Foto: Kriminalvården

Granskningen av utvisningar: ”han var hotfull – då avbröt vi verkställigheten”

Delningar

Samhällsnytt har i flera artiklar granskat tvångsutvisningar som Kriminalvårdens nationella transportenhet (NTE) arbetar med. Vi fortsätter en genomgång av incidentrapporter från myndigheten. I första delen kunde vi visa på betydande strukturella och organisatoriska problem i verksamheten, där enskilda anställda kämpar hårt för att göra sitt jobb. Men i vissa fall avbröts verkställigheten på grund av sådant som personalen borde vara förberedd för.

I en av incidentrapporterna framgår att en utvisning avbröts eftersom klienten var ”hotfull” och ”ville ej resa”. Istället för att använda tvångsmedel som lagen tillåter och som personal har befogenheter att använda – t ex så kallad bodycuff, spotthuva och dylikt – avbröts den mödosamt förberedda resan och ”klienten” kördes tillbaka till förvaret.

LÄS ÄVEN: Kriminalvårdens interna dokument visar utvisningsverksamhet i kaos

I andra fall är det bristande engagemang och intresse för att fullfölja sitt uppdrag från gränspolisens sida – som medverkar vid tvångsutvisningar. Till exempel i januari 2016 skrevs en incidentrapport som gör gällande att vid ankomsten med en klient till Tanzania kom det fram i förhandlingen med den lokala myndighetspersonalen att klienten inte är därifrån, utan från Kenya. Detta var dock ingen nyhet för NTEs personal: några dagar innan avresan till Tanzania visade det sig att klienten hade en kenyansk id-handling. Detta kände gränspolisen till, men beslutade att genomföra resan ändå, eftersom de ansåg att handlingen var en förfalskning. Incidentrapporten avslutas med följande:

”Klienten togs med till Sverige och släpptes på Arlanda”.

Vid ett annat tillfälle i november 2016 vägrade danska polisen som en person skulle överlämnas till enligt Dublinförordningen att ta emot personen – bland annat eftersom ingen hade informerat dem om mannens ankomst:

”Då vi anlände Köpenhamn möttes vi ej som brukligt är utan gick till polisen som kontaktade Dublinkontoret. Det kände inte till vår ankomst och deras migverk ansåg att ärendet gått ut och vägrade ta emot klienten. Vi skulle återvända till swe och börja om. Till slut kom en tjänstebil och tog klienten till förvaret i Åstorp (Skåne – anm.)”

I maj 2016 skulle en man dömd till utvisning för brott deporteras till Irak. Transportpersonalen ansåg att mannen borde deporteras med charter på grund våldsamt beteende, men detta inte var möjligt eftersom NTE inte kunde ordna landningstillstånd i Irak. Därför gjordes ett försök att utvisa mannen med reguljärt flyg.

Som förväntat blev mannen aggressiv och gjorde motstånd, varpå han belades med handfängsel och bodycuff. Flygkaptener på reguljära passagerarflyg brukar vara känsliga för sådant av hänsyn till andra passagerare, men just denna gång gav kaptenen klartecken för att flyga med trots mannens utåtagerande beteende och bodycuffen. Men då avbröts resan på Kriminalvården personals initiativ:

”Jag gick ombord och samtalade med piloten/kaptenen. Och han gav klartecken att vi kunde borda trots klientens status och att vi hade body cuffen på klienten. Vid ombordsstigning motsatte sig klienten detta och gjorde kraftigt motstånd och skrek och sparkade mot oss hela tiden. Han hotade oss under hela detta scenario. Resan avbröt vi då. Klienten fördes tillbaka till rättscentrum i Malmö och sen till häktet Malmö.

Allvarlighetsgrad: mindre omfattning.”

Men även när utvisningar genomförs med charter går det inte sällan fel. Vid en utvisning av en familj med ett så kallad apatiskt barn till Milano, Italien, enligt Dublinkonventionen chartrade NTE ett helt flygplan för att genomföra utvisningen av familjen. Vid ankomsten till Milano vägrar italienska polisen att ta emot familjen eftersom de inte blivit underrättade av Sverige om att ett barn med vårdbehov finns med. Familjen återvänder till Sverige med samma flygplan.

Sedan tidigare finns det misstankar om att så kallade apatiska barn i asylsökande familjer är ett resultat av en skicklig manipulation av föräldrarna som drogar barnen och påverkar dem på andra sätt. Misstankarna framfördes bland annat av läkaren och psykiatrikern Thomas Jackson, som även var regeringen Perssons utredare i ämnet 2005.

LÄS ÄVEN: Utrikeseskortör om utvisningskollaps: ”Point of no return är passerat med råge”

I ett mejl till Samhällsnytt meddelade Sofie Elm, senior handläggare på Nationella transportenheten, att  NTE hade totalt 3293 utvisningsresor under 2016. Av dessa avbeställdes 348 medan ytterligare 130 fick avbrytas. Året 2017 var antalet utvisningsresor något högre – 3810 stycken, av vilka 443 avbeställdes och ytterligare 114 avbröts.

Tycker du att den här artikeln var intressant? Glöm då inte att stödja Samhällsnytt med en månatlig donation! Klicka här för att se hur du kan bidra!

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.