➤ KRÖNIKA  Förljugenheten frodas i Sverige. Kampen mellan de ”godvilliga” och de ”illvilliga” närmar sig verkligt krig. Oförsonligheten når nya bottenrekord. Sverige delas av två folkgrupper. Låt oss förenklat kalla dem globalister och nationalister.

Striden mellan grupperna är skoningslös och ovärdig vuxna, tänkande människor. Landets gemensamma väl offras för respektive gruppers pyrrussegrar i debatten. Jag vet inte vad som är värst. Vitmaktrörelsen med sina okunniga blindstyren och deras försök att återuppväcka den nazistiska galenskapen. Eller den unga, historielösa vänstermobben med sina fanatiskt vrålande tjejer med hatet lysande ur ögonen. Okunniga om kommunismens fasor, men välinformerade om de nazistiska.

Det tidigare homogena, sammanhållna Sverige har ersatts av en delad nation. Familjer, släkter och vänner splittras av politiska skäl. Globalisterna har ett massivt informationsövertag. Men trots detta växer motståndet. Angreppen på SD-väljare tycks ha motsatt effekt mot avsikten.

Hatet göds av etablissemanget. Av Gudrun Schymans hat mot vita svenska män, som leder till mansfria festivaler och politiska möten reserverade för rasifierade deltagare. Rader av kändisar spär på hatet. Historieförfalskaren Henrik Arnstad med stöd av statsministern och Aftonbladets Anders Lindberg. Av skådespelare som Kjell Bergqvist som tycks nära ett hat mot Jimmie Åkesson. Av Benny Andersson som skänker miljoner till hatfeminismen. Filip & Fredrik i Breaking News som aldrig missar en chans att flamsigt förolämpa och hata SD-väljare. Av hatkolportören Täppas Fågelberg. Av den allvetande, skojande Henrik Schyffert som hatar SD och förnedrar både sig själv, publiken och SD-väljare med dåliga skämt. Av kriminologen Jerzy Sarnecki som i årtionden sökt bortförklara den ökande otrygghet som gör att alltfler svenskar försätts i mental krigsberedskap. Listan över välbärgade kändisar som rider på PK-ismen kan göras mycket lång.

Tillsammans med media och merparten av politikerna legitimerar de det politiska hatet. Det som förr var någorlunda respektfyllda meningsskiljaktigheter inom ramen för Sveriges bästa har blivit en respektlös kamp på liv och död. Där finns inga vinnare, bara en förlorare – svenska folket. Media underbygger hatet. DN:s Peter Wolodarski och Aftonbladets Anders Lindberg gör vad de kan för att vidga hatklyftorna mellan svenskarna – framförallt mellan lättpåverkade ungdomar på olika sidor av det politiskt korrekta.

Fyra dagar före valet hade DN minst 12 stort uppslagna artiklar med utfall mot SD. Public Service-media är värst. Genom att hävda att de är opolitiska och företrädare för de ”godvilliga” kan de med tusentals knep och till synes demokratiska finesser lura tittare och lyssnare att ge dem högt förtroende. Men både statlig radio och television befolkas av regeringstroget vänsterfolk – främst av miljöpartister. Dem kan vi inte välja eller avsätta trots att de förmodligen har mer makt än de folkvalda. Man vinklar nyheter så att de passar den egna uppfattningen. Går inte det är man tyst. Ska man få en uppfattning om dagens Sverige måste man läsa utländsk press.

Publik i debattprogram i tv presenteras som opartiska privatpersoner, men visar sig vara aktiva i politiska organisationer. Debattledarna avbryter obekväma röster och avslöjar sin uppfattning genom kroppsspråk och ansiktsuttryck. Radions program 3 startade en intervju med Jimmie Åkesson med ett inslag där man bortom all anständighet tog heder och ära av hans person. Ett av de grövsta påhopp jag hört.

När alternativa medier (Ledarsidorna) avslöjar Pierre Schoris stöd till rysk invasion i Polen svarar public media med att istället anklaga Carl Bildt för att ha informerat amerikanarna om ubåtsintrången. När Göran Persson varnar för 300 000 invandrare de närmaste åren och förordar samarbete M och SD tigs det ihjäl i PK-media. Alla nationalister beskylls för nazism – ingen av motståndarna avfärdas som kommunist. SD angrips för nazistiska rötter – ingen reagerar mot att S, MP och C är öppen hemvist för islamister. Media anklagar högern för judehat. Men ingen ifrågasätter att UD med Margot Wallström internationellt står för en rent antisemitisk politik.

Svenskar är ett tålmodigt folk. Under de senaste åren har 100 000-tals människor drabbats av våldtäkter, skjutningar, bränder, överfall, rån, stölder, hot och drogrelaterad brottslighet. För varje offer finns en familj och en släkt. Sammantaget är alltså miljoner svenskar berörda av det ökande våldet. Förr eller senare har de fått nog.

Oförsonligheten och hatet mellan grupperna liknar alltmer det som orsakat våldet i Nordirland. Än så länge stör man möten med vrål, äggkastning och upplopp. Men frågan är hur länge polisen klarar av att stå mellan parterna. Nu vandaliserar man valstugor och hotar valarbetare. Nyligen mordhotades Jimmie Åkesson och hans son. Om hotet skulle verkställas kan man undra om alla dessa obetänksamma hatpredikanter i riksdag, pressen, radion och TV skulle vara nöjda.