“Vi vill inte ha några Somalitown eller etniska kluster i Sverige”. Så sa statsminister Magdalena Andersson i valrörelsen apropå den etniska bostadssegregation som uppstått i spåren av flera decennier av extremt hög utomvästlig asylrelaterad invandring. I “utsatta” områden försöker många hyresvärdar få in boende från andra grupper i bostadsbeståndet. Men såvida man inte är socialdemokratisk statsminister krävs att man pratar om att bryta bostadssegregationen med mer finess i ordvalet. Det har en hyresvärd i Rosengård i Malmö fått erfara som nu hängs ut som rasist i media.

Det är Sydsvenskan som är ute på besök i den hårt segregerade och djupt problemtyngda stadsdelen Rosengård i Malmö. Området har länge fungerat som avstjälpningsplats för de utomvästliga migranter som regering och riksdag beslutat ska släppas in i Sverige men som det egentligen saknas möjligheter att inlemma i samhället.

I Rosengård är arbetslösheten extremt hög bland de vuxna och skolbetygen extremt låga bland de unga. Antisocialitet och gängkriminalitet är utbredda fenomen. Här bor knappt längre några svenskar, inte heller några nordbor, européer eller andra västerlänningar. De flesta har sina rötter i Mellanöstern och Afrika.

Politiker från alla partier har på senare år pratat om vikten av att “bryta segregationen”. I realiteten har samma politiker dock fört en migrationspolitik som tvärtom ökat på segregationen ytterligare och alla de problem den för med sig.

Delikat uppgift för hyresvärdarna

Det har i stället landat på hyresvärdarna i de segregerade områdena att försöka få till ett klientel med större mångfald i bostadsbeståndet. Men det kan vara en otacksam uppgift om man som hyresvärd inte har den rätta fingertoppskänslan för hur man formulerar sig om åtgärderna. Det får en hyresvärd i Rosengård nu erfara som hängs ut som rasist för sina ansträngningar att få in fler svenskar och européer i sina fastigheter.

Den privata hyresvärden, Ulf Särskog, har samma ambition som de allmännyttiga hyresvärdarna, nämligen att bryta den närmast totala dominansen av personer med bakgrund i tredje världen i området. Skillnaden är att den privata värden inte har en medietränad presschef som kan paketera den här sortens ansträngningar i snygga formuleringar.

Wallraffar privat hyresvärd

Där det allmännyttiga bostadsbolaget pratar om “ökad mångfald” och “utmaningar med ökat lägenhetsslitage” uttrycker sig den privata hyresvärden mer rättframt om problem med vissa grupper. Sydsvenskans reporter som wallraffar som bostadssökande häpnar över hyresvärdens uppriktighet men ser inget positivt i att kalla en spade för en spade utan menar att det värden ägnar sig åt är diskriminering med rasistiska förtecken.

Det handlar om tre höghus i området som nu, tack vare aktiva åtgärder från hyresvärden, har det mer blandade klientel av hyresgäster som allmännyttan och politikerna talar sig varma om. När någon från Afrika eller Mellanöstern flyttar ut, gör värden allt som står i hans makt för att få in någon med svensk eller åtminstone europeisk bakgrund som ny hyresgäst i lägenheten.

Han har också ökat tryggheten för hyresgästerna genom att hägna in husen med stängsel och grindar. Skyltar berättar för presumtiva ogärningspersoner att området är kameraövervakat. I likhet med ansträngningarna att bryta den etniska segregationen bland hyresgästerna beskrivs värdens trygghetsskapande åtgärder av Sydsvenskan på ett sätt som av läsaren ska uppfattas som något negativt och obehagligt.

Vill avslöja rasism bland värdar

Tidningens uppdrag är tydligt – man ska avslöja rasism bland hyresvärdarna. Två kvinnliga reportrar ringer runt och utger sig för att söka lägenhet. En av dem presenterar sig med ett utländskt klingande namn och pratar svenska med brytning. Den andra uppger ett svenskt namn och talar utan brytning.

