DEBATT • I Sverige ska alla större näringar, miljöfarliga verksamheter, miljöprövas enligt Miljöbalken. Nu omprövas vattenkraften för att minska dess miljöskador. Det är ju märkligt att en verksamhet som är så miljöskadlig som rennäringen och omfattar en så stor del av Sveriges yta och lever på våra skattepengar inte har miljöprövats.

Förmodligen är anledningen att alla sakkunniga vet att rennäringen inte skulle klara prövningen utifrån Miljöbalkens bestämmelser och att den därför har fått en frisedel. Detta framgår tydligt genom att rennäringen skyddas i flera paragrafer i Miljöbalken trots att verksamheten bryter mot MB 1 kap 1§ (paraplyparagraf) och ett flertal följande tillämpliga paragrafer.

Den borde därför miljöprövas. Här brister logiken och likhet inför lagen. Enligt 3 kap 5 § (om avvägningar) får rennäringen en stor makt som varande ett riksintresse trots att rennäringen vid en seriös miljöprövning rimligen inte skulle få tillstånd för verksamheten så som den bedrivs idag.

Rennäringens koppling till Miljöbalken.

Följande delar av MB kan ha tillämpning på rennäringen:

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Att rennäringen successivt tömmer fjällvärlden på fosfor och baskatjoner (katjoner av kalcium, magnesium, kalium och natrium) är inte hållbart och därför inte att ta ansvar och förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att 1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan, 2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras, 4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och 5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

Här bryter rennäringen på flera sätt. Annan påverkan är den ökande näringsbristen som påverkar hela ekosystemet negativt. Att begränsa rovdjursstammarna av varg, lo och järv, som också försvårar mattillgången för fjällräv, jaktfalk, kungsörn med flera, är inte att bevara biologisk mångfald. Jakten på ripa har samma negativa effekt. Fjällräven överlever nu tack vare människans stödutfodring.

Rennäringen har också utrotat vild fjällren och skogsren och förmodligen varit negativ för myskoxens utveckling. Allt detta är en begränsning av biologisk mångfald. Rennäring och jakt påverkar även evolution och genetik negativt, vilket får effekt på sikt. Att föra bort renkroppar, ripor och fiskar i stor skala från fjällnaturen bryter kretsloppet av näringsämnen i fjällen. Att köra runt i den känsliga naturen med motorfordon är inte att skydda och vårda den.

Hänsynsregler

2 kap. Allmänna hänsynsregler med mera

2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Här har de som bedriver rennäringen en skyldighet att skaffa sig samma kunskap som varje bonde har. För man bort näringsämnen genom att exportera slaktkroppar, ripor och fiskar från ett område måste motsvarande mängd näringsämnen återföras. Detta blundar man helt för. Girigheten och ansvarslösheten är total.

3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Här är alltså rennäringen skyldig att antingen återföra näringsämnena som förs bort eller upphöra med den skadliga verksamheten.

Val av plats

6 § För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Det finns inget område i Sverige där rennäringen kan bedrivas som den görs idag.

Rimlighetsavvägning

7 § Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Att vidta åtgärder som att återföra näringsämnen skulle ytterligare öka kostnaden för en näring som helt är beroende av pengar från skattebetalarna. Detta är inte rimligt.

Ansvar för skadad miljö

8 § Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

Rennäringen har under lång tid byggt upp en skuld när det gäller fosfor och baskatjoner i marken. Rennäringen är därför skyldig att återställa näringsbalansen, och skulden ökar för varje år. Man sågar alltså av den gren man sitter på. Eftersom rennäringen helt är beroende av bidrag från skattekollektivet så hamnar kostnaden i slutändan hos svenska folket. Varför ska skattebetalarna acceptera detta?

Slutavvägning

9 § Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl.

Vad är det för särskilda skäl som gör att regeringen anser, att en verksamhet som behöver en stor mängd bidragspengar för att fungera, ska få fortsätta, trots en ökande negativ påverkan på hela fjällmiljön? Att den sedan är ett riksintresse är helt obegripligt.

En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

Rennäringen hindrar människors levnadsförhållanden genom att riva fjällstugor, begränsa sovplatser i stugorna, stänga restauranger på fjällstationer mm och därmed försvåra för de som vill uppleva fjällmiljön. Och som ovan visats försämras fjällmiljön drastiskt vilket har en negativ påverkan på upplevelsen. Verksamheten skall därför enligt MB:s bestämmelser förbjudas.

Hushållning, markanvändning och riksintressen

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

God hushållning

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Att bedriva rennäringen i svenska fjällvärlden, som man gör idag, bryter alltså mot MB:s regelverk.

Särskilda markanvändningsintressen

2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

Fjällmiljön skall alltså skyddas från den miljöskadliga rennäringen.

