Legalisering näst mest effektiva sättet att bekämpa organiserad brottslighet

Under min tid i Riksdagen la jag förslag som var kontroversiella och före sin tid, ofta till och med långt före, men som sedan anammats i olika former av de andra partierna. Ja, till och med av SD (till exempel mitt förslag från 2012 om förvar av asylsökande). På senare år har jag dessutom kommit att mer och mer inse att jag står för ytterligare en kontroversiell åsikt, som jag tror är det enskilt bästa sättet att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten, förutom att stoppa invandringen och införa ordentlig återvandring.

Denna text har legat vilande i över ett år vid det här laget. Den hamnade lite mellan stolarna när annat kom i vägen, men även på grund av att jag ville ta tid på mig att låta den mogna. För vad jag föreslår är att stora delar av det som idag är narkotikamarknaden inte bara avkriminaliseras för brukare, utan legaliseras fullt ut även för producenter och distributörer.

Motivet är att slå mot den organiserade brottslighetens ekonomi. Och tiden är knapp då de under decennier getts fritt spelrum att äta sig in i samhället.

Jämför med förbudstiden

Förbudstiden i USA varade mellan 1920-1933. Under denna period var tillverkning, transport, import, export och försäljning av alkoholhaltiga drycker förbjuden. I korthet ledde det förbudet till att alla drack alkohol ändå, men den organiserade brottsligheten var den enda som tjänade på det. Al Capone har väl kommit att gestalta den konsekvensen mest av alla.

En annan konsekvens är att produktionen av naturliga orsaker till största delen låg i kriminellas och hemmabryggares händer, vilka ville vara ifred från myndigheterna, vilket gjorde att kvaliteten på produkterna varierade avsevärt. Det fanns många fall där människor dött, blivit blinda, förlamade eller fått hjärnskador efter att ha druckit dålig sprit gjord på industrialkohol med olika, giftiga tillsatser som träsprit eller isopropanol.

Till slut upphävdes förbudslagen, 14 år efter dess tillkomst, och enligt uppgifter ska inte antalet alkoholister ha blivit färre under denna tid.

”Om tio år är Sverige narkotikafritt”

Resonemanget är egentligen i grunden exakt samma med narkotika, i alla fall viss form av den.

Under min tid i Riksdagen arbetade jag med kriminalitet, inte minst den organiserade brottsligheten. Vill man komma till rätta med den, vilket är mer aktuellt än någonsin, då är en legalisering det näst bästa man kan göra. Det mest effektiva är självfallet att stoppa invandringen och börja med storskalig återvandring, men det är inte en fråga jag tänkte gräva ner mig i med denna text.

Den socialdemokratiska justitieministern Morgan Johansson, som aldrig varit i framkant när det gäller något inom kriminalpolitiken, gjorde ett klart humoristiskt uttalande till TT år 2002, när han var ”folkhälsominister”:

Om tio år är knarket borta

Det gick som vanlig inte som Johansson tänkt sig.

Mer än dubblerats sedan 2002

Sedan Johanssons uttalande år 2002 har antalet anmälda narkotikabrott mer än dubblerats, från 406 till 1100 per 100 000 invånare, enligt BRÅ:s statistikdatabas (klicka för större bild).

Enligt tidningen Forskning och Framsteg från i juni i år har användningen ökat i hela Europa, inklusive Sverige:

Att kokain är på frammarsch i Europa märks framför allt på att antalet beslag har ökat. Sedan 2014 har också antalet personer som söker behandling för kokainproblem i Europa ökat med 35 procent.

– Det här är en utveckling vi ser även i Sverige. Beslagen ökar och allt fler söker behandling för narkotikaberoende på grund av kokain.

