Leif Östling och den svenska klimatkrisen

191 Shares

➤ KRÖNIKA De senaste turerna kring näringslivsprofilen Leif Östling vittnar om den tilltagande klimatkris som drabbat Sverige. Jag talar nu inte om några miljondelars förhöjd CO2-halt i atmosfären eller tiondelar av en grads höjd medeltemperatur i luften. Den verkliga kris vi borde prata om är den i det svenska debatt- och medieklimatet. Om inget görs kommer den snart att utvecklas till en fullskalig klimatkatastrof.

Den snålblåst som näringslivsprofilen hamnade i senast när han ifrågasatte skattebetalarnas avkastning i samhällsservice på de skyhöga skatter de betalar in, framstår som en mild bris i jämförelse med den orkan som nu blåst upp efter att Östling tagit till orda i invandringsfrågan.

SVT och Expo – Sveriges Pravda och Stasi

Särskilt alarmerande är att se hur numera skattefinansierade SVT agerar inkvisitor och tar på sig ledartröjan i häxjakten mot Östling och mot konkurrerande medier som SwebbTV. Agerandet ger obehagliga associationer till hur statskontrollerad media i diktaturer används för att oskadliggöra dissidenter och regimkritisk samizdat-media. Östling ska nu drivas ut från varje uppdrag han har och förklaras fredlös och orörbar paria, SwebbTV beljugas för att vara nazister.

Än mer alarmerande är att ett Pravda-liknande SVT tar hjälp av den vänsterradikala organisationen Expo, som getts en Stasi-liknande funktion i Sverige för att med statliga bidrag kartlägga, registrera och jaga oliktänkande. När SVT och Expo nu drevar mot Östling och SwebbTV gör man det på lägsta tänkbara nivå. Man undviker nogsamt att gå in i sak på vad Östling faktiskt sagt eftersom det skulle bli mycket svårt att gå vinnande ur en argumentation kring detta. Och man låter inte SwebbTV bemöta de grova nazi-anklagelser som Expos Jonathan Leman vårdslöst kastar ur sig.

I stället ställer SVT lömskt formulerade frågor om Östling till nyckelpersoner i positioner att straffa honom, exempelvis S-kommunalrådet Boel Godner i Södertälje – frågor i vilka Scaniaprofilens skuld på häxprocessers vis redan är avgjord. Godner – mest känd för att styra Södertälje mot den invandringspolitiska avgrunden – har på oklara meriter anförtrotts en toppbefattning i den forsknings- och innovationsbefrämjande organisationen Södertälje Science Park. Den för uppdraget betydligt mer lämpade Leif Östling har fram tills nu varit organisationens ordförande.

Men eftersom Östling låtit sig intervjuas av SwebbTV och uttryckt kritik mot Sveriges vidlyftiga migrationspolitik ska han bort. Han har inte begripit att yttrande-, åsikts- och pressfrihet inte är något man har rätt att använda sig av i praktiken, utan bara står där i lagboken för att ge Sverige en högtidlig fasad av att vara en demokrati. Men nu ska Östling bli varse.

Och snabbt måste det gå. På Södertälje Science Park avvaktade man inte nästa ordinarie styrelsemöte för att ta upp ärendet. Bara ett dygn efter SVT:s och Expos drev var Östling bortplockad. Sanningsministeriet har i skrivande stund inte hunnit retuschera bort Östling från bild och text på Södertälje Science Parks webbplats, men det är ursäktligt så överlupna med arbete att revidera historien som de är idag.

Långsökt guilt by association

Ingen smutskastning i Sverige 2019 vore komplett utan ett rejält inslag av guilt by association. Här skickar SVT/Expo upp en riktigt uselt konstruerad trestegsraket för att ge sken av att Östlings reflektioner är en del av ”vit makt”-miljön i Sverige.

1) Östling har medverkat i ett program på mediekanalen SwebbTV. 2) Kanalen har vid något tillfälle intervjuat en person tillhörande den intellektuellt nationalistiska så kallade identitära rörelsen. 3) Identitära etnopluralistiska idéer gillas av en del personer inom vit makt-miljön. Resonemanget liknar det i den gamla ramsan ”Livet är en potatis”.