3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

Fjällmiljön är särskilt känslig från ekologisk synpunkt. Rennäringen hör därför inte hemma i fjällvärlden så som den bedrivs idag.

5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Här har lagstiftare och politiker fullständigt tappat det logiska tänkandet. Att låta en verksamhet, som inte skulle klara en miljöprövning enligt MB, och som lever på skattepengar, och berör ca 4 % av den samiska befolkningen, får ett frikort från krav som gäller landets övriga befolkning är galenskap. Alltså dubbla måttstockar. Inte likhet inför lagen.

6 § Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Rennäringen hindrar friluftsliv och påtagligt skadar naturmiljön.

7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

Rennäringen hindrar gruvverksamhet.

Avvägning mellan oförenliga riksintressen

10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

Som ovan visats främjar rennäringen inte en långsiktig hushållning med marken, vattnet och eller den fysiska miljön.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.

Hela riksintresseområden

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden

Områden som i sin helhet är av riksintresse

1 § De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om 1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och 2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Som ovan visats skadar rennäringen naturvärdena i fjällen.

2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön: Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.

Rennäringen hindrar turism och friluftslivet genom att tvinga fram rivning av turiststugor, minska antalet sängplatser i fjällstugor, upphöra med restaurangverksamhet på fjällstationer mm och skall därför inte tillåtas i fjällvärlden så som den drivs idag.

Särskilda bestämmelser om vissa verksamheter

9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner

1 § Med miljöfarlig verksamhet avses 1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, 2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller 3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Att skapa näringsbrist inom stora områden är annat liknande. Bland annat detta gör rennäringen till en miljöfarlig verksamhet. Rennäringen tömmer mer och mer fjällvärlden på fosfor och baskatjoner mm, när man för bort slaktade renar och genom jakt för bort ripor och genom fiske gör detsamma i sjöar. Detta påverkar hela ekosystemet i fjällen negativt. Alltså växtlighet och djurliv, och skadeverkningarna blir bara värre år för år.

Prövningen av mål och ärenden

16 kap. Allmänt om prövningen

Prövningsmyndigheter

1 § Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kommunerna, mark- och miljödomstolarna, Mark- och miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Här bryter rättsväsendet mot MB eftersom man inte miljöprövar en verksamhet som omfattar drygt halva Sveriges yta och förorsakar skador på fjällvärldens ekologi och hindrar människors möjligheter att vandra och uppleva fjällvärldens natur. Att politiker och rättsväsende gjort rennäringen till ett riksintresse, kan bero på att man förstått att rennäringen bröt mot MB:s bestämmelser. Eller också har man blundat eller inte förstått. Hur som helst så är det ren galenskap.

Tillsyn med mera

26 kap. Tillsyn

Allmänt om tillsynen och tillsynsvägledningen

1 § Tillsynen ska säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Med tillsyn avses att tillsynsmyndigheten ska 1. på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.

Rennäringen har fått ett privilegium att slippa MB:s bestämmelser trots alvarlig påverkan på naturmiljön och att den hindrar friluftsliv i fjällen. Detta för att renägarna är samer som anses vara en ursprungsbefolkning. Men övriga 96% samer och etniska svenskar är lika mycket en urbefolkning, vilket beskrivs i min krönika ”Svenskar är lika mycket urfolk som samer”. Logiken brister.

Hur en miljöprövning går till

En miljöprövning består av två dokument, en tillståndsansökan och en miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Detta görs innan en miljöfarlig verksamhet får starta. Miljöprövningar görs också för verksamheter som funnits innan lagstiftningen fanns på plats. Men slutresultatet ska bli ungefär detsamma.

Rennäringen har funnits länge, men för att åskådliggöra en tillståndsansökan för den som inte är så insatt så vänder vi på verkligheten och tänker oss en fjällvärld utan rennäring och en ansökan om att starta en rennäring. En fjällvärld utan rennäring skulle kunna se ut på följande sätt:

I fjällen finns rika stammar av björn, varg, järv, fjällräv, kungsörn, jaktfalk, ugglor, vild fjällren, myskoxe m fl arter. Om det inte sker någon jakt, vilket är normalt i naturreservat i andra länder, så är djuren inte särskilt rädda för människor. Det är då attraktivt för människor i Sverige, Europa och andra länder att besöka den Svenska fjällvärlden under de flesta årstider för att vandra eller åka skidor och uppleva det rika djurlivet och den orörda naturen.

Hotellverksamhet skulle kunna blomstra och vandringsleder med bra övernattningar och tillgång på matservering skulle kunna finnas i hela fjällvärlden. Samer skulle kunna ha tamrenar i fångenskap och göra slädfärder vintertid med turister, visa upp sin särpräglade kultur och syssla med försäljning eller hotellverksamhet.

