Lottie Fallman, Arif Moradi och Roland Klinga. Faksimil Facebook

Kritiserade lokala S-politiker – blev uthängd som hot mot demokratin

Delningar

Liselotte Dalin, 50, bor i Söderköping sedan mer än tio år tillbaka. Hon har flera barn, ett fast jobb, ett ordnat liv och skulle lätt passa som mönstermedborgare. I slutet av förra året började hon engagera sig i den lokala politiken – främst genom Facebook-gruppen Politisk debatt i Söderköping. Föga visste hon att detta skulle leda till att hon namnges i den lokala pressen och tillsammans med sina meningsfränder pekas ut som hot mot demokratin i regionen.

”Här samlas de – och kritiserar politiken” – en granskning med denna smått bisarra rubrik publicerades förra veckan av Norrköpings Tidningar. Udden för granskningen var riktad mot en grupp på fyra invånare i Söderköping som kallar sig Sanningskommissionen. Gruppen bildades av kommuninvånarna som en reaktion på de missförhållanden i kommunen som de uppfattar som korruption.

Inte minst gäller det fallet med den dömde sexualbrottslingen Arif Moradi som med draghjälp av de lokala S-topparna slutligen fick ett uppehållstillstånd i Sverige, vilket Samhällsnytt uppmärksammat i flera artiklar. Detta trots en fällande dom som gäller ett sexövergrepp mot en minderårig flicka och trots att Migrationsverket i flera beslut vidhållit att Moradi saknade asylskäl. Den dåvarande toppolitikern Lottie Fallman anklagades för att ha stöttat sexbrottslingen och förminskat hans brott.

LÄS MER: BEKRÄFTAT – Sexbrottslingen Moradi får stanna i Sverige

En av de frågor som gruppen tog sig an är om de lokala politikerna kände till sexövergreppet och den pågående polisutredningen mot Moradi när de bokade honom som nyårstalare på Rådhustorget i Söderköping.

Ett annat flagrant exempel som tas upp av Sanningskommissionen är de intyg som S-ledningen i kommunen skickat in till Migrationsverket till stöd för sexualbrottslingens asylansökan – långt efter att polisen inledde en förundersökning mot mannen.

Sanningskommissionen

Liselotte Dalén berättar för Samhällsnytt om hur idén hade fötts:

– Vi är några Söderköpingsbor som reagerat på felaktigheter i artiklarna om politikerna i Söderköping. Vi gick ihop och skrev ett genmäle. Sedan har vi fortsatt att granska makten eftersom media verkar avsagt sig den uppgiften.

En annan medlem i gruppen förklarar att de fick kontakt med varandra genom Facebook och gruppen Politisk debatt i Söderköping:

”Vi är fyra stycken som skrev ofta på Politisk debatt. Sedan bildade vi en messgrupp och kommunicerade internt om en massa missförhållanden i stans politiska liv. Någon kom upp med idén ”sanningskommissionen”, lite skämtsamt men också träffande. Blev ett oväntat succégrepp, då benämningen visat sig provocera politikerna enormt.”

Somliga menar att demokratin mår bra av ansvarstagande och engagerade medborgare, men den åsikten delas tydligen inte av den politiska makten i Söderköping. Så snart de visar sig genom att svara på S-topparnas debattinlägg i Folkbladet går de lokala medierna och politiker i samlad trupp till attack mot fräcka uppstickare. Debattinlägget som de replikerar på handlar om Lottie Fallmans avgång – där spekulerar politikerna om att orsaken till denna är ”hat och hot”. I repliken lyfter Sanningskommissionen viktiga sakförhållanden som gör att hela affären framstår i ett annat ljus, men det biter inte på de erfarna kommunpolitikerna.

Anklagas för ”kopplingar till ryska intressen”

Med ett språk som ser ut att vara lånat just från Ryssland – fast 80 år tidigare – beskriver de ledande S-politikerna i kommunen Anders Bevemyr och Pia Dingsten de sanningssökande medborgare som ”en kvartett” som med hjälp av ”insinuationer, löst underbyggda argument och spekulationer försöker leda i bevis att Socialdemokraterna och övriga partier skulle ha en ”osund politisk kultur””. Deras brott: de ”likställer sajten Samhällsnytt med övriga medier”.

Därtill menar S-topparna att de initiativrika medborgarna springer Rysslands ärenden, eftersom skribenterna på sidan ”har visat sig ha kopplingar till ryska intressen”. Vilka de kopplingarna är vill dock inte den kommunala makteliten gå in på. Istället förs en konspirationsteori om att ”kvartetten” konspirerar med Samhällsnytt för att underminera makten i kommunen.

I slutklämmen slår de fast att Söderköping inte behöver någon sanningskommission. Det som behövs istället är mer av den politik som maktduon säger sig bedriva i kommunen sedan många år. Replikens rubrik är ”Högerextrema undertoner”.

När Sanningskommissionen vill att Folkbladet publicerar deras genmäle där de bemöter anklagelserna, blir det ett nej.