Vad är det då som Östling i sak har sagt som det vänsterliberala etablissemanget i Sverige upprörs så över? Två saker. Det ena är att han varnat för att utvecklingen med no go-zoner i Sverige där rättsstaten förlorat kontrollen och kriminella gäng med vapen i hand styr kan komma att eskalera till något liknande inbördeskrig i framtiden om de senaste decenniernas ansvarslösa invandringspolitik tillåts fortsätta.

Detta är naturligtvis inte något som kommer att ske under innevarande mandatperiod och det menar inte heller Östling. Men det är en plausibel prognos i tangentens riktning. I synnerhet om man i ekvationen också tar med den geografiska balkanisering och det klanvälde baserat på etnicitet, kultur och religion som breder ut sig i Sverige. Och den våldsbejakande islamismens framfart inte att förglömma.

Tredje världen idag kan vara Sverige imorgon

Man behöver bara titta på hur det ser ut i migranternas hemländer för att förstå faran, om man samtidigt beaktar att människor från dessa länder med nuvarande demografiska förändringstempo kommer att vara i majoritet i Sverige innan nästa sekelskifte. Hur stor makt de kriminella gängen kan få om inget görs ser vi exempel på i länder som Mexiko, där dessa idag på allvar utmanar staten om vem det egentligen är som styr samhället.

Och vi behöver faktiskt inte lyfta blicken till så avlägsna platser för att se hur illa det kan gå. Det är inte mer än ett par decennier sedan som ett blodigt inbördeskrig grundat på etniska och religiösa motsättningar rasade inpå knutarna här i vår eget Europa, i dåvarande Jugoslavien. Det krävdes stormaktshjälp från USA för att stoppa det. Den påstådda garanten för fred i Europa, EU, stod avslöjat maktlös.

De politiska parallellerna till Sverige finns där också. Kriget på Balkan föregicks av ett vänsterstyre som försökte tvinga samman människor med olika kultur och religion i en gemensam stat. Experimentet havererade och hela statsbildningen kollapsade. Konsekvenserna blev fruktansvärda.

Östling säger i efterhand att han kanske uttryckte sig lite drastiskt när han använde ordet inbördeskrig men står annars i sak på sig i sin varning om hur Sveriges framtid kan gestalta sig om politikerna inte vaknar upp och börjar ta ansvar. Det gör Östling rätt i. Han har fakta och argument på sin sida. Motståndarna har inte mycket annat än tomma floskler och pejorativa epitet i sin arsenal. Tyvärr har de makten, och makthavare behöver inte ha rätt, de kan utöva sin makt ändå. Vilket de oftast också gör.

Det andra ”oacceptabla” som Östling sade i intervjun med SwebbTV var att det är svårt att integrera somalier i det svenska samhället. Detta trots att detta idag är ett tämligen väl belagt faktum. Östling berättade att Scania på den tiden han var VD där försökte ta in ett hundratal somalier i produktionen men att det försöket misslyckades kapitalt. Åtta av tio kunde inte jobba i arbetslag eller passa tider på det sätt som krävs på en svensk arbetsplats.

Det Östling redogjorde för är inte åsikter utan konkreta erfarenheter från en lång och gedigen karriär i näringslivet. Detta i motsats till det naiva och verklighetsfrånvända önsketänkande kring integration och mångkulturella samhällsbyggen som kommer till uttryck i akademiska skrivbordskonstruktioner från Södertörns högskola.

Somalier extremt dåligt integrerade

I den verkliga verkligheten är åtta av tio somalier arbetslösa – precis som i Östlings exempel. Detta beror på en rad faktorer – avsaknad av utbildning och arbetslivserfarenhet, bristfälliga eller inga svenska språkkunskaper, utbredd analfabetism och ett segregerat liv avskärmat från det svenska majoritetssamhället där med Sverige inkompatibla värderingar, normer och vidskepliga föreställningar från det forna hemlandet fortsätter att frodas och till och med förstärkas.

Rasism är också vanligt förekommande bland somalier, inte bara gentemot svenskar och andra folkgrupper utan också klaner emellan inom den egna folkgruppen. Sådana attityder främjar varken integration i allmänhet eller förmågan att samarbeta med andra på en arbetsplats som Scania.

