KRÖNIKA • För drygt tjugo år sedan arbetade jag som konsult inne i TV-huset. Redan då var den politiska slagsidan omöjlig att missa. Bakom talet om opartiskhet, neutralitet och folklig förankring fanns en kultur präglad av ideologisk likriktning och en närmast uppfostrande syn på journalistikens uppdrag. Därför kom reaktionerna på Nick Alinias medverkan i ett humorprogram – och SVT:s beslut att senare stoppa avsnittet – inte som någon överraskning. Alinia-affären avslöjar inte att något nytt har hänt inom public service. Den visar tvärtom hur lite som egentligen har förändrats.

Jag hade det tvivelaktiga nöjet att jobba som designkonsult åt SVT för drygt 20 år sedan. Jag satt tillsammans med webbredaktionen inne i TV-huset och försökte rädda ett både kostsamt och helt igenom misslyckat försök av en annan designbyrå (Stockholm Design Lab), att skapa ett nytt grepp för SVT:s närvaro på webben. Jag flög in från Köpenhamn där jag då bodde.

Kostsamt spelade väl mindre roll för SVT (det handlade ju inte om deras egna pengar), men det som var tydligt redan då handlade mer om den patologiska kultur som var i full gång med att ta över institutionen.

Arroganta kvinnliga chefer överallt, en absolut politisk hegemoni och ett påfrestande folkförakt som alltid utgick från att den statliga mediejättens främsta uppgift var att guida det svenska folket mot rätt åsikter och rätt “värdegrund”.

Public service är den institution som kanske bär det allra tyngsta ansvaret för att vårt land är på väg att haverera – både som svensk nation och som välfärdsstat. Den har propagerat oavbrutet, i decennier, för massinvandring, för islam, för vansinnesprojekt inom den så kallade ”gröna omställningen”, för de socialistiska partierna – och mot alla borgerliga partier i allmänhet och Sveriges näst största parti, Sverigedemokraterna, i synnerhet.

Jonas Andersson

Det försåtliga begrepp – värdegrund – som redan hade börjat användas för att dölja det egentliga uppsåtet, politisk indoktrinering och fostran, inpackat i godhetssignalerande fluff.

LÄS ÄVEN: SVT:s vd hyllar public service – vill ha ”gemensam verklighet”

Vid sidan av den iögonfallande inkompetensen (chefer – nästan alltid kvinnor – var satta på positioner och inom ämnesområden som de inte hade någon som helst kunskap om), innehöll åsiktspaketen alltid samma knippe.

Kommunism, socialism, miljöpartiet, feminism (allt mer radikaliserad), makthierarkiska vanföreställningar, hat mot vita män, hat mot nationalism och patriotism, ovilja att se något positivt med Sverige – och såklart, redan då, vurmande för islamism, Palestina och gränslös massinvandring, gärna från Mellanöstern och Afrika.

LÄS ÄVEN: Varför så tyst från EU och ”public service” om mordet på Henry Nowak?

Ja, det var minst sagt uppenbart redan då. Men sedan dess har den politiska slagsidan snurrat ytterligare två varv och ligger nu stadigt med kölen blottad för alla att se. Ändå fortsätter kölhalningen av det svenska folket – och dessutom skickas räkningen till offren själva.

Public service är den institution som kanske bär det allra tyngsta ansvaret för att vårt land är på väg att haverera – både som svensk nation och som välfärdsstat. Den har propagerat oavbrutet, i decennier, för massinvandring, för islam, för vansinnesprojekt inom den så kallade ”gröna omställningen”, för de socialistiska partierna – och mot alla borgerliga partier i allmänhet och Sveriges näst största parti, Sverigedemokraterna, i synnerhet.

LÄS ÄVEN: SR-profilen Helene Bergman: ”Det är inte jag som lämnat demokratin – det är Public service som har gjort det”

I sitt innehåll på senare år ser vi gång på gång på gång tydliga politiska ståndpunkter och personer som öppet deklarerar judehat, sverigeförakt och kärlek till islam. Och ingen politisk person i Public services historia, vill jag påstå, har så öppet och förbehållslöst hatats som USA:s konservativa president Donald Trump.

När Alinia drog undan ridån

Och hur SVT, SR och UR än försöker maskera denna politiska påverkan med hjälp av humbugbegrepp, identitetspolitiskt fikonspråk och postmodernistiskt nonsens, har verkligheten till slut hunnit ikapp. Lögnen har drivits så långt att den inte längre går att upprätthålla. Och det var Nick Alinia som, kanske mer än någon annan, nu drog undan ridån.

