På måndagsförmiddagen presenterade polisen en ny lista över Sveriges invandrardominerade så kallade utsatta områden. Polisen kritiseras av kriminologer och politiker för att listan kan vara kontraproduktiv. ”Vem vill bo i ett utsatt område”, säger Ebba Östlin (S).

Polisens tidigare lista över utsatta områden som blev offentlig år 2017 innehöll 61 stadsdelar i landet. I år är det sammanlagt 60 områden som klassas som utsatta. Av dessa är 22 klassade som särskilt utsatta. Polisen menar sig se vissa ”positiva tendenser” och två områden har försvunnit från listan, Smedby i Upplands Väsby och Hageby i Norrköping, medan ett område har tillkommit, Storvreten i Tumba.

Rapporten har tidigare kritiserats av både kriminologer och politiker som anser att den är kontraproduktiv för dessa områden. På måndagen yttrade sig flera kritiker återigen. Ebba Östlin (S) är kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka och är en av personerna som motsätter sig att listan blir offentlig och inte hemlighålls.

– Vem vill bo i ett utsatt område, frågar Östlin (S).

Mats Löfving är chef för polisens nationella operativa avdelning, NOA, och svarar på kritiken och menar att polisen strävar efter att vara mer öppna än hemliga och slutna.

– Det är sällan bra att blunda för fakta, säger Löfving.

Tre kategorier
Polisen har delat upp listan i tre kategorier. Ett utsatt område kännetecknas av att det råder en låg socioekonomisk status vilket öppnar för kriminella gäng som får en inverkan på lokalsamhället. Det kan visa sig i våldshandlingar på öppen gata, öppen narkotikahandel och upplopp eller annat missnöje mot samhället och ordningsmakten.

Ett riskområde är en geografisk plats som uppfyller kriterier för ett utsatt område men som ändå inte riktigt når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt utsatt område. Vidare uppger polisen att det i dessa områden finns en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt utsatt.

Den tredje kategorin är ett särskilt utsatt område som innebär en allmän ovilja att samarbeta med rättsväsendet. Det förekommer systematiska hot och våldshandlingar mot anmälare, målsäganden och vittnen. Vidare beskriver man områdena som svåra eller nästintill omöjliga för polisen att fullfölja sitt uppdrag i.

En gemensam nämnare för samtliga dessa områden som polisen valt att inte ta med i sin definition är att de demografiskt domineras av utomvästliga invandrare.

Utsatta områden
Fröslunda, Eskilstuna
Klockaretorpet, Norrköping
Lagersberg, Eskilstuna
Navestad, Norrköping
Rannebergen, Göteborg
Skogås, Huddinge
Vårby, Huddinge
Älvsjö/Solberga, Stockholm
Andersberg, Halmstad
Brandbergen, Haninge
Bredäng, Stockholm
Bäckby, Västerås
Charlottesborg, Kristianstad
Edsberg, Sollentuna
Finnsta, Upplands Bro
Gamlegården, Kristianstad
Hagsätra/Rågsved, Stockholm
Hisings Backa, Göteborg
Hässelby/Vällingby, Stockholm
Råslätt, Jönköping
Skiftinge, Eskilstuna
Sångvägen, Järfälla
Termovägen, Järfälla
Vårberg, Stockholm
Östberga, Stockholm
Jordbro, Haninge
Kronogården/Lextorp/Sylte, Trollhättan
Storvreten/Tumba

Riskområden
Gårdsten, Göteborg
Holma/Kroksbäck/Bellevuegården, Malmö
Oxhagen/Varberga, Örebro
Söder, Helsingborg
Tjärna Ängar, Borlänge
Tureberg, Sollentuna
Dalhem/Drottninghög/Fredriksdal, Helsingborg
Fornhöjden, Södertälje
Hovsjö, Södertälje
Rissne/Hallonbergen, Sundbyberg

Särskilt utsatta områden
Araby, Växjö
Bergsjön, Göteborg
Husby, Stockholm
Rinkeby/Tensta, Stockholm
Skäggetorp, Linköping
Södra Sofielund, Malmö
Alby, Botkyrka
Biskopsgården, Göteborg
Fittja, Botkyrka
Gottsunda, Uppsala
Hallunda/Norsborg, Botkyrka
Hammarkullen, Göteborg
Hjällbo, Göteborg
Hässleholmen/Hulta, Borås
Karlslund, Landskrona
Lövgärdet, Göteborg
Norrby, Borås
Nydala/Hermodsdal/Lindängen, Malmö
Rosengård, Malmö
Tynnered/Grevegården/Opaltorget, Göteborg
Vivalla, Örebro
Ronna/Geneta/Lina, Södertälje

Borttagna från listan
Hageby, Norrköping
Smedby, Upplands Väsby