En pakistansk man som ingått ett islamskt äktenskap via en app får efter överklagan nej av kammarrätten som hänvisar till att personlig närvaro krävs.

I augusti 2020 avslogs en 36-årig mans ansökan om registrering av vigsel då båda parter inte närvarat under vigseltillfället. Mannen, som är svensk och pakistansk medborgare, hade genomfört vigseln enligt islamsk rätt och pakistanska lagar. Själva vigseln hade skett via appen WhatsApp.

Mannen överklagade till förvaltningsrätten och menade att Skatteverkets beslut var felaktigt och att det förelåg språkförbistringar och definitionsproblem.

Enligt svensk lag erkänns inte ett utländskt äktenskap som ingåtts utan att parterna varit närvarande samtidigt. Om parterna är över 18 och det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet gäller dock inte detta.

Rätten menar att det inte går att säkerställa att det verkligen var mannen i fråga som deltog i videosamtalet via WhatsApp, och därför var det inte möjligt att erkänna äktenskapet i Sverige.

Inte heller bedömde man att ett nekande skulle medföra allvarliga konsekvenser eller att det fanns starka eller ömmande skäl som allvarligt och långvarigt hindrade dem från att frivilligt ingå äktenskap genom samtidig närvaro. Därmed avslogs överklagan.

Personlig närvaro

36-årigen överklagade då till kammarrätten. Mot bakgrund av det som framkommit gjorde man bedömningen att kravet på samtidig närvaro avser personlig närvaro, något som 36-årigen inte uppfyllt. Det saknas bestämmelser som ger uttryck för att närvaro genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska kunna likställas med personlig inställelse. 

Det mannen anfört om att inte kunna närvara fysiskt vid vigseln i Pakistan på grund av att han inte har haft mer semester att ta ut, och att han har behövt arbeta för att uppfylla migrationslagstiftningens försörjningskrav, anses inte vara synnerliga skäl för att äktenskapet ändå ska erkännas i Sverige.