Den våldsbejakande islamismen är utbredd inom gruppen. Att dagligen droga sig med khat är en del av den somaliska kulturen. Prognosen för andra generationens somalier i Sverige är också dålig. Få går ut grundskolan med godkända betyg och är därför nästan lika oanställbara på Sveriges kvalificerade arbetsmarknad som sina föräldrar. Många tar en genväg till materiell status genom att välja den kriminella banan.

Som redan antytts är det mesta av det Östling sade i intervjun med SwebbTV egentligen varken särskilt kontroversiellt eller nytt. Vi har hört varningar kring det eskalerande kriminella gängvåldet och den växande våldsbejakande islamismen tidigare, dels i den politiska debatten dels från myndigheter och experter. I beaktande av den uppskruvade vokabulär som används för att beskriva en knappt mätbart ökad halt av CO2 i luften borde ingen heller höja på ögonbrynen för att någon tar ordet inbördeskrig i sin mun om den mångkulturella dystopi som ter sig alltmer sannolik.

Inte heller är de stora ”utmaningarna” för att integrera somalier och andra långväga invandrargrupper i det svenska samhället något okänt. Sju av åtta riksdagspartier blundar visserligen fortfarande för problemens grundorsaker och intar en wir schaffen das-inställning där man tror sig bara behöva finjustera några parametrar för att få den svenska samhällsmaskinen att fungera friktionsfritt igen. Men man vidgår numera ändå oftast att de så kallade utmaningarna existerar och ser ut bland annat så som Östling beskrev dem. Integrationsfrågan har idag också en framskjuten plats i den offentliga debatten, även om den lämnar en del i övrigt att önska vad gäller verklighetsförankring.

Därför är Östling farlig för etablissemanget

Så varför mobiliserar då etablissemanget hela sin propagandaapparat för att Östling säger sådant som så många andra redan har sagt och vars faktainnehåll även massinvandringsförespråkarna kan skriva under på? Svaret på den frågan hänger samman med vem Östling är och vad han representerar. Sådant som gör honom till en för etablissemanget hotfull figur.

Etablissemangets monumentala nederlag i samband med Östlings numera bevingade ”Vad fan får jag för pengarna”-fråga har skapat oro i de vänsterliberala leden. Den omfattande propagandaapparat man satte i spel lyckades inte förhindra att Östling blev närmast folkkär för sin förmåga att kärnfullt sätta ord på det gemene svensk undrar över – hur kommer det sig att det enda vi ser är ständiga nedskärningar och besparingar i den offentliga servicen samtidigt som vi betalar världens högsta skatter? Man upplever att något är ruttet i kungariket Sverige.

Så kallad skattekverulans utgör ett större hot mot makten idag än tidigare eftersom det höga skattetrycket är en förutsättning för att hålla igång det extremt kostsamma multikulturalistiska samhällsexperimentet. När Östling nu också uttalar sig invandringskritiskt är rädslan stor för att medborgarna ska se ett samband med näringslivstoppens tidigare skattekritiska fråga och att också det nya utspelet ska vinna genklang hos de breda massorna.

Man vet inom etablissemanget från de undersökningar som gjorts att en majoritet av svenskarna nu vill se ett stopp på massinvandringspolitiken. Man vet också att Sverigedemokraterna idag har det största invandringspolitiska förtroendekapitalet och på grund av det kan vara på väg att bli Sveriges största parti. Det gäller nu att hejda spridningseffekten av dessa åsikter till grupper som har så stort samhällsinflytande att de kan utmana den vänsterliberala maktapparaten i fråga om auktoritet.

Sverigedemokraterna är snart största parti bland företagare i Sverige eftersom man har en företagsvänlig politik förankrad i verkligheten, bortom de liberala flosklerna om att vidöppna gränser skulle ge det bästa företagsklimatet. Svenska företagare har precis som många löntagare fått känna inpå bara skinnet den illojala konkurrens som den sortens öppenhet för med sig.

