➤ DEBATT Den äldre generationen svenskar vittnar ofta om ett Sverige fritt från oro. Kvinnor och män kunde röra sig fritt utomhus dag som natt. Var man ung och lite vild vågade man till och med spendera sommarlovet vid den dammiga vägkanten och lifta med främlingar. Ytterdörren låste man sällan eftersom den för Sverige unika tryggheten och pålitligheten inte var begränsad till ytan mellan hemmets väggar.

När jag tar del av dessa vittnesmål väcks en stark känsla till liv inom mig. En känsla av nostalgi inför något jag själv aldrig upplevt. En saknad av den stora pusselbiten, borttappad på bara en generation, hemmahörande i det svenska livspussel som jag säger mig värna. Jag kan inte låta bli att undra: Vad händer när de äldre dör och ingen som upplevt det trygga och vänliga Sverige finns kvar?

Låg brottslighet är den viktigaste nyckeln till trygghet. I dagens Sverige skrivs inga rubriker med anledning av brutala gruppvåldtäkter. Inte ens mord skapar rubriker eftersom sådana sker var och varannan dag. I Norrköping har ett mord begåtts mitt i stadskärnan men detta till trots är väldigt få invånare i staden varse om mordet. Information finns knappt att hitta.

Beviset på detta problem stannar inte i nyhetsrapporteringen utan speglas även i polisens arbete. Polisen har inte kapacitet att utreda våldtäkter ordentligt på grund av det stora antalet mord. Sverige har blivit ett värdland för brutala personrån och granatattacker. Hämndporr. Skjutningar. Gängkriminalitet. Familjen i Trollhättan som inte litar på polisen utan i stället tog lagen i egna händer när deras 12-åriga dotter blivit våldtagen. Våldsamma bråk mellan olika etniska grupperingar. Parallella samhällen. Terrordåd. Grafen över andelen som utsatts för sexualbrott går spikrakt uppåt i Brå:s statistik.

Var ska jag sluta; Finns det ens ett slut? Nyckeln till trygghet är beslagtagen och endast de som styr landet har makten att använda den. Var är nyckeln till min ytterdörr?

Klick. Skrammel. Jag går ut för att hämta tidningen. Fredrik Reinfeldt är i fokus. Han har uttalat sig om att Sverige behöver fler invandrare för att klara av välfärden. Det är rimligt att känna ilska efter ett sådant uttalande eftersom vi dag för dag ser hur välfärden fallerar just på grund av att invandring prioriterats över välfärden. Trots miljardregnet över asylinvandringen har den inte fungerat över huvud taget. Brottsligheten har ökat och tryggheten är som bortblåst.

Om Reinfeldt menar välutbildade invandrare ersätts min ilska av ett frustrerat skratt. Välutbildade svenskar emigrerar, och så tycks det fortsätta, så varför skulle en affärsman från till exempel Schweiz vilja förflytta sig till Sverige – ett land med katastrofal ekonomi, stigande arbetslöshet och minskad BNP-tillväxt, och höga skatter som går till den invandring som sägs vara så nödvändig för att få välfärden att gå runt? Jag vill låsa mitt hjärtas port.

Min generation förväntas kämpa för en framtid i ett land som heter Sverige. Om landet utvecklas på samma sätt och i samma takt som nu så kommer Sverige vara något annat än det land jag föddes i på det sena 90-talet.

Vi unga ska arbeta flitigt i nästan hela våra liv för att sedan ersätta arbetet med pantburksbingo anordnad av den lokala pensionärsföreningen. Vi ska hävda vår svenska kultur medan moskéer byggs upp, medan synagogor attackeras med molotovcocktails och medan kyrkor tas över eller bränns ner. Vi ska få se polisen ändra måltavla från brottslingar till medborgargarden när svenskarnas missnöje ekar mellan nybyggda väggar i gated communities. Vi ska slita för att tjäna skattepengar som staten sedan ger till kamelfarm och asylinvandrare som saknar asylskäl. Vilken trygghet får vi för pengarna? Längre sjukvårdsköer och en polismyndighet som saknar resurser.

Det är min generation som kommer tvingas ägna hela våra liv åt att betala för gammal synd. Samtidigt ska vi finna oss i det nya röriga Sverige som tar form. Många av oss lever i en inbillad trygghet eftersom man varken vågar eller orkar inse att ingenting är som förr. Misstron mot staten ökar samtidigt som vi vet att nyckeln till utformandet av Sverige som vi känt det var att så gott som alla svenskar litade på staten. Jag vill låsa in vår svenska pålitlighet, men det finns inte längre något att lita på.

Man kan inte välkomna en hel drös människor från kulturer långt ifrån västvärldens, i ett tidigare väldigt homogent land som Sverige, och förvänta sig att allt ska förbli detsamma. Man kan inte föra den trygga och vänliga svenska kulturen vidare om själva folket är i minoritet om cirka 50 år; Assimilation kan inte fungera om de som skulle assimileras har blivit majoritet. Man kan inte bortprioritera svenskarnas intressen till förmån för patologisk altruism och förvänta sig att allt ska vara detsamma.

Min generation kliver nu in i vuxenlivet med händerna fulla av spillror från en humanitär stormakt som bitit sig själv i svansen. Min generation står med ytterdörren vidöppen. I framtidens Sverige låser jag min ytterdörr.