Enligt Knyckare är festivalen inte en lösning på problemet utan en reaktion på det. Hon menar också att ett separatistiskt sammanhang fungerar som en tillfällig trygghet.

”Sommaren 2018 arrangerar vi världens härligaste musikfestival – helt fri från cis-män, i såväl publik som på artistlistan”, utropar Statement Festival som slår upp portarna den 31 augusti i Göteborg.

Dit är bara kvinnor, transpersoner och ”icke-binära” (som varken definierar sig helt och hållet som män eller som kvinnor) välkomna, både bland besökare och artister.

Initiativet kommer från SR P3-profilen Emma Knyckare som en reaktion på den våg av övergrepp som drabbat unga kvinnor på musikfestivaler under de senaste åren.

”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”, twittrade hon sommaren 2017.

Då Knyckare för ett par dagar sen intervjuades i Dagens Nyheter berättade hon mer i detalj om hur tankegångarna kring festivalen gått.

– Så många av reaktionerna på det som hade hänt var antingen ”det är alkoholens fel” eller ”det är invandrarnas fel”. När jag kollade upp statistiken visade det sig att över 97 procent av allt sexuellt våld begås av män. Man borde göra en festival utan män, då, så blir vi av med problemet, tänkte jag. Och det jag skrev på Twitter fick snabbt stor spridning, både från folk som hade blivit utsatta och ville gå på en festival där de skulle slippa vara rädda, och från människor som ville hjälpa till att anordna den, säger Emma Knyckare.

Platsen dit så kallade ”cis-män” förpassas, ett område backstage, har döpts till ”manshagen” – det gäller samtliga män som råkar ingå i turnésällskap, bandmedlemmar, tekniker, managers m m.

Hur blir då festivalen tror Knyckare?

– Jag tror att det kommer bli en annan stämning, men jag kan inte säga vad den är, eftersom jag aldrig själv har varit med om något liknande. Men jag tror att alla kommer att ta hand om varandra. En grej patriarkatet alltid har sagt till oss är att kvinnor inte kan vara i samma rum utan att börja klösa varandra i ansiktet. Men… Så är det ju inte.