Däremot har SD misslyckats med att omvända de verkligt stora företagen och deras intresseorganisationer. Det är bland dessa fortfarande populärt att hålla sig med en etablissemangslojal politiskt korrekt mångfaldspolicy på samma sätt som man numera också i sin marknadsföring profilerar sig i linje med de klimatalarmister som dominerar i den debatten.

Näringslivet vill här på samma sätt som i invandringsdebatten hålla sig väl med den självutnämnt ”goda” sidan. Man föreställer sig att det är bra för affärerna. Det är så man brukar göra i tron att det storebror deklarerar är rätt också uppfattas som rätt av det stora flertalet medborgare.

Medborgarna köper inte längre alltid den offentliga lögnen

Men så är det inte alltid längre, exempelvis i invandringsfrågan, när medborgarna fått tillgång till andra informationskanaler än de som kontrolleras av etablissemanget. För alltfler av den förda migrationspolitikens konsekvenser hårt prövade svenskar klingar käcka godhetsfloskler om mångfald därför alltmer hånfulla, i synnerhet som de inte sällan kombineras med rasistanklagelser.

I klimatdebatten har företagen nog tagit än mer fel – företagsreklamen som nu riktar in sig på att exploatera svenskarnas klimatångest träffar sannolikt mycket få kunder i det dåliga samvetet. De betydligt fler som etablissemanget, sitt bombardemang av propaganda till trots, inte har lyckats pådyvla detta psykiska skuldkomplex uppfattar snarare reklamen som oseriös och sektlik, lite som när Jehovas vittnen ringer på dörren och sträcker fram sina häften.

Storföretagen och deras paraplyorganisationer tror att de har örat mot marken men glömmer att man idag ofta måste lyssna med stetoskop för att höra. I motsats till tidigare folkligt missnöje i andra frågor har den klimatkris Sverige upplever på yttrande- och åsiktsfrihetens område lett till att folk är rädda för att uttrycka sin åsikt högt och öppet. Det kan i styrelserummen därför vara svårare att veta vad kunden vill ha.

För etablissemanget är det dock angeläget att slå vakt om stödet från storkapitalet, vars lojalitet man vet bygger mer på the bottom line än på renlärig övertygelse. Och det är här som Östling är farlig och huvudorsaken återfinns till varför han måste neutraliseras.

Östling har med framgång lett både stora företag och företagarorganisationer. Han åtnjuter ett stort förtroende inom näringslivet. Som visade sig i samband med ”Vad fan får jag för pengarna”-gate är han mäkta populär också hos mannen på gatan.

Om Östling ostraffat tillåts kliva ut ur åsiktskorridoren är risken stor att andra höjdare inom näringslivet följer efter. Men om man kan brännmärka honom som en del av vit makt-rörelsen och visa att man har makt att komma åt personer även på hans nivå om de faller ur ledet, då avskräcks i stället många och kastar i rädsla för att själva drabbas Östling till vargarna.

Ond skattesmitare trappas upp till nazist

Förra gången försökte man på ett mer klassiskt vänstermanér stämpla Östling som en ond kapitalist och skattesmitare, trots att han de senaste tio åren betalat i runda slängar 200 miljoner kronor till den svenska statskassan. Det försöket gick inte så bra. Det är därför man nu trappar upp och drar ”vit makt”-kortet. Om det lyckas bättre återstår att se. Jag skulle om jag vore Jonathan Leman på Expo inte hoppas alltför mycket på att svenska folket ska köpa att Östling gått och blivit nazist. Men hos proffsen i styrelserummen har man eventuellt lyckats ingjuta en viss rädsla.

SVT:s och Expos anklagelser mot SwebbTV är förstås grundlösa. Kanalens affärsidé är att vara en plattform för aktörer som de etablerade medier som vill inskränkta de medborgerliga fri- och rättigheterna inte släpper fram. SwebbTV pekar själv ut invandringen, klimatet och feminism/jämställdhet som områden där man menar att det i åsiktskorridorens Sverige finns ett behov av att bredda den idag ensidiga offentliga debatten.

