En kommunanställd i Göteborg uppger att den muslimska tron har kostat i både lön och karriär. En annan berättar hur en bild som den egna förvaltningen publicerade skadade förtroendet för arbetsgivaren. Nu har kommunstyrelsen beställt en kartläggning av stadens arbetsplatser. Rapporten bakom beslutet ger få konkreta exempel och lämnar många frågor obesvarade – hur omfattande är problemet och var går gränsen mellan rasism och islamkritik?
När Göteborgs kommunstyrelse den 16 september behandlade rapporten ’Att leva som muslim i Göteborg’ föreslog stadsledningskontoret att politikerna skulle ta del av men inte ställning till rapporten. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville gå vidare. Deras tillägg fick gehör efter att ärendet hade bordlagts åtta gånger.
Stadsledningskontoret ska nu, inom ramen för befintliga arbetssätt, undersöka ”i vilken grad anställda i Göteborgs Stad drabbats av antimuslimsk rasism”. Det ska också föreslå hur stadens rutiner kan motverka sådan rasism på arbetsplatserna. Uppdraget gäller kommunen som arbetsgivare. Studien som politikerna hade framför sig ställde en annan fråga – hur muslimska göteborgare upplever livet i staden och mötet med bland annat skolan, socialtjänsten och äldreomsorgen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Kommunanställd muslim känner sig diskriminerad på jobbet
I ett av rapportens mest konkreta vittnesmål om kommunen som arbetsgivare beskriver en anställd hur kollegor med kortare erfarenhet och lägre utbildning tjänar mer. Personen kopplar också de uteblivna karriärmöjligheterna till sin tro. Någon jämförelse av löner, tjänster eller tillsättningsbeslut ingår inte i undersökningen. Läsaren får den anställdes förklaring till skillnaden.
LÄS ÄVEN: Göteborg betalar 300 000 kronor för muslimsk eidfest
Ett annat exempel kommer från socialförvaltningen Nordost. I förvaltningens behandlingsmaterial Arga apor hade en flicka i slöja avbildats som en apa i ett rum fullt av människor. En anställd uppgav i enkäten att bilden hade rubbat tilltron till att arbetsgivaren skulle stå upp för personal som utsattes för rasism. Förvaltningen drog sedermera tillbaka materialet.
I en fokusgrupp berättade också en kvinna med sjal som arbetade inom förskola eller skola att vårdnadshavare ibland bad att få tala med någon annan. Hon uppfattade det som att de tog hennes kollegors kunnande för givet medan hon själv behövde bevisa sitt. Här gällde erfarenheten alltså bemötandet från föräldrar.
Vad är en negativ syn på islam – rasism eller kritik?
En gränsdragning blir tydlig redan i rapportens bakgrund. Där beskriver författarna antimuslimsk rasism som rasism riktad mot människor som är eller uppfattas vara muslimer. Under samma rubrik återger de en svensk undersökning där 57 procent hade en negativ inställning till islam och åtta procent en positiv. Frågan gällde synen på religionen. Vad de tillfrågade ansåg om en muslimsk arbetssökande eller kollega går inte att utläsa ur den siffran.
Skillnaden får praktisk betydelse i en fråga som deltagarna själva tar upp. Flera efterlyser fler tider då kommunala simhallar enbart är öppna för kvinnor. En kvinna berättar att de befintliga tiderna var svåra att förena med arbetet. Rapporten redovisar detta som ett önskemål. Om gemensamt finansierade badhus ska reserveras för det ena könet är samtidigt en politisk fråga där både religionsfrihet och jämställdhet hör till debatten. En invändning mot könsuppdelade badtider säger i sig inget om hur den som invänder behandlar muslimska kvinnor.
Också på en arbetsplats beror bedömningen på vad som faktiskt hänt. Enligt Diskrimineringsombudsmannen kan ett förbud mot religiös klädsel vara diskriminerande. Klädkrav kan samtidigt vara befogade om de är nödvändiga av säkerhets- eller hygienskäl. Vilket arbete personen utför och varför arbetsgivaren ställer kravet får därmed betydelse.
”Sagt elaka saker” om muslimer
Enkäten innehöll också frågor där kopplingen till religionen var uttrycklig. Närmare fyra av tio som svarade på frågan uppgav att någon under det senaste året hade sagt elaka saker till dem med anspelning på att de var muslimer. I fritextsvaren förekommer också mer svårbedömda situationer, som att någon kastat en misstänksam blick eller valt bort en person utan att ange något skäl. Samtidigt instämde 82 procent av de 634 som besvarade trygghetsfrågan helt eller delvis i att Göteborg är en trygg och säker stad.
LÄS ÄVEN: Göteborg lät islamistisk moské bedriva koranskola i bibliotekshus
Hur långt räcker då siffrorna? Enkäten riktades till muslimska göteborgare från 16 års ålder. Av 963 personer som besvarade åtminstone någon del fullföljde 617 hela enkäten. Deltagarna valdes inte ut slumpmässigt. Till fokusgrupperna rekryterades sammanlagt 13 personer via bland annat muslimska föreningar och grupper. Staden hade särskilt efterfrågat kvinnors och ungas erfarenheter. Författarna framhåller själva att svaren inte kan generaliseras till alla muslimer i Göteborg. Någon andel utsatta bland kommunens anställda redovisas heller inte.
Kommunalt finansierat material går ut till skolorna
Parallellt med personaluppdraget driver tre kommunala förvaltningar projektet Ung och muslim i Göteborg tillsammans med Rädda Barnen och föreningen Navet. Det finansieras genom Göteborgs Stads verksamhet Levande historia. Den 12 november öppnade projektets utställning Det finns egentligen frihet så det räcker till alla på Stadsbiblioteket, där den visas till den 3 januari. Grundskolor erbjuds också ett samtalsmaterial med bland annat en film där unga berättar om sina erfarenheter.
Ungdomarnas berättelser ska enligt staden ge utrymme åt både utsatthet och positiva erfarenheter av att vara muslim i Göteborg. För stadsledningskontoret återstår en mer krävande uppgift. Ska politikerna få veta i vilken grad anställda drabbats behöver kartläggningen visa vilka händelser som räknas och hur många anställda uppgifterna gäller. I kommunstyrelsens beslut anges varken vilka kriterier som ska användas eller hur omfattningen ska mätas.
