I februari larmades polis och räddningstjänst till ett bostadshus i Nässjö som stod i brand. Dagen därpå greps tre ungdomar misstänkta för grov mordbrand. I branden dog en nästan 70-årig kvinna som länge hade trakasserats av ett ungdomsgäng. Nu talar dottern ut om hennes bortgångna mors situation och samhällsutvecklingen.

Till en början uppger polisen för kvinnans dotter att mammans hus brunnit ned och att man varken kan hitta eller få kontakt med henne. En dag senare återkommer polisen och uppger att man påträffat en kropp i det nedbrända huset vilket man misstänker är kvinnan. Då hon bodde själv råder ingen större tvekan om att det verkligen var hon.

– Men jag känner ju också att det är någonting som inte stämmer, säger dottern Lisa Bergström till Exakt24 och syftar på den plötsliga branden.

Att kroppen påträffades vid ytterdörren fick Lisa att tro att det inte rörde sig om en olyckshändelse.

Att det var så pass unga personer, enligt uppgifter mellan 13 och 16, som greps misstänkta för branden förvånade Lisa. Enligt uppgifter till Samnytt handlar det om ungdomar med svenskt ursprung med missbruksproblematik.

I närheten av mammans bostad finns ett behandlingshem där ungdomar bor. Ifall de misstänkta gärningsmannen bodde där vet man dock inte. Från polisen får Lisa ingen information, de få detaljer hon har vetskap om har hon fått från media eller fått skickat till sig.

Klassfråga

Mamman hade varit i kontakt med polisen. Samtalet bröts och kort därpå hade förbipasserande sett att huset brann.

Även tidigare hade mamman gjort polisanmälningar. Detta hade Lisa velat att polisen tagit på större allvar. Hon menar att det handlar om en klassfråga, att man hade tagit fallet på större allvar ifall det gällde en person med en högre position i samhället som också hade ett finare hus.

Trakasserierna ska ha börjat redan på hösten där man bland annat krossade fönster och pågått under en längre tid utan att polisen har gjort något åt saken.

Obefintlig trygghet

På frågan hur hon upplever att Sverige utvecklats sedan hon själv var liten,svarar hon ”Finns det ens någon trygghet?”.

Under uppväxten kände hon sig trygg och man låste aldrig dörren och kunde ställa sin cykel var som helst utan att behöva oroa sig. Utvecklingen och det nya Sverige av idag säger hon är tragiskt.

– Det är ju inte så här vi ska ha det i ett samhälle.

”Det känns som att allting är korrupt”

Hon oroas även mycket för sina tre barns framtid och så fort världen öppnar upp igen efter pandemin har hon planer på att flytta till ett tryggare land. Det var inte det här Sverige hon hade trott att hennes barn skulle växa upp i.

Politikerna tycker hon borde titta mer på hur vanliga människor har det, som inte kan skyddas av livvakter och sätta barnen i de bästa skolorna.

– Trygghet har blivit en klassfråga, konstaterar hon och upplever samtidigt att stora delar av samhället har blivit korrupt:

– Det känns som att allting är korrupt: politikerna är korrupta, polisen är korrupt. Allting styrs utav pengar och då vet vi att det är de maffiafamiljer som styr.

Apropå straffet har hon inte några högre förväntningar av det svenska rättsväsendet:

-Det blir väl som vanligt – att någon ska säga ”ajabaja, så här får du inte göra” – och sedan händer inte så mycket mer med det.