Kriminalvårdens utrikeseskortörer lämnas utan hjälp i utlandet, blir systematiskt utsatta för våld och lägger ut egna pengar till de utvisade. Samtidigt försöker de mottagande länderna göra allt för att slippa ta ansvar för sina medborgare. Samhällsnytt har gått igenom ett stort antal interna incidentrapporter kopplade till utvisningar – som visar en skrämmande bild av verksamheten.

Utikeseskortör är en tjänst inom Nationella Transportenheten inom Kriminalvården (NTE). Totalt finns det cirka 110 utrikeseskortörer i Sverige som arbetar med tvångsutvisningar. Vid utvisningar som skiljer sig från vanlig rutin skrivs en så kallad incidentrapport som på ett torrt myndighetsspråk beskriver problemet samt eventuella lösningar eller förslag till åtgärder.

Samhällsnytt har tagit del av NTEs incidentrapporter för år 2016 och 2017. Det som särskilt sticker ut bland en mängd avbrutna och inställda utvisningsresor är när personalen på NTE-Utrikes gör sitt yttersta för att genomföra sitt uppdrag i ett annars ganska dysfunktionellt system.

Fick betala egna pengar för att genomföra utvisningen

Som till exempel i april 2017 då en brottsdömd utländsk medborgare skulle överlämnas till italiensk polis på Arlanda. I samband med att mannen hämtas upp på häktet i Sollentuna nära Stockholm vill han få sina pengar som finns på hans konto – 1290 kronor. Det går dock inte att ta ut pengarna. Då bestämmer sig transportpersonalen att betala egna pengar för att genomföra utvisningen:

”Jag som transportledare beslutar att lägga ut dessa pengar så att överlämningen kunde genomföras med tanke på att Interpol och utländska myndigheter är inblandade”, står det att läsa i rapporten.

Efter att ha fått pengarna lugnar mannen sig och överlämningen sker utan problem. Transportpersonalen kunde få sina pengar tillbaka först två veckor efter händelsen.

Kriminalvården betalar för brottslingarnas bagageövervikt

Vid ett annat tillfälle skulle en man deporteras till Polen, men det visar sig att hans bagage har en övervikt. Enligt incidentrapporten ska – förvånansvärt nog – i sådana fall Kriminalvården betala med skattemedel för övervikt av bagage som tillhör utvisade och utländska brottslingar. Men just i detta fall fungerar Kriminalvårdens konto inte av någon anledning. Då griper personalen in och betalar för övervikt med sina tjänstekort.

Utrikeseskortörer lämnades utan hjälp i Sierra Leone – telefoner fungerade inte

De flesta av de rapporterade incidenterna är dock betydligt mer allvarliga än så. Vid en utvisningsresa till Freetown i Sierra Leone i Afrika blev utrikeseskortörerna nästan fast i landet.

”Då vi anlände Freetown, Sierra Leone och presenterade ärendet gick allt bra till en början, men det anslöt en agressiv polis som ifrågasatte vad vi gjorde där. Han ansåg att vi skulle betala viseringar. Vi förklarade att vi skulle flyga vidare med planet som väntade. Detta spelade ingen roll. Polisen hotade med att vi skulle få klienten i retur osv.. Vi betalade visum på 100 euro styck. Detta tog tid och samtidigt skulle planet avgå. Bryssel Air-personal stressade på. Vi bad dem att vänta för att inte bli kvar i Freetown. Vi försenade flyget men hann med till slut. Telefonerna fungerar ej i Sierra Leone så hade vi blivit kvar hade vi ej kunnat kontakta myndighetsberedskapen”.

Senare har det visar sig att Tele2 blockerat sitt nät i Sierra Leone eftersom kriminella använde det för telefonbedrägerier – och det var därför som eskortörerna inte kunde få någon kontakt med sina chefer.

Irakiska myndigheter hindrar utvisningarna systematiskt

Vid en utvisning till Bagdad, Irak, i augusti 2018 ändrade plötsligt de irakiska myndigheterna sin uppfattning om vilka resedokument som de accepterar. Det vanliga tillfälliga resepasset laissez passer funkade inte längre, utan det krävdes irakiska nationella pass för att en utvisad skulle bli mottagen av landet. Detta fick utrikeseskortörerna veta på plats i Bagdad:

”Vid ankomst så fick vi löfte att hans LP (laissez passer – anm.)  skulle räcka, men det visade sig att en tjänsteman av högre rang tyckte annat. Med grova gester och hög röst viftade han bort ärendet i omgångar. Vi gav dock aldrig riktigt upp och fortsatte på de vägar vi kunde”.

Slutligen lyckades en gränspolis som följt med på resan att hitta en ännu högre tjänsteman som överprövade beslutet.

”Slutligen och mycket förvånande accepterades den förpassade plötsligt. Nära tre timmars förhandling och nu full fart mot gaten/flighten mot Istanbul”.

”Mycket bra hanterat och genomfört” – noterade utrikeschef på NTE Eva Qvarnström om sin personals agerande.

Samtidigt konstateras det i incidentrapporten att det inte är så lätt att få den irakiska ambassaden i Stockholm att samarbeta och utfärda nationella pass som numera krävs av irakiska myndigheter.

LÄS ÄVEN: Utrikeseskortör om utvisningskollaps: ”Point of no return är passerat med råge”

Detta är inte första gången då makten i Irak försökt hindra utvisningar av irakiska medborgare från Sverige enligt Kriminalvårdens dokumentation.

