En kvinna och hennes dotter från Nigeria har tidigare sökt asyl och dömts till utvisning. De valde att inte åka hem utan väntade på att utvisningsbeslutet preskriberats. De sökte då asyl på nytt. Anförda asylskäl som risk för könsstympning och att kvinnan är homosexuell gick inte hem. Eftersom dottern nu vistats större delen av sitt liv i Sverige gör ”principen om barnets bästa” att bägge nu får asyl.

Migrationsverket nekade asyl varefter de överklagade till migrationsdomstol. Inför migrationsdomstolen har kvinnan, i den anonymiserade domen kallad för ”A”, som asylskäl anfört att hennes dotter riskerar könsstympas i Nigeria. Hon menar även på att hon är homosexuell. Hon hävdar också att hon riskerar att dödas av sin släkt för att hon lämnat Nigeria mot släktens vilja.

Kvinnan menar även på att hon ”som ensam kvinna med barn” skulle vara ”särskilt utsatt” vid ett återvändande. Vad gäller den påstådda homosexualiteten har både Migrationsverket och migrationsdomstolen ett antal invändningar. Migrationsdomstolen skriver bland annat att:

”Vid den muntliga förhandlingen har A anfört nya uppgifter kring att hon ska ha haft ett förhållande med en annan kvinna under sin uppväxt. Det har inte lämnats någon förklaring till varför dessa omständigheter inte har anförts tidigare. Uppgifterna står dessutom i strid med vad A tidigare anfört om att hon dels kände en dragning till kvinnor först när hon var 18 år, dels att hon ska ha upptäckt sin sexuella läggning när hon kom till Sverige, med anledning av att hon inte hade kontakt med sin man och att hon var besviken på män. Dessa motstridigheter är av central betydelse och ger enligt domstolens uppfattning anledning att ifrågasätta A:s berättelse om sin sexuella läggning.”

Kvinnan lämnade även in ett intyg från RFSL till stöd för påståendet att hon är homosexuell men migrationsdomstolen valde att inte utdela uppehållstillstånd på grund av homosexualitet.

Inte heller påståendet om att dottern riskerar könsstympning, att de kommer dödas för att de lämnat Nigeria utan släktens tillstånd eller att kvinnan som ensamstående kvinna kan drabbas av utsatthet genererade uppehållstillstånd.

Domstolen anser att nigerianskorna inte försökt medverka till att återvända till Nigeria i tillräcklig grad för att de ska få asyl på grund av att det tidigare utvisningsbeslutet preskriberats.

Dottern kom till Sverige när hon var fyra år gammal och nu i juni 2020 är hon nästan är 13 år gammal. Domstolen för ett längre resonemang om huruvida den långa vistelsetiden ska generera asyl åt dottern. I slutet av detta resonemang skriver domstolen att dottern ”upprättat ett privatliv” i Sverige på det sätt som avses i artikel 8 i Europakonventionen. Sedan står i domen skrivet:

”Att utvisa henne skulle enligt domstolens bedömning utgöra en oproportionerlig inskränkning i detta privatliv. Härvid har särskilt beaktats att hon har vistats större delen av sitt liv i Sverige, att delar av denna period har ägt rum under en formativ period av hennes liv och att det inte kommit fram annat än att hon har en svag, egen, koppling till hemlandet. Den omständigheten att viss del av vistelsen har varit illegal förändrar inte bedömningen. Med hänsyn till detta – och med beaktande av principen om barnets bästa enligt 1 kap. 10 § utlänningslagen – anser migrationsdomstolen att det föreligger sådana särskilt ömmande omständigheter i B:s fall som avses i 5 kap. 6 § utlänningslagen.”

Domstolen ger dottern uppehållstillstånd på ”särskilt ömmande omständigheter”. Vad gäller mamman så anser domstolen efter ett resonemang ”vid en samlad bedömning” att hon bör få uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande omständigheter”. Detta bland annat eftersom det råder ett ”praktiskt verkställighetshinder” som gör att det inte går att utvisa mamman så länge som hennes dotter har uppehållstillstånd.

Domen från förvaltningsrätten i Malmö har målnummer UM 581-19 och går att ladda ner här. De som dömde var rådmannen Alexander Warnolf och nämndemännen Abbas Abdullah (S), Ann-Christin Rydell (C) och Michell Milovansson (SD). Domslutet var enigt.