberoende, ostördhet, den boendemiljö de valt för en grynvälling som man kanske inte ens får smaka på.

”Försök till muta”

Som regelverket är utformat i dagsläget innebär bygdepeng ett ekonomiskt stöd för lokal utveckling av en ort, by eller stadsdel. Det ska gå till projekt som är förankrade i bygden, orten eller stadsdelen och ska spegla vad invånarna i området vill utveckla och göra tillsammans. Pengarna ska komma alla invånare i bygden till del.

I en artikel från 2012 framgår dock att systemet med bygdepeng i fall rörande vindkraft, då normalt en procent av bruttovärdet av producerad el, sällan fungerar särskilt väl.

– Vi har inte sett något ställe där det här har fungerat fullt ut, alltså där man har betalat ut de pengar som man en gång pratat om att man ska göra. Det har lovats vitt och brett, ofta i form av avsiktsförklaringar, men det har inte slutits några fungerande avtal, sa Jonny Fagerström, föreningen Svenskt landskapsskydd.

Enligt Fagerström användes bygdepengen som ett lockbete för att tysta kritiker.

– Vi ser bygdepengen som ett försök till muta. Bolagen försöker muta folket till att tiga och kommunpolitikerna till att säga ja till projekten.