I en insändare i Dagens Nyheter menar kulturantropologen Ryan Skinner, biträdande professor vid Ohio State University och tidigare forskare vid institutionen för kulturantropologi och etnologi på Uppsala universitet, att Donald Trumps val att den 9 oktober uppmana folk att fira Leif Erikson Day, till minne av det som sägs vara den första europén att landstiga i Amerika, är rasistiskt.

Beslutet att fira Leif Erikson Day varje år togs av kongressen 1964. Syftet med dagen är att uppmärksamma och fira amerikaner med nordiskt ursprung och de nordiska influenserna i amerikansk kultur och utveckling.

Men i sin insändare menar Skinner att det är Trumps rasism som genomsyrar presidentens proklamation som görs varje år – något även bland andra den tidigare presidenten Barack Obama gjorde.

Skinners resonemang går ut på att göra denna proklamation – som alltså görs vid exakt samma tidpunkt varje år – samtidigt som ”afrosvenskar och deras allierade går samman för att minnas slaveriets avskaffande på svenskkolonin på ​Saint Barthélemy 1847” är kränkande men även rasistiskt.

På ytan verkar de två företeelserna förenas främst genom att båda förmodas gå den svenska allmänhetens uppmärksamhet förbi. Vad mer har den medeltida isländska upptäcktsresanden gemensamt med den mera sentida trafiken av afrikanska människoliv på den lilla svenskön i Karibien?

Den röda tråden är rasism. Institutionaliserad vit överhöghet tog sin början i och med avskaffandet av slaveriet på 1800-talet och var instrumentell i uppbyggnaden av nya förtryckarregimer: Europas kolonisation av Afrika, Jim Crow-lagarna i USA och apartheid i Sydafrika för att nämna några.

Syftet var att rättfärdiga och vidmakthålla den vita hegemonin i världen. Vid 1900-talets början studerades den ”nordiska rasen” av rashygieniker, bland annat vid Statens rasbiologiska institut i Uppsala, som en förlaga för vit rasrenhet och överlägsenhet.

Vidare skriver Skinner att Donald Trumps instiftande av Leif Erikson-dagen förefaller att ”enbart vara ett rasistiskt lockrop”.

De amerikanska banden med ”vikingarnas fosterland” firas samtidigt som ett nutida mur mot icke-vita människor vid våra gränser befästs.