Granskas av Norrköpings Tidningar i flera månader: ”Jag följer bara instruktioner”

I flera månader bedrev Norrköpings Tidningar en granskning av Sanningskommissionen som slutligen publicerades förra veckan i tre separata artiklar. I artiklarna förs en tes om att Lottie Fallmans avgång var ett resultat av en kampanj av ”hot och hat” mot henne, orkestrerad av gruppen tillsammans med Samhällsnytt.

LÄS MER: S-politikern Lottie Fallman avgår efter Samhällsnytts avslöjanden

Enligt uppgifter till Samhällsnytt berodde dock Fallmans avgång i själva verket på att hon helt enkelt har blivit för mycket till och med för den tjockhudade politiska eliten i Söderköping. Tidigare kunde vi rapportera bland annat om att maktkvinnan förföljt och trakasserat vanliga medborgare som kritiserade henne på nätet.

LÄS MER: Kommuninvånarna jagas av S-politikern -”Hon vill få mig att vara tyst”

Journalisten bakom granskningen, Roland Klinga, ställer insinuanta frågor till Liselotte Dalén som ”Vilket ansvar har ni för att debatten upplevs som hatisk och hotfull?” Hennes svar kortas ned av redaktionen – medan Lottie Fallman tillägnas en egen artikel där hennes utsaga okritiskt vidarebefordras till läsarna med redaktionen som avsändare.

”Lottie Fallman har fått ta emot någonstans mellan 300 och 400 hot”,  slåss det bland annat fast i artikeln utan att det framkommer på vilket sätt påståendet kontrollerats eller varför det inte gick att precisera antalet hot om man nu satt och räknade dem.

När Samhällsnytt ringer upp Roland Klinga verkar han allt annat än stolt över det utförda arbetet och vill inte svara på våra frågor. Han hänvisar istället till ansvarig utgivare för tidningen, Nils Olauson, och säger att det är ett redaktionellt beslut att inte svara på frågor om de här artiklarna.

Ska du inte som journalist kunna svara på frågor om dina artiklar?, ställer vi frågan.

”Jag följer bara instruktioner”, får vi till svar från Klinga i vändande sms.

”Tycker man att vi har gjort fel bör man anmäla oss till PO”

När vi får kontakt med Nils Olauson kan inte heller han svara på varför Klinga fick ett yppandeförbud av ledningen.

– Vi har sagt i det här fallet att jag kan svara på frågor.

Det framfördes kritik gällande dessa publiceringar att NT lierar sig med makten istället för att granska den. Vad är din åsikt?

– Jag håller inte med om den kritiken. Det fanns synpunkter om hur gruppen (Sanningskommissionen – anm.) framställdes… Och så är det ju ibland att man kan tycka att man borde framställas på ett sätt och andra tycker att man borde framställas på annat sätt. Vårt jobb som journalister är att lägga fram båda sidor så att säga.

Anser du att ni har gjort det?

– Ja, det tycker jag.

När jag tittar på vilken rubrik ni har valt för en av artiklarna – ”Här samlas de – och kritiserar politiken” så är det svårt att bortse från att den låter som en anklagelse. Tycker du inte det?

– Nej. Jag ser inte att det var någon anklagelse. Jag ser inte någon värdering i den rubriken.

Men ni pratar ju hela tiden i samma artiklar om hot och hat mot politikerna. Så det är en ganska utpekande rubrik?

– Det står i och för sig tydligt att det handlar inte bara om det som kommer fram i den här gruppen, utan även bland annat om andra reaktioner – bland annat på era artiklar.

Ni är en lokaltidning trots allt och de personer som ni skriver om bor och verkar i kommunen. Har ni tänkt på vilka personliga konsekvenser denna uthängning kan få för dem?

– Självklart har vi vägt in vilka konsekvenser det kan få. Vi tycker inte att vi har gjort fel. Och tycker man att vi har gjort fel där då bör man anmäla oss till PO, och sedan får vi se.

Kapitel 6, där Norrköpings Tidningar ägnar sig åt brottsprovokation

En av artiklarna i serien ägnas åt undertecknad. Där hävdar Robert Klinga bland annat:

”Vi ställde flera frågor till Egor Putilov. En del frågor får vi inget svar på. Som att det i en artikel påstods att den lokala S-föreningen ansåg att Lottie Fallman var en belastning för partiet.”

Även Nils Olauson vidhåller den uppgiften i telefonintervjun:

– Det var faktiskt en av de frågor som du inte har svarat på.

Men när Samhällsnytt kontrollerar påståendet visar det sig inte stämma. Robert Klinga gavs ett utförligt svar på sin fråga – inte bara en utan två gånger. Frågan som han ställde var djupt oetisk journalistiskt – Klinga ville veta vem källan var till uppgiften om att Fallman blev en belastning för socialdemokraterna i Söderköping vilket ska ha blivit orsaken till hennes avgång. Detta trots att det tydligt framgår i vår text att källan inte vill vara namngiven.  Förutom den journalistiska etiken har vi som publikation med utgivningsbevis en lagstadgad skyldighet att skydda våra källor – att bryta mot tystnadsplikt kan straffas med upp till ett års fängelse.