Den “rasism” man stött på hittills är att den svenska reportern efter egna påtryckningar lyckats förmå några av värdarna att rekommendera vilka områden som är bra att bo i om man inte vill vara den enda svensken i trappuppgången. Inte så mycket att skriva stora rubriker om. Men när den invandrade reportern ringer upp Ulf Särskog blir det desto mer hett nyhetsstoff.

Frågar sökande om ursprungsland

Särskog vill nämligen veta från vilket land uppringaren kommer. Det är en fråga som reportern blir upprörd över och ifrågasätter. Efter protester säger reportern att hon kommer från Irak men undrar vad det spelar för roll. Särskog förklarar att han ställer frågan därför att han haft dåliga erfarenheter av araber som hyresgäster men också av en del östeuropéer..

– Under alla dessa år har vi haft ett antal araber, mellanösternfolk. Vi har också haft från Balkan som bott sönder lägenheterna totalt. De har bott som svin. Det är därför vi är väldigt noga med vilka vi tar in i lägenheterna.

Reportern upprörs nu i stället över att hon inte får någon fråga om vilket land hon kommer ifrån, att Särskog förutsätter att hon är svensk därför att hon talar utan brytning. Än mer upprörd blir reportern när Särskog blir glad att höra att lägenhetssökaren har ett jobb, vilket han förklarar inte tillhör vanligheterna.

“Behövs fler i Malmö som inte går på soc”

Särskog utrycker också att Malmö behöver flera som inte “går på soc”. Det är en åsikt som har stöd i stadens offentliga ekonomi. Som en följd av de låga skatteintäkterna och de höga socialbidragsutgifterna går Malmö back med en miljard om året och skulle utan “utjämningsbidrag” från staten gå i konkurs varje år.

Demografiska siffror visar samtidigt att Malmö håller på att bli en stad där svenskar är en etnisk minoritet. I vissa åldersgrupper är det redan så. Ytterligare siffror visar att svenskar har en avsevärt högre sysselsättningsgrad och lägre bidragsberoende än invandrare, i synnerhet de invandrargrupper som Särskog har dåliga erfarenheter av som hyresgäster.

Men att Särskog utan omsvep under samtalet konstaterar faktumet att “det mest är mellanösterfolk som går på soc” och att “de inte verkar vara så pigga på att arbeta” är något som Sydsvenskans wallraffande reporter finner oacceptabelt.

‘Rasistiska’ fakta

Särskogs rättframhet upplevs av reportern som rasistisk. När hyresvärden sedan också konstaterar att kvinnor i de här invandrargrupperna föder fler barn än svenska kvinnor, behövs inga ytterligare bevis för vad Särskog är för en typ. Att de skillnader i nativitet som han nämner är statistiska fakta spelar ingen roll.

Som stötande upplever Sydsvenskans kvinnliga reporter också att Särskog förutsätter att hon vill bo bland svenskar. Han säger att han inte direkt kan erbjuda en lägenhet i centrala Malmö utan bara i Rosengård men att han på lite sikt kan ordna en “tvåstegsraket” till det mer svenskpräglade området Värnhem.

Lika upprörande är det enligt tidningen att Särskog, utan att som de mer medietränade representanterna för allmännyttiga bostadsbolagen linda in det, säger att han under de 20 år han ägt fastigheterna i Rosengård har “jobbat hårt med att välja rätt folk” som hyresgäster.

Hamnat i blåsväder för rättframhet

Särskogs rättframma sätt att uttrycka sig om sådant som är fakta har ställt till rättsliga problem för honom. En hyresgäst som upplevde sig kränkt av att Särskog hade synpunkter på en invandrarfamiljs storlek i förhållande till boendeytan anmälde honom till Diskrimineringsombudsmannen och fick rätt.

Som en försvårande omständighet anfördes att hyresvärden också kommenterat att mamman i familjen pratat så dålig svenska att det knappt gått att kommunicera. 20 000 kronor dömdes han att betala till familjen.

Vid ett tillfälle leder Särskog handgripligen ut en kvinna från fastigheten som inte har rätt att bo där men flyttat in med sina barn på en släktings kontrakt. Han döms i tingsrätten för misshandel då han gripit tag i kvinnans axel och även att betala kränkningsersättning till kvinnan. Hon är av romsk härkomst och Särskog har vid det aktuella tillfället kallat henne för “zigenare”.

