I mars förra året avled 77-åriga Kerstin Lindekrans på ett äldreboende i Hässleholm. Hon hade då smittats med skabb på boendet, och därefter drabbats av vätske- och näringsbrist. En allmänläkare konstaterar i ett utlåtande till LÖF (regionernas ömsesidiga försäkringsbolag) att Kerstin fick undermålig vård. Nu kämpar Kerstins man Bertil för att få upprättelse.
– Min hustru blev vanvårdad, säger han till Samnytt.

Det var våren 2019 som Kerstin Lindekrans flyttade från Bertil, sin man sedan 45 år tillbaka, till äldreboendet Björkhaga i Sösdala i Hässleholms kommun. Kerstin var dement, hade problem med balansen och var större delen av tiden rullstolsbunden.

– Jag kunde inte ta hand om henne, berättar hennes man Bertil Lindekrans för Samnytt.

– Under 2018 ramlade hon två-tre gånger i veckan. En gång kom jag in och då låg hon på golvet i en blodpöl. Hon hade ramlat och slagit huvudet i ett bordshörn.

Beslutet att flytta till boendet togs i samråd med sjukvårdspersonal.

– Det funkade inte alls här hemma, säger Bertil.

Kerstin får skabb

Bertil är till en början nöjd med boendet, även om det är några mil att åka för honom. Han besöker sin fru flera gånger i veckan. Kerstin tränas bland annat i att promenera själv med hjälp av rollator, något hon uppskattar.

Men i slutet av sommaren 2019 börjar Kerstin få utslag och kraftig klåda på kroppen. Hon kliar sig själv och har mycket rivmärken, något som vårdpersonalen även noterar i hennes journal. Trots det dröjer det innan korrekt diagnos ställs. Till en början tror vårdpersonalen att Kerstin är allergisk mot något.

Först i november konstaterar en läkare att det troligen är skabb Kerstin drabbats av, något som då förekommer på äldreboendet sedan ett år tillbaka.

– De visste att det fanns skabb där sedan 2018, men det var ingen som talade om det för mig. Då hade jag aldrig tillåtit att hon flyttat in där, berättar Bertil.

Trots det får Kerstin aldrig någon behandling mot skabb. Diagnosen ändras till eksem eftersom beslut fattats om att endast behandla boende med verifierad skabb med antiparasitmedlet Tenutex. Någon sådan verifierad diagnos ställs aldrig på Kerstin.

De olika diagnoserna ställs efter konsultation med läkare via telefon, utan att läkaren någonsin träffat Kerstin. Det är något Bertil är kritisk till.

– Vårdpersonalen har rapporterat till sjuksköterska som i sin tur ringt till vårdcentralen. Sedan har de ställt diagnos på telefon, konstaterar han.

Kan inte sova

Skabben gör det svårt för Kerstin att sova på nätterna, något som gör att hon ibland somnar under dagtid istället.

– I och med att hon inte fick någon sömn på nätterna, så satt hon och nickade till i rullstolen på dagen. Då var inte skabben aktiv, berättar Bertil.

– Det är klart att om man nickar till när man ska äta, då får man kanske inte i sig så mycket mat heller.

Ingen personal på äldreboendet tycks heller uppmärksamma om de boende äter som de ska.

– Vårdpersonalen hade ingen riktig koll. Det har jag kunnat konstatera när jag blivit medbjuden till matsalen. De satt i en hörna och pratade för sig själva, berättar Bertil.

Bjuds på kakor– trots diabetes

Samtidigt har Kerstin typ II-diabetes, även känd som åldersdiabetes. Något som personalen på äldreboendet, enligt Bertil och journalanteckningar, inte verkar ta hänsyn till. De gånger Kerstin väl äter, får hon i sig mat som inte är bra för hennes hälsa.

– De har serverat socker till frukost, socker i mat, socker i dryck, kakor till kaffet. Ibland har de haft kaffekalas med sju sorters kakor. Det är inte så lämpligt om man är diabetiker, säger Bertil.

Och för att få ned hennes blodsocker, har personalen gett Kerstin insulin.

– Inte ska man sätta in insulin innan man vet varför blodsockret är högt, påpekar Bertil.

Insulinkoma

Den 10 mars 2020 försämras Kerstins allmäntillstånd och hon förs till sjukhus med insulinkoma. Där konstateras att hon lider av hypoglykemi och hypernatremi; närings- och vätskebrist. Kerstin har då även förlorat synen, vilket Bertil tror beror på att hon fått för mycket insulin. Det bidrog till att hon inte kunde äta och dricka.

– Hon svalt i nästan tre veckor. På Akutmottagningen sade läkarna att hon var helt uttorkad och att hon inte fått mat, berättar Bertil och påpekar:

– Hyperglykemi, det är ju att man har svält.

Det är också först på sjukhuset som det bekräftas att Kerstin har skabb och hon får först nu behandling mot den, efter att ha haft symptom på skabb i mer än ett halvår.

– Jag fick en chock. Hon var sårig över hela kroppen, berättar Bertil som var med på sjukhuset när Kerstin undersöktes.

Men behandingen kommer för sent. Den 22 mars 2020, mindre än två veckor senare, avlider till slut Kerstin.

LÖF: Inget fel från sjukvården

Bertil Lindekrans har anmält Kerstins dödsfall till LÖF, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag. I ett utlåtande från en allmänläkare, som LÖF hämtat in, konstateras att Kerstins symptom inte tolkats ”på sätt som kan förväntas av en erfaren sjuksköterska/läkare”.

Trots det slår LÖF fast att Kerstin inte fått felaktig vård från regionen. Den sjukvård som Hässleholms kommun erbjudit däremot, bland annat på äldreboendet, uttalar sig inte LÖF om, eftersom den inte omfattas av patientförsäkringen.

Bertil har även vänt sig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och anmält sin frus dödsfall till dem. De har ännu inte kommit med något beslut i ärendet.

– Första gången tog de inte upp det, för de ville att jag skulle prata med vårdcentralen och medicinavdelningen innan jag anmälde, säger han.

– Min hustru blev vanvårdad, säger Bertil Lindekrans.

Gillade du den här artikeln?

Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.

Du kan swisha 123 083 3350, fylla i formuläret nedan eller klicka här för övriga alternativ.