I skogslandet skulle skogsrenen, som är en annan art med längre ben, leva. Med ett naturligt fungerande ekosystem i fjällvärlden skulle vildrenen bli byten till rovdjur som i sin tur sprider sin urin och avföring i fjällmiljön, så att näringen bara cirkulerar inom området, kretsloppet fungerar alltså på ett naturligt sätt. Samspelet mellan rovdjur och bytesdjur driver genom selektion evolutionen vidare och gynnar långsiktigt arternas genetik.

Detta beskriver en naturligt fungerande natur med hög biologisk mångfald som helt överensstämmer med Miljöbalken och Art- och habitatdirektivet. Att människor rör sig i området, utan att jaga, ger mycket liten påverkan.

En tillståndsansökan för att införa rennäring skulle nu få beskriva konsekvenserna i en MKB. Dessa konsekvenser är det vi ser idag, och som beskrivits högre upp i mina kommentarer.

Bortförsel av näringsämnen och sönderkörning av fjällvärlden med motorfordon, utrotning av vild fjällren och skogsren, frånvaro av varg med flera arter. Allt detta känner vi alla till. Och jakten som dödar fel djur ur evolutionssynpunkt, eftersom jägaren selekterar efter egen önskan, vilket förstör djurens genetik på längre sikt.

EU:s restaureringslagstiftning.

Enligt ny EU-lagstiftning ska 20 % av land- och havsområden restaureras senast år 2030. I förordningen står att medlemsländerna genomgående ska tillämpa bästa tillgängliga och aktuella vetenskapliga rön. Detta innebär rimligen att 20 % av fjällvärlden behöver återställas till mer naturliga förhållanden. Det går inte med en bibehållen rennäring.

En avgörande utgångspunkt för restaureringsarbetet är de så kallade gynnsamma referensarealerna. Det är den areal som krävs för att säkerställa långsiktig livskraft hos livsmiljötyper och arter som ska skyddas enligt EU:s Art- och habitatdirektiv. Tidöregeringen har beslutat att referensarealerna ska motsvara den areal som skattades år 1995, när Sverige gick med i EU.

Detta innebär ett avsteg från förordningens direktiv om senaste, bäst tillgängliga vetenskapliga underlag och bryter därmed mot EU:s lagstiftning. Tidöregeringen har konsekvent stretat emot när det gäller frågor som rör skydd av svensk natur och gynnande av biologisk mångfald. Sverige röstade till exempel mot EU:s restaurationslag men förlorade.

Att så lite har hänt i Sverige när det gäller naturturism och återställande av ekosystem är för att rennäringen och jägarorganisationer har lyckats indoktrinera svenskarna i sin syn på naturen, som utgår från deras egna egoistiska intressen, istället för vetenskapliga fakta och ansvarstagande.

Svenskarna bör därför åka på naturresor till andra länder och se hur långt efter Sverige ligger när det gäller biologisk mångfald och naturturism. Det räcker att ta sig till Norge, så kan man få uppleva vildren och myskoxe på Dovrefjället och i Finnlad finns de sista bestånden med skogsren i Europa. Men för att verkligen öppna ögonen får man åka på naturresor till länder som Indien, Nepal (bägge länderna förbjöd all jakt i landet 1973), Costa Rica, Botswana, USA med flera.

Det ökande antal turister som besöker fjällen kommer med sin urin och avföring att öka tillgången på näringsämnen, och på så sätt gratis återställa näringsnivåerna till de nivåer som fanns innan renskötseln skapade en näringsskuld. Om man förbjuder jakt på ripa skulle kungsörn, jaktfalk och fjällräv gynnas. Med ett minskat betestryck från vild fjällren, som balanseras av rovdjuren, så skulle vi troligen kunna få tillbaka fjällämmelåren och fjällugglan.

Ett område som borde vara lämpligt att börja med är det föreslagna Vålådalens naturreservat med fjäll som Helags och Sylarna. Det är ett atraktivt område för turism, både på grund av sin växlande vackra natur och sin närhet till större städer och övriga Europa.

Genom att slakta samtliga tamrenar i området och hämta vildrenar från Dovre i Norge och släppa ut där så kan omvandlingen till ett fantastiskt naturreservat börja skapas. Det kanske också finns bättre förutsättningar här för myskoxe än i området norr om Rogensjöarna. Ett fönster öppnas också för att införa skogsren nedanför fjällområdet.

Och en ny Gåsenstuga kan byggas och matservering tillhandahållas vid Blåhammaren, Sylarna och Helags och ge riktiga arbetstillfällen till trakten. Det blir också bättre underlag för hotellverksamheter och annat runt fjällområdet. Det är dags att slakta heliga kor!

Ulf Blomquist
Akademisk examen i biologi, ekologi, limnologi, kemi, miljöjuridik med mera

Min tidigare krönika i ämnet: ”Rennäringen är ohållbar”

Kristen maktsymbol tillbaka till vikingastaden