Nick Alinia debatterar öppet på Stockholms universitet. Foto: Faksimil Facebook

Bakgrunden till den senaste kontroversen är att SVT:s humorprogram Invandrare för svenskar (IFS), spelade in ett avsnitt där opinionsbildaren Nick Alinia medverkade som paneldeltagare.

LÄS ÄVEN: Nick Alinia hedrar Charlie Kirk med debatt på Stockholms universitet

SVT är varken neutrala eller politiskt ”obundna”, tvärtom. Och deras försök att använda sig av Alinia som ett alibi för denna förmenta neutralitet, sköts ganska snart ner av ”friendly fire”, alltså av alla de vänsterextremister som sedan länge betraktar SVT som deras eget huvudkvarter.

Jonas Andersson

När uppgiften blev känd utbröt ett internt och externt ramaskri. Flera vänsterprofiler hoppade av programmet i protest och SVT:s ledning valde till slut att stoppa det redan inspelade avsnittet.

LÄS ÄVEN: SVT stoppar program med Nick Alinia: ”Rasistisk ideologi”

Därmed förvandlades en medverkan i ett humorprogram till en principiell strid om yttrandefrihet, åsiktsmångfald och vilka röster som i praktiken anses acceptabla inom public service.

SVT är varken neutrala eller politiskt ”obundna”, tvärtom. Och deras försök att använda sig av Alinia som ett alibi för denna förmenta neutralitet, sköts ganska snart ner av ”friendly fire”, alltså av alla de vänsterextremister som sedan länge betraktar SVT som deras eget huvudkvarter.

Alinia måste bort! Alinia ”hotar” människor. Alinia är ”högerextremist”!

LÄS ÄVEN: När statsmedierna och DN ruttnar – och ersätts av det fria ordet

Samma groteska fabriceringar som använts i decennier mot alla som inte köper socialismens värdegrund och nygalenskapens och woke-ideologins trosläror. Mot alla som söker dialog. Eftersom dialog, från vänsterns och SVT:s perspektiv, alltid är skadlig om den inte är riggad till vänsterns fördel.

Paniken avslöjade allt

Det som är mest anmärkningsvärt i denna både förutsägbara och löjeväckande fars – är hur låtsasdissidenter och falskflaggsjournalister nu tvingades bekänna färg.

Det som skrämmer SVT mest med Nick Alinia är inte någon påstådd högerextremism – någon sådan finns inte – utan hans sunda förnuft, hans oräddhet och hans ovilja att rätta in sig i ledet. Det är betydligt svårare att hantera än de karikatyrer man brukar måla upp.

Jonas Andersson

Jag småler när jag ser Lennart Ekdal i TV4-nyheternas vänsterlutande nyhetspanel (kan de stå upp, eller faller hela sällskapet snart till vänster ur bild?), befästa att Alinia har ”hotat” människor, och på frågan var detta skulle ha skett, svarar ”Jag har läst det”.

Det säger alltså en “journalist” som medborgare förväntas respektera? Ekdal, kanske dags att lägga ner?

Lennart Ekdal och Ivar Arpi. Foto: Bengt Oberger. CC BY-SA 4.0 och Okänd CC BY 3.0

Och Ivar Arpi, som omsorgsfullt odlat bilden av sig själv som en systemkritisk högerröst, men som för många snarare kommit att personifiera gränsen för den kritik etablissemanget är bekvämt med.

Ja, även han stämmer in i vänsterns körsång mot Alinia – utan belägg, utan trovärdighet och utan skam. Hans enda kapital, som jag ser det, är att det fortfarande finns människor som misstar hans roll för oberoende tänkande på högersidan.

När jag lämnade TV-huset den där gången för drygt tjugo år sedan trodde jag nog att verkligheten förr eller senare skulle komma ikapp. Att människor till slut skulle genomskåda den självgoda blandning av arrogans, folkförakt och politisk fostran som redan då präglade verksamheten.

Det tog längre tid än jag trodde. Men till och med den mest välfinansierade illusion har ett bäst före-datum.

Det som skrämmer SVT mest med Nick Alinia är inte någon påstådd högerextremism – någon sådan finns inte – utan hans sunda förnuft, hans oräddhet och hans ovilja att rätta in sig i ledet. Det är betydligt svårare att hantera än de karikatyrer man brukar måla upp.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Nick Alinia intervjuar Kent Ekeroth

För medan Alinia står stadigt på marken fortsätter den allt mer radikaliserade vänsterextremism som präglat public service att breda ut sig genom korridorerna och längs väggarna i TV-huset.

”Hon var ju svart” – Patrik, 39, åtalas för mordet på Nimo