Under 2016 gjordes flera försök att utvisa en mycket våldsam man till hemlandet Irak. Till slut gjordes bedömningen att resan skulle gå att genomföra endast med charter. Irakiska myndigheter vägrade dock att utfärda ett landningstillstånd för Kriminalvårdens charter. Därför tittade man på en omväg – att transportera mannen med charter från Sverige till Istanbul i Turkiet eller Doha i Qatar och därifrån ta honom hem med reguljärt flyg. Men även detta misslyckades då även Turkiet och Qatar nekade landningstillstånd.

Det gjordes ytterligare ett försök att deportera mannen med reguljärt flyg från Sverige – men som förväntat gjorde han kraftigt motstånd vilket ledde till att flygkaptenen avbröt verkställigheten och bad eskortörerna att lämna flygplanet. Även i detta fall var flygbolaget Turkish Airlines.

Våldsamt vid utvisningar till Marocko

Enligt en tidigare intervju med en utrikeseskortör som Samhällsnytt publicerat i slutet av september ställer utvisningspersoner från Marocko och Algeriet till stora problem för verksamheten. Vår genomgång av myndighetens handlingar bekräftar denna bild. I augusti 2017 avbröts en utvisning av en marockansk man efter ett dramatiskt händelseförlopp:

”…skulle utvisas till Casablanca. Redan när vi skulle ut ur transportbilden började han slåss och göra våldsamt motstånd, det krävdes tre personal samt inrikeschaufför samt en Swedavia-vakt för att ta ut honom från transportbilen och få upp hononm i flygplanet. Redan i transportbilen blev en personal skallad, på väg upp för trappan blev en annan sparkad så hon flög med huvudet in i räcket. Även inrikeschauffören fick mottaga flera sparkar under tumultet, vid ett tillfälle sparkades han ned i trappen och blev liggande på rygg med den utvisade över sig. Väl uppe på flygplanet sätter sig två personalen med mannen emellan sig. Han fortsätter att streta emot och slåss och skriker våldsamt ändå tills flygpersonalen ber oss att gå av planet.

En i personalen ådrog sig bula i skallen och på hakan. En annan skrapsår på armar och rygg. En tredje slog i huvudet och fick ont i nacken.”

Vid en annan utvisning av två marockaner via Rom i Italien, också i augusti, blev en av dem gripen av den italienska polisen:

”Vid ankomst till Rom får jag reda på av italiensk polis att Achir är efterlyst i Italien och han måste gripas omgående. Resan fortsätter vidare till Marocko med den andra klienten och halva besättningen blir kvar i Italien”.

Kriminalvårdare ville inte ringa ett samtal – stoppade utvisningen

En utvisningsresa kostar mycket resurser och involverar flera personer. Det ska införskaffas id-handlingar, biljetter osv. Resan ska planeras. Utrikeseskortörer träffas innan avresan för att gå igenom sin klients våldshistorik och förbereda sig för uppdraget.  Därför blir det dyrt när en sådan resa måste ställas in – vilket sker ibland på grund av orutinerad eller oerfaren personal. Som i juni 2018 då en brottsdömd man skulle deporteras från Sverige.

Vid hämtning av mannen på Kronobergshäktet i Stockholm kunde man inte hitta det så kallade gula kuvertet som innehåller den utvisades id-handlingar. Enligt planeringspapper skulle kuvertet finnas på ett annat häkte  – i Sollentuna. Men inte heller där fanns det.

” I samband med transport till Arlanda kontaktade transportledaren häktet Kronoborg för att fråga om kuvertet verkligen inte fanns där. Personalen på häktet hittade då kuvertet. Efter överenskommelse med personal på häktet ska kuvertet omgående köras till Arlanda för överlämning till oss. Dessvärre hann kuvertet inte fram i tid så klienten fick kliva av planet.”

Under noteringar i samma rapport finns även en förklaring till varför kuvertet inte ”hittades” från första början och sedan ”inte hann” i tid till flygplatsen.

Anledningen till detta var att transportpersonalen möttes av sommarvikarier på Kronoberg som var ”osäkra på var de gula kuverten förvaras”. Ett befäl skickade en vårdare i häktets tjänstebil till Arlanda med kuvertet, men på väg till Arlanda kom vårdaren på att hon inte hade koden till den telefon hon hade med sig för att kontakta utrikeseskortörer på Arlanda. Istället för att ringa och ta reda på koden eller eskortörernas telefonnummer vände hon tillbaka till häktet för att hämta koden, vilket försenade hennes ankomst och ledde till att resan blev avbruten.

”Jag anser att en rad olyckliga omständigheter ledde fram till denna händelse men att det inte finns några fel i rutinerna runt de gula kuverten”, skrev den ansvarige på häktet Kronoberg, varpå ärendet avslutades.

Fotnot: i vanliga fall brukar vi på Samhällsnytt vara generösa med att lägga ut dokument och andra källor så att även våra läsare har möjlighet att ta del av dem själva. I det här fallet har dock Kriminalvården valt att byta fot och skicka de flesta av rapporterna med vanlig post – troligen i syfte att fördröja och försvåra vår granskning. Därför lägger vi ut bara de två första incidentrapporterna som vi fick i elektronisk form och som kan läsas på följande länk: Report

Tycker du att den här artikeln var intressant? Glöm då inte att stödja Samhällsnytt med en månatlig donation! Klicka här för att se hur du kan bidra!