Om inte narkotikaanvändningen ökat så ligger det inom vissa grupper åtminstone på samma nivåer. BRÅ rapporterar:

Den självdeklarerade användningen av narkotika bland skolungdomar i Sverige har legat relativt stabilt sedan millennieskiftet. Sedan 2004 har andelen gymnasieelever i år 2 som uppgett att de provat narkotika varierat mellan 13 och 16 procent för flickor, och mellan 16 och 21 procent för pojkar.

Enligt CAN, som även BRÅ hänvisar till i deras kortanalys år 2018, har dock frekvensen ökat av de som använder droger:

Bland elever som använt narkotika finns dock en ökningstendens vad gäller mera frekvent användning.

Ingen märkbar förändring trots lagskärpningar

Vad vi med lätthet kan konstatera är att droger är minst lika använt och tillgängligt som för 17 år sedan, trots en rad straffskärpningar.

I rapporten ”Kriminaliseringen av narkotikabruk – En utvärdering av rättsväsendets insatser BRÅ-rapport 2000:21” som utvärderar vilka konsekvenser kriminaliseringen av bruk av narkotika år 1988, och den efterföljande straffskärpningen år 1993, konstaterar de följande:

Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga om narkotikamissbrukets utveckling finns det inga entydiga tecken på att kriminaliseringen och straffskärpningen skulle ha haft någon avskräckande effekt på ungdomars drogvanor och därmed minskat nyrekryteringen.

Andelen ungdomar som uppger att de prövat narkotika har ökat under 1990-talet. Utvecklingen i Sverige liknar i det avseendet den som finns i många andra länder.

På sidan 83 och 84 i CAN:s rapport från 2011 står det:

Mellan 1988 och 2010 har antalet resurstimmar polisen ägnat narkotikabrotten i det närmaste fyrdubblats (tabell 66), och idag är rättsystemet mer restriktivt än tidigare gällande narkotika [..]

Att priserna sjunkit samtidigt som beslagen stigit senaste 15–20 åren pekar på en ökad insmuggling av narkotika och därmed en ökad tillgänglighet. Tillgängligheten har alltså ökat, inte bara i ekonomiska termer utan även i fysiska [..]

Poängen är väl egentligen bekant – samhället har inte tillnärmelsevis lyckats bekämpa narkotikan, trots straff- och lagskärpningar och trots ökat fokus från polisen.

Mig veterligen har inget demokratiskt samhälle ens varit nära att lyckas.

Varför lagskärpningarna inte gett effekt kan säkert diskuteras. Ett uppenbart problem är att risken att åka fast för de som använder narkotika för eget bruk är väldigt liten. Troligtvis samma för knarklangarna.

Fallet Portugal

Ett land utmärker sig beträffande narkotikapolitiken: Portugal. De avkriminaliserade alla droger år 2001 och har sedan dess sett kraftiga fall i antal överdoser, HIV-infektioner och drogrelaterad brottslighet.

Det är kanske inte 100 procent korrekt att det blev lagligt, men istället för att arresteras så fick de som upptäcktes med droger en varning, låga böter eller beordrades att besöka en läkare, advokat eller socialarbetare som skulle prata med dem om behandling och att minska risken för skador. Istället för att vara straffrättsligt blev det civilrättsligt.

En viktig skillnad i Portugal jämfört med det jag här föreslår är dock att knarklangare, de som framställer och distribuerar, fortfarande åker in i fängelse i Portugal. Därmed är produktion och distribution fortfarande i händerna på organiserad brottslighet, vilket är det starkaste argumentet för att legalisera det.

Men Portugals exempel, även om alla inte är helt överens, indikerar ändå att det inte blir en katastrof när användaren inte längre riskerar straffrättsliga påföljder.

Smart att fortsätta på samma misslyckade väg?

Om vi då kan konstatera att Sverige inte klarat av att bekämpa narkotikan, och något annat är närmast omöjligt att påstå, måste man ställa sig ett par frågor:

  • Vad indikerar att detta misslyckande drastiskt skulle ändras framöver?