Allt detta verkar dock inte spela någon roll för journalisten Klinga som ställer en ledande fråga och nämner en person som han misstänker kan ha varit vår källa i ett försök att få bekräftelse i ett nytt mejl.

Han får även ett nytt svar av undertecknad där det tydligt framgår att detta är svaret. Skärmdumpar nedan visar mejlkonversationen i fråga och ger en bra illustration av arbetsmetoder på Norrköpings Tidningar (klicka för att förstora):

Om jag ställer en rak fråga till dig – varför ljuger ni i er artikel om mitt uteblivna svar?

– Som ett rakt svar på att du påstår att vi ljuger så säger jag att enligt de mejl som jag har sett så ljuger vi inte, utan det var en fråga som du inte svarade på. Vi anser att du inte svarat på den, säger Nils Olauson i en kommentar till oss.

Roland Klingas påstridighet i försök att få namn på våra källor i kommunen kan samtidigt ha en annan förklaring än bara journalistisk drivkraft. En genomgång av hans offentliga profil på Facebook visar att Klinga är med i den vänsterextrema gruppen Inte rasist men – det vill säga samma gruppering vars ledande frontfigurer uttalat grova hot mot Samhällsnytts medarbetare. En av personerna knutna till gruppen blev nyligen åtalad för ett mordhot mot oss.

LÄS MER: IRM-vänsterextremist åtalas för mordhot mot Samhällsnytts journalister

När vi ställer frågan om Klingas politiska engagemang kan sätta hans opartiskhet som journalist i fråga får vi följande svar av hans chef:

– Jag tycker inte att det funnits någon anledning att sätta Rolands opartiskhet i fråga. Då hade han inte gjort jobbet om han tyckte att det var ett problem!

Du litar alltså på hans omdöme?

– Ja, jag litar absolut på Rolands journalistiska integritet.

Norrköpings Tidningars ”Dagens Ros” – till sexbrottslingen Arif Moradi

En annan omständighet som vi tar upp med Nils Olauson är att hans tidning belönade den person som var upprinnelsen till polariseringen i Söderköping – nämligen sexbrottslingen Arif Moradi – med Dagens Ros. Dagens Ros är en utmärkelse som ges av tidningen på förslag från läsarna. Den 4 januari 2017 gavs den ”till Arif som höll nyårstalet på Rådhustorget i Söderköping. Det berörde och betydde mycket för många.” från en ”Imponerad åhörare”.

Nils Olauson menar att det inte betyder att tidningen tar ställning i frågan och att utmärkelsen till honom inte innebär att tidningen inte kan rapportera om fallet opartiskt. Han menar att det är läsarna som föreslår den som ska belönas.

Men det är ju du som ansvarig utgivare som bestämmer vem av de nominerade som ska få Dagens Ros. Vad gjorde att valet föll just på Moradi?

– Vi får in ett antal Dagens Ros och gör en snabb kontroll så att ingenting olämpligt framkommer.

Ett sexövergrepp mot ett barn är alltså ingenting som skulle hindra hyllningen i Norrköpings Tidningar?

– Vi hade inte den typen av information då. Jag kan inte påstå att vi hade den typen av detaljkontroll på dem som får Dagens Ros.

Liselotte Dalén kommenterar Norrköpings Tidningars artikelserie så här:

– Det är civilkurage att våga framföra sina åsikter och påpeka felaktigheter vilket är det enda jag har gjort. NT och politikerna försöker få det till att det är ett hårt debattklimat i ”Politisk debatt i Söderköping”, men det håller jag inte med om. Kritik är inte densamma som hot, men helt uppenbart har dagens politiker mycket svårt att hantera kritik.

Av Roland Klingas artiklar att döma verkar han vara illa berörd av den krönika av undertecknad där Söderköping jämförs med småstäder i Ryssland med korruption, maktmissbruk och övergrepp mot medborgare. Hans artikelserie påminner dock just om uthängningar av oppositionella aktivister i andra länder – när korrupta makteliter försöker skydda sig mot kritik och granskning.

I en kommentar i den numera berömda Facebook-gruppen sammanfattar Dalén mediedrevet mot henne:

”Media låter makten tala. Så fungerar det i dagens samhälle och frågan är vad som är det största hotet mot demokratin, kritiska medborgare eller att media hänger ut de medborgare som vågar kritisera?”

Dagen efter hon hade skrivit detta publicerade Norrköpings Tidningar en ledare av en Hans Stigsson med rubriken Trollen i Söderköping – som handlade bland annat om Liselotte och hennes kamrater. I den insinuanta ledaren uppmanas SD:s partiledning att stoppa Putilov från att granska Söderköpings maktelit, medan den skandalösa Lottie Fallmans avgång kallas ”en seger för trollen, ett nederlag för demokratin”.

LÄS MER: Vem ska stoppa Söderköpingsnätverket?

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.