En honduransk militär råkade ta av sig ansiktsmasken när han och andra militärer skulle gripa en knarklangare. Han fruktar nu knarklangarens hämnd. Eftersom det inte finns “godtagbart myndighetsskydd” mot kriminella i Honduras får mannen, hans fru och deras fyra barn uppehållstillstånd i Sverige.

En fyrabarnsfamilj från Honduras sökte asyl i Sverige i januari 2018. De påstår sig ha fått problem med en knarklangare och hans anhang efter att pappan i familjen, som vi kan kalla ”Emilio”, deltagit vid en militär operation där knarklangaren greps. Så här sammanfattar Migrationsverket familjens asylhistoria:

”Emilio arbetade inom militären och sändes i maj 2015 på ett uppdrag att fängsla en knarklangare. Knarklangaren hotade Emilio i samband med fängslandet och lovade vedergällning så snart han släpptes fri. Knarklangaren lagfördes sedermera för sina brott men släpptes fri endast tre månader senare. Emilio började därefter motta hot och i april 2016 mördades Emilios arbetskamrat som också varit delaktig vid gripandet av knarklangaren. På den mördades kropp hade en lapp lämnats kvar av vilken det framgick att Emilio stod näst på tur.”

I juli 2016 ska tre män ha misshandlat Emilios fru i deras gemensamma hem och frågat efter Emilio, men han var inte hemma. I november 2017 ska de tre männen ha dykt upp igen och misshandlat Emilios fru och frågat var Emilio uppehöll sig. Den 23 december 2017 ska knarklangaren och fem andra män ha stoppat familjen när de var på väg hem från kyrkan. De började misshandla familjen men “försvann slutligen från platsen då barnens skrik påkallade allmänhetens uppmärksamhet”. Kort därefter begav de sig iväg till Sverige.

Det framkommer ur Migrationsverkets utredning att Emilio haft mer utav en vaktmästartjänst inom militären i Honduras:

“Emilio har berättat att hans dagliga uppgifter främst bestod i att klippa gräs, städa gator och utföra vaktarbeten. Han hade inte någon grad och därför heller inte några mannar under sig.”

Migrationsverket hade en rad invändningar mot Emilios berättelse kring själva gripandet av knarklangaren som verket finner “saknar den detaljrikedom som kan förväntas”. Emilios uppgifter om hur han fick reda på att knarklangaren släppts fri anser verket vara “behäftigade med motstridigheter”. Verket anser att Emilio och hans fru lämnat olika uppgifter på ett antal punkter.

När de frågar Emilios fru om hur hon ska  ha undkommit att bli dödad vid de tillfällen då hon attackerats av medarbetare till knarklangaren så svarar hon att hon och barnen undkommit eftersom “förövarna ville ha familjen samlad för att kunna ta död på alla samtidigt”. Migrationsverket beslutade om utvisning varefter familjen överklagade till migrationsdomstol.

Migrationsdomstolen tror på familjen

Migrationsdomstolen anför att familjen lämnat samstämmiga uppgifter om att de använt privat busstransport för barnen till skolan på grund av rädsla för att de skulle utsättas för övergrepp. Domstolen skriver att de lämnat dessa uppgifter “var för sig” och “på ett spontant vis”.

Även migrationsdomstolen anmärker dock på visa delar av Emilios berättelse. Domstolen skriver att:

” Vidare menar Migrationsverket att delar av berättelsen inte är rimlig, såsom att knarklangarens vakter flydde vid gripandet och att Emilio bar en mask vid gripandet som han tog av efter att knarklangaren gripits. Han ska därigenom ha visat sitt ansikte och sin identitet.”

Direkt efteråt skriver domstolen varför den väljer att tro på familjens berättelse:

“Även om rimligheten i vissa delar av berättelsen kan ifrågasättas anser migrationsdomstolen att klagandena i vart fall har gjort sannolikt uppgifterna om vad de utsatts för i hemlandet. Migrationsdomstolen anser därför att uppgifterna om familjens skyddsskäl, vid en sammantagen bedömning, är tillförlitliga och domstolen lägger därför uppgifterna om den åberopade hotbilden till grund för bedömningen av familjens skyddsbehov. “

Dålig brottsbekämpning ger asyl

Rätten anser att domstolsväsendet i Honduras fungerar dåligt:

“Av den landinformation som åberopats i målet framgår att Honduras rättssystem och den politiska makten präglas av korruption. Det finns hos befolkningen en utbredd misstro mot de rättsvårdande myndigheterna. Det framgår också att den organiserade brottsligheten, som är kopplad till gängkriminalitet och narkotikahandel, är utbredd. Vidare är det en mycket hög andel brott som förblir ouppklarade och straffriheten är omfattande.”

Utifrån detta menar domstolen på att det inte finns ett “godtagbart myndighetsskydd” mot kriminella i Honduras:

“Mot bakgrund av klagandenas uppgifter och landinformationen i målet är domstolens uppfattning att det inte finns något godtagbart myndighetsskydd att tillgå i landet. Det är därför sannolikt att klagandena skulle riskera skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till Honduras mot bakgrund av deras individuella hotbild.”

Eftersom Honduras “är ett litet land” och familjen redan säger sig ha flyttat inom Honduras för att undkomma knarklangaren så anser domstolen att “internflykt” inom Honduras inte är ett rimligt eller relevant alternativ för familjen.

Hela familjen beviljas uppehållstillstånd som “alternativt skyddsbehövande”.

Två nämndemän skiljaktiga

Domen har målnummer UM 319-20 och går att beställa från förvaltningsrätten i Malmö. De som dömde i ärendet och röstade för den slutgiltiga domen var rådmannen Hedvig Areskoug och nämndemannen Eva Adem (V). Nämndemännen Lars-Erik Larsson (SD) och Britt Liljekvist (S) var skiljaktiga och ville utvisa familjen. I sin gemensamma skiljaktiga mening anför de bland annat att:

”Det är inte rimligt att knarklangaren och hans medhjälpare skulle ha ett sådant intresse av familjen att de år efter år fortsätter att förfölja dem. Det är inte heller rimligt att knarklangaren har lagt sådana resurser för att försöka döda familjen utan att ha lyckats. Förklaringen att de ville hitta rätt tillfälle att bränna upp familjen i deras hem är inte rimlig. Uppgiften om att knarklangaren fick reda på Emilios identitet, genom att han hade namnet på sin uniform, samtidigt som de bar masker, är inte sannolik.”