Om man inte har ett bra svar på den frågan, kommer nästa:

  • Om vi då konstaterat att vi misslyckats och inte heller har anledning att detta ändras framöver, är det då smart att fortsätta på samma väg, medvetna om att de enda som tjänar på det är organiserad brottslighet?

Mitt svar är numera nej.

Inte nog med att den grova organiserade brottsligheten tjänar stora pengar på det, utan den äter sig med tiden, och med de resurser narkotikan ger dem, även sig in i det övriga samhället, gör det mer korrupt och urholkar samhällskontraktet. Detta är något som uppmärksammas igen bara de senaste dagarna, i polischefen Mats Löfvings intervju med SR Ekot.

De har sedan länge tagit över stora delar av restaurang- och krogbranschen, betald med pengar från narkotikahandeln.

Vi har ont om tid

Man behöver inte titta långt söderut för att se en sådan utveckling. Faktum är att man kan se det väldigt tydligt redan i delar av Sverige, ta bara Södertälje som ett exempel. Där har de kriminella till och med lyckats ta sig in i Riksdagen, vilket även Löfving insinuerade rätt tydligt i intervjun.

Och när det väl börjat, när korruption etablerats och tilliten väl försvunnit, är den oerhört svår att bygga upp igen. Det är ett av grundproblemen, som gör att kampen mot organiserad brottslighet även har en stark tidsdimension.

Utöver det finns det en annan viktig poäng: om de droger som utgör den största intäktskällan legaliseras kommer det utöver att slå undan benen för gängens ekonomi även att frigöra resurser för polisen då de slipper jaga brukare och dylikt. En ny marknad kommer skapas vilket genererar intäkter och jobb. Och produkterna kan kontrolleras för att minimera riskerna för hälsan.

Alkohol farligaste drogen

Ytterligare en aspekt är att mycket dessutom pekar på att alkohol är långt värre sett till skadeverkningar både personligen och för samhället i stort. Det var bland annat något som Illustrerad Vetenskap påtalade:

Efter mätningar av dödlighet för den enskilde personen och drogens negativa inverkan på samhället, slår ny forskning fast att hasch är den minst skadliga drogen, medan alkohol och tobak är de värsta mördarna.

Samma slutsats skrev the Economist om där alkohol rankades över 70 på en 100-gradig skala i farlighet där kokain endast hamnade runt 25.

Visst, ett fel gör inte ett annat fel rätt, men sett i ljuset av de enorma vinster som organiserad brottslighet gör, och sett till de positiva förändringar en legalisering kan medföra (se ovan), ter sig valet lätt.

Dessutom har väl alla sett vad alkohol kan göra med en människa; aggression, minnesluckor, kraftigt försämrad motorik och kroppskontroll (vilket leder till bl a trafikolyckor), personlighetsförändring och mycket annat. Något liknande på samma skala har jag aldrig hört eller sett om vare sig cannabis eller kokain, även om det säkert finns undantag.

Om valet idag stod mellan att legalisera alkohol eller kokain/cannabis skulle det närmast vara omöjligt att på objektiva grunder välja att legalisera alkoholen.

Vilka argument kvarstår mot legalisering?

Det enda kvarvarande argument jag kan komma på mot en legalisering av narkotika är att användningen vid legalisering väntas öka, vilket skapar skador, lidande och kostnader. Men Portugals exempel talar i stora drag emot det. Samtidigt som kostnaderna kan bytas ut mot vinster, då det skapar jobb, skatter och dylikt.

Ska man legalisera alla droger? Det kan helt klart diskuteras. Det finns olika grader i helvetet såklart. Cannabis räknas som sagt i stort som mycket ofarligare än heroin eller metamfetamin.

För min del handlar det som bekant vid det här laget att bekämpa organiserad brottslighet och då kan jag mycket väl tänka mig att man legaliserar de delar där det svider mest.

