Det var den 5-6 maj i Bromma i nordvästra Stockholm som gärningsmännen höll fast kvinnan medan de enligt åtalet våldtog henne, vilket Samhällsnytt rapporterade om. De sades ha förgripit sig på henne ”växelvis”.

De misstänkta var 17 till 20 år gamla och är enligt Fria Tider eritreaner.

Våldtäkten betraktas enligt åtalet som grov, dels eftersom den utfördes gemensamt av de fyra utlänningarna och dels beroende på kvinnans ”utvecklingsstörning”. Åklagaren yrkade på utvisning.

Nu frias dock de fyra av en oenig tingsrätt. Enligt tingsrätten var det inte bevisat att eritreanerna förstod att kvinnan hade en utvecklingsstörning. Två av nämndemännen hade dock en skiljaktig mening.

LÄS MER: Åtal mot fyra eritreanska män som misstänks ha gruppvåldtagit utvecklingsstörd kvinna

Enligt domen beskriver personer som känner den våldtagna kvinnan väl att hon är på samma nivå som ett barn i fem-sexårsåldern, rapporterar Expressen.

En av männen träffade kvinnan på T-centralen. Efter en pratstund åkte de tunnelbana tillsammans mot Hässelby. De gick av vid Abrahamsbergs station och gick till en lägenhet där två av de andra männen befann sig. Efter en stund därefter kom även den fjärde mannen dit.

Enligt förhör berättade kvinnan att de fyra männen höll fast henne i armarna och benen och turades om att våldta henne.

”Våldet kunde uppkommit vid annat tillfälle”
Alla männen nekade till brott. Två erkände samlag men att det var frivilligt. Den tredje mannens sperma hittades i kvinnans trosor. För den fjärde finns det ingen teknisk bevisning eller något erkännande.

Kvinnan hade vid läkarundersökningen åtta blåmärken på benet och två på armen men rätten menar att de kunde uppkommit vid andra tillfällen och att våld därmed inte är styrkt.

”Gärningsmännen måste ha förstått”
Tingsrätten instämmer i att kvinnan befunnit sig i särskilt utsatt situation på grund av hennes handikapp, ett av rekvisiten för att döma till våldtäkt, men anser det inte vara bevisat att männen förstått detta.

I den skiljaktiga meningen menar dock två av nämndemännen att det faktum att en av männen hann umgås och prata med kvinnan innan de kom till lägenheten gjort att han måste ha förstått att kvinnan har ett mentalt handikapp.

Utöver det anser en av de skiljaktiga nämndemännen att de två andra som bevisats ha samlag med kvinnan måste ha förstått det.