Samtidigt som traditionellt kristna länder i väst låter sig islamiseras i allt större utsträckning, går flera länder, där man levt med islam, åt motsatt håll och avislamisering. Ett av dessa länder är Tadzjikistan där det senaste i en lång rad beslut i en riktningen nu förbjuder den muslimska huvudduken, hijaben.

Innan islam invaderade och erövrade landet hade Tadzjikistan en annan och äldre kultur som under lång tid har undertryckts. De senaste 25 åren har man emellertid haft regeringar och en president, Emomali Rahmon, som bedrivit en politik med målsättning att återta landet från islam.

Vill ”förebygga vidskepelse och extremism”

Det nyligen fattade beslutet är nummer 35 i ordningen av åtgärder som syftar till att ”skydda nationella kulturella värden” och ”förebygga vidskepelse och extremism”. Lagen, som för några dagar sedan godkändes av parlamentets överhus, Majlisi Milli, förbjuder utöver hijaben också vissa andra typer av ”utländska kläder”.

Landets kvinnor rekommenderas av regering och parlament att i stället bära traditionell tadzjikisk nationalklänning. Den vanliga medborgare som bryter mot lagen och fortsätter ta på sig den muslimska hijaben kan bötfällas med motsvarande drygt 7 000 kronor.

För personer med offentliga uppdrag blir bötesbeloppet avsevärt högre, motsvarande cirka 50 000 kronor. Ännu mer får företrädare för religiösa samfund böta om de visar sig i det förbjudna plagget.

Politik för att undvika nytt inbördeskrig

Beslutet beskrivs av vissa som överraskande mot bakgrund av att 96 procent av det centralasiatiska landet cirka 10 miljoner invånare noterades som muslimer i den senaste folkräkningen som hölls år 2020. Samtidigt är det en återspegling av den sekulära och nationellt kulturella politiska linje som president Rahmon har drivit sedan 1997.

Politiken har sin upprinnelse i det fem år långa inbördeskrig som söndrade landet och den fred som slöts 1997. Inledningsvis tvingades Rahmon samregera med radikala islamistiska partier men har successivt drivit ut dessa, däribland Tadzjikistan Islamic Resurrection Party (TIRP) som idag är terrorklassat i landet efter misstankar om delaktighet i en blodig men misslyckad statskupp.

Varit delvis förbjuden länge

Beträffande hijaben så har den i ett antal år redan varit förbjuden att använda i offentliga institutioner, exempelvis universitet och regeringsbyggnader, men nu utvidgas alltså förbudet till samtliga offentliga miljöer. På den manliga sidan görs också långtgående ansträngningar för att få bort de långa muslimska skäggen. I brottsliga sammanhang har förövare med sådana skägg tvångsrakats.

Ett annat exempel på en lag med liknande syfte är den om föräldraansvar som trädde i kraft 2011. Föräldrar förbjuds skicka sina barn till religionsundervisning utomlands. Omyndiga under 18 år får heller inte bevista gudstjänstlokaler utan särskilt tillstånd.

Har stängt tusentals moskéer

Tusentals moskéer har stängts som en del av den beskrivna politiken. Bara under 2017 stängdes enligt officiella uppgifter hela 1 938 moskéer. I många fall omvandlas byggnaderna till sådant som tébutiker och vårdcentraler.

Sedan muslimska terrorister med tadzjikiska pass greps i samband med en blodig attack i Moskva nyligen har regeringen i Tadzjikistan växlat upp sin politik på området ytterligare.

Enligt president Rahmon syftar politiken övergripande till att göra Tadzjikistan ”demokratiskt, suveränt, lagbaserat och sekulärt”. Ingen förbjuds utöva sin religion, oavsett vilken. Men presidenten har manat invånarna att: ”Glöm inte din egen kultur”.

Reaktion på islamisering i väst

I många västeuropeiska länder går beslutsfattarna allt mer muslimska och islamistiska intressen till mötes. Erfarenhet saknas av vad ett muslimskt styre innebär för ett land. Hijaben är bara ett av många exempel på muslimska företeelser som välkomnats uppifrån, trots en omfattande gräsrotskritik.

En förändring även i det styrande skiktet kan emellertid skönjas. I Nederländerna skördade Geert Wilders och hans Frihetsparti nyligen stora framgångar i valet och är nu i regeringsställning. I partiet är man starkt kritisk till allt som har med islam att göra.

I Frankrike lagstiftades redan 2004 mot att bära ”symboler eller kläder genom vilka elever på ett iögonfallande sätt visar sin religiösa tillhörighet”, noterbart den muslimska hijaben, i offentliga grundskolor, mellanstadier och gymnasieskolor, men inte dess universitet. På liknande sätt som i Nederländerna har nationsvänliga Nationell Samling flyttat fram sina positioner avsevärt i allmänna val.

Ett liknande selektivt hijabförbud antogs som lag i Österrike 2017 med åtföljande böter på ett antal tusenlappar för den som bryter mot det. I Italien är den muslimska heltäckande baddräkten – ”burkini” – sedan 2009 bannlyst i badhus och på stränder. Heltäckande slöja – niqab eller burka – har förbjudits i offentliga inrättningar i bland annat Tyskland, Belgien, Norge och Bulgarien.

Kritik för att begränsa religionskritiken

Från muslimskt och vänsterliberalt politiskt håll är man motståndare till allt som man menar innebär inskränkningar i religionsfriheten. Vänstern har fått kritik tillbaka för att ställa sig på kvinnoförtryckets sidan i stället för jämställdheten.

Men även konservativa har fått kritik för att inte sätta ned foten utan tvärtom välkomna den för västvärlden främmande religionen. I Storbritannien avvisade David Camerons regering 2013 ett lagförslag som skulle förbjuda burka/niqab i offentliga miljöer. Motivationen löd att ”kvinnor borde ha friheten att välja vad de ska ha på sig”.

Även i intilliggande Irland har ett förbud mot burka avvisats av regeringen. Det skedde 2018 och i motiveringen sades att religionsfriheten väger tyngre än exempelvis jämställdhet.

Tadzjikistan är inte det enda land med muslimsk folkmajoritet som förbjudit såväl hijab som burka och niqab i offentliga miljöer såsom skolor, universitet och regeringsbyggnader. Några exempel är Kosovo (2009), Azerbajdzjan (2010), Kazakstan och Kirgizistan. Tunisien gjorde det redan 1981 men radikala muslimska krafter i landet lyckades 2011 upphäva delar av förbudet,