Nativiteten i Sverige störtdyker. I Stockholm har det inte fötts så få barn under det första kvartalet sedan 2005. Men den kraftiga nedgången syns i hela landet.

Att ”botten går ur” barnafödandet på det här viset på bara ett kvartal är något som Gunnar Andersson, professor i demografi vid Stockholms universitet, säger sig aldrig ha sett tidigare. I huvudstaden är det en nedgång med närmare 15 procent.

Han får medhåll från Johanna Barane, statistik- och analyschef på stadsledningskontoret, som menar att dessa siffror ”sticker ut”. Och prognosen är att det är något som kommer att hålla i sig i varje fall över sommaren och hösten.

Experterna menar att det är fruktsamheten som gått ned, det vill säga den fysiska förmågan att få barn. Vad det beror på vet man dock inte. Teorier finns om att massvaccineringen mot covid kan ha haft en bidragande effekt, men det är inget som är belagt.

Andra tror att det kan röra sig om en ”postpandemisk” effekt och massreaktion på de stora förändringar man upplevt i samhället som en följd av smittspridningen. Den skjuts i barnafödandet man trodde skulle ske när fler var i lockdown i hemmen och hänvisade till ”naturliga nöjen” har inte infunnit sig mer än marginellt.

Påverkar demografiska ålderssammansättningen

Gunnar Andersson varnar för att den låga nativiteten ska leda till en skev demografisk profil när det gäller ålderssammansättningen, vilket han menar kan skapa problem.

– Låga fruktsamhetstal under en längre period kan skapa problem på samhällsnivå om vi får väldigt skeva åldersstrukturer med jättestora årgångar som pensioneras och jättesmå grupper som ska försörja dem, säger han till DN.

Låga födslotal bland svenskar har på det sättet tidigare använts som argument för en hög invandring. Men låga sysselsättningssiffror för invandrargrupperna visar att det varit en politik som tvärtom kraftigt förvärrat problemet.

I Stockholms stads rapport spekulerar man om förändringar i föräldraförsäkringen, allmän framtidsoro och stigande bostadspriser som bidragande faktorer till att färre skaffar barn. Otryggheten för barn med ökat våld i skolan, förnedringsrån och annat kan också vara ett skäl.

Generellt brukar barnafödandet följa de ekonomiska cyklerna med större nativitet under högkonjunktur och mindre under lågkonjunktur. Men det som nu sker är något av ett trendbrott och SCB har tvingats skriva ned sina födsloprognoser och demografiforskare säger sig vara ”överraskade”.

Politiska attityder inverkar

Barnafödande i väst har gått ned under en längre tid, undantaget utomvästliga invandrargrupper där det i flera fall fortfarande är högt. Det förklaras bland annat med skillnader i syn på jämställdhet där invandrarkvinnor fortfarande förväntas stanna hemma och ta hand om barn medan etniskt västliga kvinnor växer upp med budskapet att det är ett feministiskt svek att bli mamma och med en syn på hemmet som en ”kvinnofälla”.

I länder som Ungern som valt bort att lösa låg nativitet med hög invandring, satsar man nu på olika ekonomiska stimulansåtgärder för att öka barnafödandet hos den inhemska befolkningen. Sverige har en förhållandevis väl utbyggd ekonomisk trygghet för den som vill skaffa barn. Här är det snarare attityderna bland etniska svenskar till att vara hemma med barn som är en hämsko.