Slå där det gör mest ont

I intervjuundersökningar svarar majoriteten av dem som använt narkotika att de använt cannabis (se t.ex. Zetterqvist (red) 2018 och Sundin m.fl. 2018). CAN gjorde en försiktig uppskattning av cannabismarknaden i Sverige till 1 miljard kronor.

Rörande kokain och heroin av befolkningen 17–84 år är det dubbelt så vanligt att under de senaste 12 månaderna ha använt kokain (0,9 %) jämfört med amfetamin (0,5 %) (Sundin m.fl. 2018).

Samtidigt uppgav den vuxna befolkningen 17–84 år exempelvis år 2017 att endast 0,2 % har använt heroin eller opium senaste 12 månaderna.

Så här ser antal beslag och antal kilo ut för fyra olika droger:



I en artikel på SVT från 2017 skrev de:

Beslagen av cannabis är på väg mot rekordnivåer. För kriminella gäng innebär marknaden stora inkomster och när droghandeln ska delas upp följer konflikter med dödsskjutningar.

Samtidigt stod enligt Folkhälsomyndigheten opioder (heroin etc) för 93 procent av de drogrelaterade dödsfallen år 2016.

Cannabis, kokain och amfetamin

Min uppskattning är att man borde börja med att legalisera cannabis, kokain och amfetamin som högst troligen utgör den största marknaden för de kriminella och därmed slår hårdast mot deras ekonomi.

Försäljningen borde rimligen ske genom Systembolaget, så man har kontroll på kvalitén och att försäljningen sker till myndiga. Ja, det öppnar upp även det för en viss marknad för kriminella, men en mikroskopisk sådan jämfört med dagens situation.

Opioder kan fortfarande vara kriminaliserat, dels för att de högst troligen utgör en långt mindre inkomstkälla och dels just för att fara, beroende och dödligheten är som värst i denna grupp av droger.

Allt annat har försökts

Jag vet att jag svär i kyrkan, men det har jag gjort så många gånger innan i det svenska offentliga samtalet, oavsett om det handlat om utvisningar, medborgarskap, skärpta straff för kriminella eller mer resurser och befogenheter till rättsväsendet. Ofta kritiserades och hånades mina förslag men många och allt fler av dem har sedan anammats av mina meningsmotståndare.

Är detta att ge upp inför de kriminella? Det kan man såklart hävda, men jag tror knappast USA ångrar att förbudstiden upphörde. Men ja, det är ett pragmatiskt sätt att se på det. Personligen lever jag hellre i ett samhälle med droger som gjorts legala utan en stark organiserad brottslighet, än tvärtom. Droger är trots allt fortfarande frivilligt medan en organiserad brottslighet inte är det, och kommer förstöra hela samhället på alla plan.

Narkotika är inte enda sättet gängen tjänar pengar på, men det klart största. Och vid en legalisering frigörs dessutom resurser för rättsväsendet att gå efter andra delar i deras gängens verksamhet, som givetvis aldrig någonsin bör legaliseras: trafficking, människosmuggling, utpressning, välfärdsbrottslighet och annat.

Återvandring eller legalisering

Men med allt ovanstående i beaktande; den höga tillgängligheten, misslyckade försök under alla år att bekämpa narkotikan, framväxten av gängen och den organiserade brottsligheten på grund av massinvandringen, lärdomarna från USA:s förbudstid, Portugals ”nya” politik på området, farligheten av kokain/cannabis jämfört med alkohol, renare produkter och en ny marknad som kan generera jobb och intäkter, gör att jag blivit allt mer säker på följande:

Antingen startar vi omgående massiva utvisningar och storskalig återvandring – eller så legaliserar vi de droger som ger organiserad brottslighet mest intäkter. Jag vet vad mitt första alternativ är. Men även mitt andra.

LÄS ÄVEN: Kent Ekeroth: ”Sverige är inte Fatima och Muhammeds land”

LÄS ÄVEN: När samhällskontraktet är brutet måste svenskar ges möjlighet att försvara sig

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.