Många tunga och kunniga men för etablissemanget obekväma namn har kunnat ses och höras i programmen, personer som trots sina gedigna kunskaper och meriter förvisats ut i mediemarginalen därför att det vänsterliberalt hegemoniska mediaetablissemanget inte vill att medborgarna ska höra vad de har att säga. När de nya alternativa mediekanalerna nu börjar nå ut till alltfler, gör de gamla aktörerna allt för att de obekväma rösterna inte ska få höras ens där.

Och ja, SwebbTV har även gett utrymme åt ett antal i mitt tycke hel- eller halvstolliga konspirationsteoretiker. Men det är knappast värre än vad Robert Aschberg ägnade sig åt i Diskutabelt och efterföljande program han ledde i TV3 och avgjort inget som har med vit makt att göra.

Vid sidan av krisen i debattklimat och medieklimat går vi i Sverige också en annan klimatkris till mötes, en som berör företagsklimatet. Det är illa nog att det mumbo jumbo om dagens och de senaste decenniernas invandring som något som berikar och stärker Sverige styr de politiska besluten. När dessa irrläror sprider sig också i näringslivet, landets ekonomiska ryggrad, kan det bli dubbelt förödande.

I en kommentar till Östlings medverkan i SwebbTV uttalade sig fyra fackordföranden på Scania och slog, utan att närmare precisera sig, fast att den tidigare Scania-vd:ns uttalanden ”är helt oacceptabla”. Man hävdade samtidigt att uttalandena är ”långt ifrån vad fack och företagsledning står för på Scania”. Scanias framgång, menade man, bygger på att företagets ledning ”har fokus på jämställdhet, mångfald och inkludering”.

Det är oklart om de lokala fackpamparna hade mandat att uttala sig i företagsledningens namn eller överskred sina befogenheter, men beskedet från Scanias nuvarande VD, Henrik Henriksson, om att han inte känner igen sig i Östlings beskrivningar är illavarslande om han är uppriktig och inte bara anlägger den politiskt korrekta mask som förväntas av honom.

Lögner, struntprat och historierevisionism

Det är naturligtvis rena struntpratet och historierevisionismen att Scanias eller något annat svenskt högteknologiskt företags framgångar grundar sig på jämställdhet, mångfald och inkludering i den vänsterliberala betydelse som fackledarna åsyftar. Scanias framgångar grundar sig i en tradition av gediget svenskt ingenjörskunnande. I den mån delar av detta kunnande historiskt har hämtats utifrån så är det inte från Somalia utan från andra framstående europeiska industrinationer.

Alla påståenden om ”kompetensregn” till trots, är det inga somalier som håller den svenska industrin i utvecklingens framkant heller idag. Som Östling konstaterar och offentliga sysselsättningssiffror visar, klarar de flesta somalier inte ens av att arbeta på ett modernt teknikföretags verkstadsgolv.

I motsats till de sanningar Östling uttalat är det ingen som ställer Scanias fackordföranden Lisa Lorentzon, Mari Carlquist, Michael Lyngsie och Mikael Svalefors till svars för deras vettlösa påståenden. Den som likt en papegoja upprepar de politiskt korrekta fraserna får fri lejd av media och andra granskande aktörer.

Jag och många med mig skulle gärna vilja veta mer konkret på vilket sätt man menar att mångfald och inkludering av somaliska analfabeter bidrar till att utveckla toppmoderna och internationellt konkurrenskraftiga lastbilar i Södertälje och hur könskvotering eller rekrytering på grundval av hudfärg i stället för kompetens borgar för Scanias fortsatta framtid som en av världens ledande lastbilstillverkare.

Vad exakt är det de har i Somalia som vi lider en sådan brist på i våra svenska företag? Och vad kan somalierna lära oss svenskar om jämställdhet? Det är lögnerna kring sådant som public service-media i allmänhetens tjänst borde ägna sig åt att avslöja i stället för inkvisitorisk häxjakt på sanningssägande näringslivsprofiler. I stället har vi SVT och SR som i maskopi med Stasi-liknande organ som Expo både agerar och tvångsfinansieras efter kommunistisk diktaturmodell för att hålla medborgarna i okunnighet och kolportera lögner som sanning.

Detta kan knappast beskrivas som något annat än en klimatkris på väg att utvecklas till en fullskalig klimatkatastrof.

191 Shares

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.