Inte helt oväntat har det vänsterliberala etablissemanget här hemma exploaterat händelserna på Capitol Hill till och en god bit förbi det anständigas gräns för att slå mot Sverigedemokraterna som man menar är trumpismens företrädare i Sverige. En av de saker man kritiserat Trump för är dennes förment grova sätt att uttrycka sig på. Den nu avgångne presidentens retoriska grovkornighet förbleknar dock när svenska vänsterliberaler tar till orda.

Under hela den gångna mandatperioden har Donald Trump varit fritt villebråd för vänsterliberala politiker och journalister. Inga pejorativa invektiv har ansetts för grova, inga personangrepp för plumpa, inga nedrigheter för låga. Efter den så kallade stormningen av Capitol Hill har nya retoriska lågvattenmärken passerats härvidlag.

Tragikomiskt i sammanhanget är att de som med liv och lust – likt barn i kissåbajs-åldern – frossat och tävlat i vem som kan säga flest och värst fula ord om Trump samtidigt haft som ett av sina huvudnummer i kritiken att presidenten inte kan föra sig salongsfähigt i den politiska debatten.

Ett annat centralt tema i de Trumpfientliga leden har varit påståendena om att presidenten ljuger. Även här infinner sig tragikomiken nu när Trump å det grövsta från vänsterliberalt håll beljugs för att ha iscensatt en dödlig fascistisk statskupp för att störta den amerikanska demokratin när ett antal av hans mer udda supporters släpptes in av polisen i kongressbyggnaden och rumsterade om.

Att det som skedde jämförs med Pearl Harbor och Nine-Eleven gör inte retoriken mindre bisarr. Vad presidenten faktiskt uppmanade sina anhängare till innan Twitter beslöt stänga och radera hans konto för påstådd uppvigling till våld kan läsas ovan.

Att åsiktsjournalisterna på landets största tidningar inte kan uppföra sig utan regredierar till ultratrumpister i sina sätt att formulera sig är illa nog. Men när den ena ministern efter den andra i Sverige regering gör det är det värre.

Vi har hört justitie- och migrationsminister Morgan Johansson med referens till händelserna på Capitol Hill anklaga Sverigedemokraterna för att vilja ”gripa makten” i Sverige. Vad det i verkligheten handlar om är att Morgan & Co kan få komma att lämna ifrån sig makten i demokratisk ordning om de allmänborgerliga partierna släpper sargen och samarbetar med SD efter nästa val.

Efter den parodi på en regeringsbildning som Socialdemokraterna iscensatte efter det senaste valet för att få sitta kvar i Rosenbad borde man generellt hålla en låg profil i frågan, och att insinuera att oppositionen skulle stå i begrepp att använda våld och göra statskupp är både lögnaktigt och osmakligt – och trumpistiskt.

I söndags var det Anders Ygeman – efter tidigare uppvisad inkompetens i regeringen och tid i utvisningsbåset degraderad till digitaliseringsminister – som i SVT Agenda uppvisade ett påtagligt trumpistiskt beteende både i ordval och förhållande till sanningen i sina – paradoxalt nog – försök att utmåla Jimmie Åkesson som Sveriges Trump.

Men längst går kanske ändå försvarsminister Peter Hultqvist – som slapp avgå tillsammans med Ygeman när det begav sig – när han i en debattartikel i Dala-Demokraten degraderar Sverigedemokrater till djur som inte går att tämja och kallar dem för sminkade grisar. Inte heller Hultqvist förmår se att han i sin kritik mot trumpismens ”hårda och konfrontativa språkbruk” sänker sig till en nivå som Trump själv aldrig tangerat, än mindre SD som är artikelns adressat.

Att likna en grupp människor vid grisar, apor och andra djur är något vi förknippar med antisemitism och andra former av rasism. Den socialdemokratiske försvarsministern inser i sin kortslutna affekt inte heller att han kliver över den gränsen. Rasism är ju också något som man från det här hållet brukar beskylla Trump för, och SD.

Uppenbarligen saknar Dala-Demokratens vänsterlutade redaktion som släppt igenom artikeln också förmåga att fånga upp den rasistiska retoriken, eller så anser man att det är i sin ordning att begagna sig av sådan när den riktas mot en grupp som man själv inte ser som skyddsvärd.

Kanske är det också så man ska förstå den vänsterliberala trumpismen generellt – att man ser sig som de ”goda” trumpisterna, de som får bete sig som Trump eller långt värre eftersom de har de ”rätta” åsikterna och deras meningsmotståndare är så onda att de inte förtjänar att ens bli betraktade som människor.

Tanken bakom att exploatera Trump för att avhumanisera Sverigedemokraterna känns dock inte särskilt färdigtänkt. Den genomsnittlige väljaren förskräcks sannolikt mer av Morgan Johanssons, Anders Ygemans och Peter Hultqvists trumpistiska griserier än av Jimmie Åkessons betydligt mer städade sätt att kommunicera sin politik.

Eller så är det ingen tanke alls bakom – man kan kanske bara inte låta bli att vältra sig i stians dy. Och den som sig i leken ger får leken tåla, även när det är man själv som får på trynet.