Reportrar erkänner att de ljugit

Senare ringer Sydsvenskans unga kvinnliga reportrar Jessica Ziegerer, Hibba Abbas, Johanna M Karlsson och Inas Hamdan upp Särskog och berättar att de ljugit om att vara bostadssökande och att det verkliga syftet varit att hänga ut den 81 år gamle hyresvärden som rasist. De vill nu ge honom chansen att “ge sin version”.

Reportrarna upprepar nu motfrågan man ställde när man wallraffade om varför Särskog frågar bostadssökande med utländskt klingande namn om vilket land de kommer från. Han förklarar att det är något han måste fråga eftersom han väljer hyresgäster efter ursprung. Det är i sin tur en del av hans ambition att få en en större blandning av hyresgäster i fastigheterna

– Vi ville försvenska området. Där bodde bara mellanösternfolk ju och det var inte bra. De fanns där när jag kom. Du kan inte ana hur det har varit där ute. Det går inte att förklara. Men det gick aldrig att få dit några blekansikten. Det går inte nu heller.

Kritiseras för usel journalistik

Särskog uttrycker sig även starkt kritiskt om Sydsvenskans wallraffande och syftet med detta. Han tycker inte att han förtjänar att bli uthängd på det sättet i tidningen. Reportrarna tycker annorlunda och vinklar hyresvärdens kritik som att han velat hota och skrämma dem till tystnad.

De åker därför ut för att konfrontera Särskog i hans bostad. I artikeln framhålls att han i kontrast till sina hyresgäster i Rosengård bor “i en stor villa i Åkarp”. Här fortsätter reportrarna sitt bombardemang av rasist- och diskrimineringsanklagelser mot 81-åringen.

Särskog slår ifrån sig anklagelserna men reportrarna står på sig och menar att det är rasism och diskriminering att försöka minska segregationen i Rosengård genom att få in fler hyresgäster med annat ursprung än asylrelaterat arabiskt och afrikanskt. Som politiker eller journalist får man prata om att segregationen är ett problem, men att som hyresvärd försöka göra något konkret åt den menar Sydsvenskans reportrar är förkastligt.

Aktivistorganisationens jurist: “Hundra procent diskriminering”

För att understryka detta tar reportrarna kontakt med den identitetspolitiska aktivistorganisationen “Malmö mot diskriminering”. Föreningens jurist Melinda Sjunnesson erinrar sig ha varit inblandad i ett (1) ärende med Ulf Skärskog för ett antal år sedan. Vad det handlade om får tidningens läsare inte veta, bara att det utmynnade i en förlikning.

Föreningsjuristen förklarar att det inte är diskriminerande i sig att fråga vilket land en bostadssökande kommer från. Men om svaret sedan vägs in i bedömningen av om personen ska få en lägenhet eller inte så är det olagligt diskriminerande.

– Jag skulle hundra procent säga att det är diskriminering. Han berättar ju att han diskriminerar. Han är öppen med att han väljer personer efter ursprung.

Vill klämma åt hyresvärdar hårdare

Melinda Sjunnesson är upprörd över att Särskog inte har klämts åt hårdare för sina ansträngningar att bryta segregationen i Rosengård.

– Att han fått betala 20 000 kronor till en familj, det är knappt kännbart. Det är nästan ett hån mot vad diskriminering är. Och det har ju uppenbarligen inte hjälpt, han fortsätter diskriminera och anser sig ha rätten att göra det. Han vet att han kan göra det utan att det blir några konsekvenser.

Juristen tycker dock bara det är diskriminering om man som hyresvärd försöker få in svenskar i invandrardominerade områden och därför säger nej till migranter. Det betydligt vanligare – att hyresvärdar i områden som domineras av svenskar öronmärker lägenheter till migranter och säger nej till svenskar – ser hon inget diskrimineringsproblem med. Det är enligt Melinda tvärtom ett föredömligt mångfaldsarbete som motverkar segregation på bostadsmarknaden.